12,3 minus i morse. Mellanlagret med ved på verandan var slut. Hade lovat hämta detta när Husbonden var på jobbet. Jojo... ett större projekt än man kunde tro. Marken hade jäst utanför vedbon så att dörren satt fastkilad. Fick lyfta upp dörren med kofot varpå den hoppade ur gångjärnen (!) och därför med ren handkraft fick lyftas bort i sidled. Livet på landet bjuder på överraskningar.

Och hur få på dörren sen då...? På egen hand...? Jo, samma sätt - fast tvärtom. Lyfta tillbaka till rätt läge, lägga kofoten under, trampa ned densamma med ena foten samtidigt som dörren lirkades på gångjärnen. Lite snett, men ett sista knyck med kofoten gjorde susen. Där satt den på plats, och allra sist... en rejäl spark nedtill... Tjoff. Uppdraget slutfört. 'Bra karl reder sig själv'.

Med hettande kinder och lungorna fulla med frisk luft kände jag mig efter detta äventyr både full i skratt och särdeles nöjd.

Med såna här vintrar står det nu klart att Lilla Huset har stora behov av utgrävningar. Garageportarna är ett gammalt sånt projekt. Där jäser marken varje vinter. Vi saltar och hackar för att få ut bilarna. Där är så urhackat att vi har en grop framför garaget. Dränering krävs. Nu tillkommer vedbon.

Men då krävs snöfri tillvaro längre än fem månader. År 2010 gav oss faktiskt bara ynka FEM månader utan snö, och på den tiden skulle vi avverka inte mindre än TRE ÅRSTIDER. Rätt knappt. Den korta tiden räckte inte för alla nödvändiga vår-sommar-höst-sysslor vilka faktiskt är rätt många.

Läste i Land om en kvinna som har ett par hundra (!) dockskåp i sin samling. Jag är helt betuttad i miniatyrmodeller av... allt. Försjönk en stund i de underbaraste huskopior tegeltak och skorstenar och... halledo, så söta de var.

Vandrade vidare på nätet och fann en sajt med underbara miniatyrbyggen. Kolla detta TORG t.ex med höga stadshus, sotare på taket och marknadsstånd. Det är Anne Collins miniatyrer av egen tillverkning, massor av sevärdheter där.

Hittade även Nordiska Muséets utställning av dockskåp, vilken pågår nu och tills vidare (stockholmarna har mycket att titta på). Nordiska äger ett femtiotal dockskåp och dockhus. 15 av dem visas i utställningen. Det äldsta är 300 år och det yngsta 15 år. Kolla t.ex bilden HÄR.

Plötsligt slog det mig att Lilla Huset har ett... ännu mindre hus - läckert som en bakelse, köpt på 1980-talet för dyra penningar - 600 kr, då. Little Market kallas huset (se bild nedan) föreställande ett marknadsställe endast 8 x 8 x 8 cm stort.

Ett femtiotal yttepyttekrukor är inmonterade under husets överbyggnad - snacka om överkurs! Och dessutom... längst inne i smygen ses en liten trappuppgång, och tro mej... den svänger av till vänster och forsätter en bit upp i det lilla lilla huset. Imponerande.

David Winter heter konstnären och HÄR är hans hemsida, fullsmockad med fina foton på alla hans kollektioner. Hans egna bilder på Little Market ses HÄR.

Ja.. och sen var strövtåget i full färd vidare. För den som också vill kika vidare på miniatyrer finns en trevlig sajt full med länkar HÄR.

STANNA HEMMA - MAMMA åker och HANDLAR - KOMMER SNART - HUSSE ÄR HEMMA.

Vi talar i telegramform när hundarna ska informeras.

Familjens västgötar kräver det. En hund med urgamla gener för gårdshund vill som ordningsman med ständig jour ha fullständig rapport. Helst med passersedel eller lösenord - varför och därför. Lilla Husets yngsta kallas inte Sigrid Polis för inte. Västgötaspetsen är också en suverän vakthund – kanske inte så hotande direkt, men tusan så alert – ständigt uppdaterad.

De har totalkoll. Vanligen. När de någon gång missat nåt är upprördheten stor. Småmuttrande tuffar de då omkring i en halvtimme och gruffar: ’det var det fräckaste… vad har hänt… HUR kunde jag missa detta’.

De har även vallningen i blodet. Västgötarna vaktade förr gårdens djur ute på beten utan stängsel, och när någon ko gick ut i havreåkern satte de av som länsman själv och hötte åt vederbörande att hålla sig inom betets råmärken – basta!

När stängsel kom i bruk behövde inte korna vallas ute på betet men däremot fösas ur och i lagården morgon och kväll. Många skrönor handlar om västgötar som visste när det var dags för mjölkning och själva gick iväg och hämtade hem djuren. Är man tillvarons väktare, så är man… ’kan själv’… självsäkerheten lyser i ögon och kroppshållning.

