Lilla Husets valvaka bedrevs hos Vännerna i Byn där röda ballonger vajade stolt. Trots nedslående resultat höll vi ut in i det sista och hörde allt av vikt. Kom inte i säng förrän kl 02 och sov endast 4,5 timmar i natt. Inte bra. Behöver sova nu. Att plötsligt vara vanställd i ansiktet är en stor stressreaktion. Har nog gått på högvarv den gångna veckan.

Dagen ägnades åt egen administration i vårdapparaten. Beställdes läkarsamtal för följdfrågor, samtalet kom vid 17-tiden (skallröntgen visade att jag inte har någon tumör, ingen stroke, hjärnblödning eller demens. Värdefullt vetande). Min sjukgymnast gav råd per telefon om träning av mimiken, minst tre gånger per dag, gärna framför spegel och hjälpa till med händer och fingrar.

Ringdes om förnyelse av recept på mediciner (det var dags), bokades tid för högaktuellt återbesök för Crohns till min FAVORITLÄKARE som är tillbaka från forskningstjänst... jippie!!! Därpå dags för inbokad B12-spruta på vårdcentralen. Ingen rast och ingen ro… möttes många känningar som undrade vad som hänt i ansiktet. Påfrestande.

Därmed vare det bestämt... jag skiter i PRO-mötet i morgon. Nu ska jag vila i hemmet och återta sömn och krafter. De behövs för sjukdomsbekämpning.

Valvakan har pågått ett dygn, ända fram tills nu i media. Resultatet är rörigare än nånsin. Många turer väntar på hög nivå, många kommer att bli ovänner… det kan bli hur som helst. Det finns inga enkla svar. Sossarna fick ny hemläxa men Mona består. Det är min enkla analys.

Största behållningen från tv:s valvaka var gamle CH Hermanssons (V) kristallklara resultatanalys av nederlaget redan tidig kväll:

"Vi har slagits mot den ekonomiska makten, mot den politiska makten och mot den mediala makten".

Det ska till en 92-åring för att säga dessa klokord mitt i allt svammel. En mycket ojämn kamp. Medierna har mycket självrannsakan att göra framöver. Svenska journalistkåren har stor skuld i det inträffade.

Att SD kom in var ju väntat. Invandringen har varit stor och integrationen har misslyckats. Självklart ger det reaktioner. Etablissemanget har länge tassat kring uppkomna problem utan att ha lösningar. Kanske leder detta i bästa fall till ett nyvaknat intresse och förståelse för politikens betydelse.

Att Reinfeldt skulle bita sig fast i bordet var också väntat, han släpper inte självmant. Utan egen majoritet kan han väl inte längre ohejdat bedriva sin jakt på sjuka. En tröst. Kanske inte heller sälja ut gemensamt ägd egendom. Måtte det läget bestå även efter onsdagsrösterna.

Varje år drabbas 1500 -3000 personer i Sverige av akut ansiktsförlamning (idiopatisk perifer facialispares) utan känd orsak. Ansiktsförlamning utan andra symtom kallas för Bells pares och kommer ofta plötsligt utan förvarning. Vem som helst kan drabbas. De flesta som insjuknar är i tidig medelålder.

Den drabbar halva ansiktets muskler helt eller delvis och ev. även smaken från tungan på samma sida. I de flesta fall läker förlamningen ut spontant på några månader. Vid utbredd förlamning, blir sex av tio helt bra, medan ett fåtal inte får tillbaka full funktion.

Förlamningen är vanligen enkelsidig och drabbar den mimiska muskulaturen. Den kan vara central eller perifer. Vid central facialispares finns skadan i hjärnhalvan motsatt förlamningen och beror t.ex på stroke eller trauma.

Vid perifer facialispares har själva ansiktsnerven blivit påverkad, antingen i sin kärna i hjärnstammen eller utåt ansiktet till. Det senare sker vid Bells pares men kan också orsakas av virus som borrelia eller herpes simplex. Skadan sitter på samma sida som förlamningen.

Det är lätt att skilja på central och perifer facialispares (så länge den är enkelsidig). Kan pannan höjas är skadan central, medan skadan är perifer om även denna funktion är drabbad. Hyperacusi, ljudöverkänslighet, föreligger pga utslagen stapediusmuskel på den förlamade sidan.

Prognosen för Bell's pares är i flertalet fall god, och ca 70% av patienterna tillfrisknar utan men. Av de övriga patienterna har bara några få procent kraftiga kvarstående besvär.