En vallhund har stark flockkänsla och får inte ro förrän familjen är samlad. Den som avviker från gruppen får vara så god att tala om NÄR, VAD och VARFÖR, innan väktaren är nöjd. Men när beskedet är levererat lommar de iväg och intar viloplats... ’Okej, då…'

Således talar vi i telegramform och numera med allt högre röst: Vi GÅR EN SVÄNG - MAMMA JOBBAR - Vi går TILL FÅGLARNA - HEMMA TILLSAMMANS - HUSSE PÅ JOBBET.

Sådan matte, sådan hund heter det ju. Man skaffar oftast en ras som passar ens egen natur. Lika barn leka bäst… Mitt dåvarande kontrollbehov behövde en… väktare och ordningsman – förstås.

(Gamla bilder av våra västgötar - från tiden då man inte kunde scanna ordentligt.)

Snärjig dag i går. Levererade risfåglar och ett par nymfer till zoohandeln. Inget man gärna tänker på, det är ens små älsklingar allihop. Men en nymfa blev glad, och stannar hos oss till vidare. Glädjestrålande flög han/hon tillbaka till flocken i Royal Suite och välkomnades av kompisarna. En vanställd tå (skada eller från födseln?) var räddningen;-) Den hindrar inte livet ett dugg, men fågeln kan ej säljas till zoobranschen - däremot privat om nån spekulant dyker upp.

Dagens affärer gick nog inte med vinst, vi fyllde samtidigt på lagret med foder och grus. Bilen var mer fullastad hem än bort. Och vi som egentligen ska sluta med lessons sparvpapegojor kom hem med en ny hona. Klokt eller? Jo, en liten kvarbliven Totte måste ha sällskap - ingen fågel ska vara ensam. Hela lessonflocken blev idel öron när nya lilla Tultan visslade "här är jag, finns det några lesson här..?"  "JAA, här är vi" skrek flocken i kör. Hon har nu full koll åt deras håll, medan hon vilar ut efter flytten. (Klickbara bilder)

Även på hästfronten skedde förnyelse, resan medförde också två nya "föl"... förlåt, jag menar marsvinsflickor. Marsvinen är mina "hästar" eftersom de påminner så mycket om sådana. Raringarna är inte många veckor gamla och riktigt trevliga, lätthanterade och sociala redan från början. Virveltyp, denna gång.

Nu bekantar de sig med nya hemmet och maten en tid, sen kan de flytta in till Bibbi och Alice som blivit rätt tantiga och behöver piggas upp. Tyvärr har vi haft några frånfall och färre än tre marsvin ska man inte ha, menar jag. Nu visslar de till varann då och då - tanterna och flickorna. Presentationen är inledd.

Häng med - nu händer nåt stort. Allt fler grupper tröttnar på förföljelsen av sjuka. Nu kräver även kristna att utförsäkringarna stoppas.

”Hur kan man som kristen rösta på partier som förbättrar för de friska och starka, men försämrar för de sjuka och svaga, som tar från de fattigaste och ger till de rikaste? Det här är något jag har funderat över väldigt länge. Men jag får inte ihop det.”

Så skrev Charlotte Thérèse Björnström, en katolsk bloggare från Uppsala, redan i juli 2010. Hon föreslår nu ett STORT LANDSOMFATTANDE EKUMENISKT PÅSKUPPROP mot utförsäkringarna.

”Jag frågar mig var kyrkorna finns i det här och hoppas att alla kristna ska inse hur illa det faktiskt är. Nu, innan det är för sent för ännu fler! Tänk om vi kunde gå före och visa vägen till ett människovänligt samhälle.”

Stoppa utförsäkringarna, citat ur Världen idag:

"Den som blir sjuk i Sverige i dag möts av nya regler och absurda tidsgränser. Handläggare utan medicinsk kunskap fattar beslut, oavsett läkarintyg och hälsotillstånd. Bedömningen sker gentemot fiktiva jobb; även om man ligger på dödsbädden eller på operationsbordet så kan det tänkas finnas en teoretisk arbetsförmåga...

Vi har fått ett rättsosäkert system i stället för en sjukförsäkring som gick med rejäl vinst.

I media ljuger ansvariga politiker om statistiken för sjukskrivningar och förtidspensioneringar, sjuka har med orätt pekats ut som ”fuskare” som inte vill arbeta. Våra gemensamma sjukförsäkringspengar har fördelats till dem som just nu råkar vara friska och ha arbete, och ännu ett jobbskatteavdrag är på gång, meddelar Göran Hägglund.
Jag förstår inte hur svenska folket kan gå med på denna totala nedmontering av välfärdssystemet. Vem vill ha en hundralapp i skatteavdrag i stället för en fungerande sjukförsäkring?

Svår sjukdom kan drabba precis vem som helst. Men intresset för frågan är märkligt nog svalt. Även bland politiker. Jag och andra har kommit med konkreta förslag till förändringar utifrån den tuffa verklighet vi dagligen möter, men får bara intetsägande standardsvar.
Ulf Kristersson, som ansvarar för sjukförsäkringsutredningen, är nöjd med reformen; som bäst blir det små justeringar av de allvarligaste felen, tidigast år 2013. Det är bara det att under tiden blir ännu fler sjuka hemlösa, hamnar i social misär, ja, de till och med dör! Ingen vet exakt hur många självmord utförsäkringarna hittills har orsakat.