Läkning av ansiktsförlamning kan påskyndas flera veckor med cortisonbehandling. En skandinavisk studie visar att 72 procent av patienterna återfått normal rörlighet i ansiktet efter behandling.

Nu ser även Husbonden den lilla förbättring som skett på munnen. Pirrandet var verkligt. Kan göra lätta grimaser med underläppen – samt pussas. Har fixat med smart tejpning i ögonvrån som underlättar blinkning. Man får inte va’ dum int’. Var utan ’cyklopen’ i 12 timmar, men får kämpa med blinkandet. Trött blir man och det blev ett par timmar i soffan med svart lapp för ögat.

Innan dess hade jag minsann gjort skäl för vilan. Kokade köttfärs, ris och mixade kokta grönsaker till puré. Hundarna älskar denna mat, saftig och smakrik. Är förstås glad över att inte vara förlamad i kroppen.

Skötte fåglarna själv i morse då Husbonden sov efter nattjobb. Ser lite suddigt då det förlamade ögat tåras mycket. Bra att ha lite att göra så man inte gräver ner sig i ’paresen’. Kört tre maskiner tvätt. Och lagat middag, bara makaroner och falukorv… men ändå.

Verkligen skönt att vara hemma. Att strosa i trädgården, se det vackra gullriset i höstprakt, enorma solroskakor och att plocka restgräs till marsvinen. Kanadagässen sträcker dagligen omkring på låg höjd i stora flockar, ja… upp till 70-80 när de är som flest. Ett kolossalt kacklande aviserar deras inflygning. Ibland ses de på någon åker med sträckta halsar, synen är imponerande. Borde fota, men orkar inte efter allt som är – och har varit.

En liten kvardröjande flock ladusvalor som ännu inte flytt landet sågs i morse på tv-masten. Sent… det är ju mitten av september. Endera dagen är de borta. Kornas råmande hörs långt om hösten. Njuter verkligen av att vara hemma igen.

Lilla Helmut, vår flitiga kanariehona som gett oss så många ungar låg tyvärr död i morse. Hon har varit dålig en tid, så det var lite väntat. En svullen blåsa var ett yttre tecken, men annars vet vi inget. Egentligen skönt att hon dog själv. Att avliva en älskad trotjänare bär emot, även om det är humant.

I kväll dunkar skallen efter en del sömnbrist, får ta igen det i natt så man orkar med prövningarna.

Väninnan med hund och make var ute på promenad och mötte valarbetande moderater som ville överlämna reklamprylar, bl.a en penna.

- Men något till hunden har vi tyvärr inte, sa de lite hurtigt.

Väninnan som med ålderns rätt blivit lite bitchig klämmer då lika hurtigt till med: "han kanske kan få ta ett bett i ditt ben" och vandrade sen vidare. Ganska tufft, om man frågar mig.

Maria Wetterstrand (MP) höll det avgjort starkaste slutanförandet i kvällens partidebatt. Med klokord om att varje beslutande församling skulle ha tre tomma stolar, en för våra barnbarns barn, en för alla levande arter och för alla världens fattiga.

Lars Ohly (V) trummade in sentensen att inget går att förbättra så länge man sänker skatterna för rika. Ingen kan ha undgått det budskapet!

G Hägglunds (KD) anförande var menlösast av alla. Hur väl KD än säger sig vilja med sin medmänskliga attityd så får det ju inget genomslag när man lierar sig med djävulen själv.

Reinfeldt (M) blev för övrigt bra ansatt i separat utfrågning av de rödgröna som alla la krutet på var sitt sjukfall så att han med rätta blev ensam syndabock för sjukskrivningsskandalerna. Han hade i sitt slutanförande chans att försöka tona ned den kritiken, men HAN VALDE INTE DET vilket också visar hur lite Reinfeldt bryr sig om utanförskap, för han prioriterar andra grupper i samhället.

Mona Sahlin (S) är fortsatt skarp och väl mogen att leda en ny regering. Henne ska ingen försöka räkna ut i förtid. Hon var extremt tydlig i svaren till Reinfeldt:

"Vi har inte ofinansierade skattesänkningar, vi har samma budgetutrymme som er regering. Vi använder det dock väldigt olika. Vi lägger inte halva budgetutrymmet på att fortsätta sänka skatterna utan vi lägger det framför allt på att bygga ut välfärden. [...]

Jag hoppas att väljarna uppfattat vad jag och Ohly och Maria Wetterstrand sagt hela kvällen – skattesänkningar åt de som redan har fått så mycket, åt oss med de höga inkomsterna – det tar vi bort om vi vinner."

Ord och inga visor. Jag spår för övrigt att Mona har kvalificerat sig för en lång partiledargärning, oavsett resultat på söndag. Valet handlar tydligt om SOLIDARITET eller INDIVIDUALISM. Bra så. Var så god och välj.

Det var ingen stroke! Ingen annan sjuklig förändring heller. Fick röntgenbeskedet idag vid utskrivning. Alltså har min ansiktsförlamning ingen känd orsak och kallas därmed Bells pares, så vanligt är det. I mitt fall betraktas den som godartad och bör ha goda förutsättningar att läka ut helt eller till större delen. Hoppas man. Ingen vet. Men cortisonkuren som är inledd har enligt forskning gett goda resultat med påskyndning av förloppet. Hoppet består.

Nu går remiss till ögonspecialist på grund av den synnedsättning jag upplevde för 14 dagar sedan. Remiss sänds också till öron- näs och hals. ’Cyklopen’ var på i 17 timmar till i morse. Den känns trygg, men jisses vad immigt det blir. Det vet man ju hur jobbigt det är med immiga glasögon. Svårt att läsa t.ex Klarade mig utan den nästan hela dagen, men nu sitter en ny på igen. Viktigt att apoteken tillhandahåller detta suveräna förband. Kronans Droghandel ska skämmas.

Känner svag förbättring i läpparna… eller är det inbillning? Det pirrar lite. Husbonden ser inget av detta, men känslan är go’. Än så länge. Dessa dagar finns inte plats för många andra intressen men valrörelsen pockar på. Följer nog debatten i kväll ändå. De rödgröna borde rabbla namn på alla utförsäkringsfall från början till slut, det är Reinfeldts stora sänke. Oj, de har visst redan börjat...

Samma kväll… 16 timmar senare... hemma igen i Lilla Huset. På permis, kanveta. Röntgen blev äntligen klar och apparaten funkade! Svaret ännu okänt. I morgon återvänder patienten till sjukhuset för att vid ronden höra vad genomlysningen gett samt utskrivning. Det var INTE BORRELIA, inga vita blodkroppar i ryggvätskan. Men chockkur med cortison (prednisolon) är inledd, vilket enligt läkarvetenskapen ska påskynda läkning. Cirka tio dagars behandling må det vara värt.

Husbonden hämtade patienten som under hemfärden pladdrade oupphörligt om alla upplevelser. Han hade saknat detta. Sa han. Ja, vi tog vägen om statligt Apotek på sjukhusorten för inköp av fler ’cyklopögon’. Jag hade tömt strokeavdelningens lilla lager, samt ögonmottagningens reservdito.

Dessa ’fuktkammare’ som är det rätta namnet tillhandahålls ej av Kronans Droghandel som Byn fått på halsen. De privata ’underverken’ gör som de vill och skiter i patientens behov. Men Statens Apotek hade! Detta fick dock patienten själv ordna! FRÅN SJUKSÄNGEN! Underbemannad sjukhuspersonal hinner inte.

Det var bättre förr. Då fanns personal tillräckligt på sjukhusen vilka såg till att konvalescenten fick med sig hem vad som behövdes (cyklopen är ett s.k förband). Nu fick jag med skymd syn (cyklopögat) slå i telefonkatalogen och med begränsad talförmåga ringa Apotekets kundtjänst för att höra efter var de fanns. Nu måste man vara frisk för att vara sjuk. Vem tänkte i kvartalskapitalismens effektivitetshets på alla gamla, sjuka och svaga?

Vid samtalen fick jag nytta av nyförvärvad kunskap; nämligen att med handen sträcka på den förlamade kinden för att kunna prata förståeligt. Annars blir det bara flöff, flöff, flöff som blåser ur munnen. På Apoteket köptes även en svart ’piratlapp’ att sätta över det vidriga cyklopögat för att inte skrämma kvinnor och barn… hehe.

Gissa om hundarna blev glada, mest Gammelman Ulrik – Mammas Pojke. När jag gick ner på golvet trasslade han in sig i mig och kappan med viftande svans och ville aldrig gå ur. Sen låg han i tv-soffan – nära - och tittade innerligt på mamma en lång stund. Samt nöp mig i näsan sex gånger på raken, hans innerligaste gest;)

Adrenalinet är på toppnivå… kan inte koppla av. Undra på det med Stora Sökpådraget som startade redan på sjukhuset. Fasen vet… det kanske är cortisonet som verkar redan… Men nu är jag trött i kinderna, dels i den friska som får jobba för två, dels i den förlamade som tröttnat på att blåsa slappt. Vad allt ska man inte gå igenom.