Många som har fysiska sjukdomar får även psykiska besvär och blir alltså sjukare. Vanligen halveras inkomsten och alla har inte sparade pengar. Valet kan stå mellan att betala hyran eller nödvändiga mediciner.

Nya grupper hamnar i en permanent fattigfälla. Barn drabbas genom att föräldrarna drabbas. Någon rehabilitering erbjuds inte. Är detta ett bra system? Jag tycker inte det.
Röda Korset inriktar för första gången sin verksamhet på nödlidande i Sverige, insatser från fler organisationer behövs. Och eftersom den akut nödvändiga förändringen inte kommer att initieras från politiskt håll, då inte ens oppositionen driver frågan längre nu när valet är över, så borde alla som ser vad som händer gå samman och protestera. Hur länge ska vansinnet få pågå? Tusentals är redan drabbade. Utförsäkringarna måste stoppas!

Jag frågar mig var kyrkorna finns i det här och hoppas att alla kristna ska inse hur illa det faktiskt är. Nu, innan det är för sent för ännu fler! Tänk om vi kunde gå före och visa vägen till ett människovänligt samhälle.
För vem eller vilka ska annars göra det? Om evangeliet ska klinga trovärdigt mellan kyrkvalven, så krävs tydliga symbolhandlingar offentligt när saker är uppåt väggarna i samhället, särskilt när det rör grupper som är för svaga för att själva protestera mot vad de utsätts för. Så jag föreslår härmed ett stort landsomfattande ekumeniskt påskupprop. Med krav på omedelbar förändring.

Charlotte Thérèse Björnström

Uppsala"

LO-bloggen skriver om det: "Charlotte är bara en i raden av kritiska kristna röster som pekar på det omänskliga i de nuvarande sjukreglerna. Den kritiska opinionen bland troende har vuxit sig så stark att den nu också börjar påverka Kristdemokraterna, där ju ett antal gräsrötter nyligen stigit fram och öppet kritiserat sin egen partiledning för att vara allt för flata i denna fråga."

Även så Diakoner i Lund, samt ST och TCO.

UHR - Utsatta Höjer Rösten är ännu en grupp som reagerar med protestlistan DET PÅGÅR EN TRAGEDI I SVERIGE JUST NU (gå in och skriv på!). De finns även på Facebook HÄR.

Nu är väl snart måttet rågat, men kampen måste fortsätta ända tills vi åter har ett människovärdigt Sverige.

Har lärt mig att ha mobilen på under färd - ifall, ifall… ja, eventuella olyckor förstås, men även för att snabbt kunna fota vilda djur och sällsynta fåglar. Idag var det mest typiskt slättlandskap som passerades – Västgötaslätten i januariluft med blek vintersol som inte riktigt nådde fram. (Klickbara bilder)

Dagen blev till en liten mobilkameratest (måste ju lära mig nån gång). Fipplar ännu med knapparna och velar hit och dit, men är grymt imponerad över bildernas ljusstyrka. Hälsade på hos barndomsvännerna vid Vänerkusten för att överlämna vår gamla luftvärmepump och några beställda risfåglar.

Samt för lite skvaller mellan åtta ögon… nåja, hmm… med alla hundar inräknade blev det inte mindre än 22 ögon. Våra pensionärer Ulrik och Sigrid var på utflykt med ’ålderdomshemmet’ och fick upplevelser utöver det vanliga med fyra välartade ’whippar’ och Stor Vild Valp (magyar agar). Mest genom nät men i alla fall... man släpper inte ihop en värkbruten 110-åring med främmande flock i hemmarevir.

Kunde liksom inte få nog av supergod kycklinggryta och aptiten ökar ju i trevligt sällskap. Kollade även på Herrns senaste hantverksarbeten i garaget – han är såå duktig – kolla grinden med tinnar och torn. De nyanlända risfåglarna fick äntligen pusta ut i nytt hem efter lång färd. För dem väntar en sommar i nybyggd härlig voljär, vilken redan rymmer flera skyddslingar från oss.

Särskilt trevligt var att återse nymfpojken Mellis med flickvän. Bilden på dem motsvarar vad kameraögat såg genom EN nätmaska inte större 2-1 cm…! Utan zoom. Imponerad av den mobilkameran (Sony Ericsson, Walkman 595).

• Vi är för slappa, lektionerna börjar inte i tid – vi förlorar 1,25 år av lektionstid på för sena starter.
• Vi kan lägga ribban betydligt högre – eleverna har kapacitet, de är smarta. Intresset finns där men det kräver ett förarbete.
• Ta bort allt som inte hör till läraryrket, ge dem status, ge dem lön, ställ krav, inspektera, se till att lärarna är rustade att vara lärare. Lärarna måste ha ett nationellt tänkande, se sig själva som samhällsbyggare  och ha en bredd i sitt uppdrag.

Dessa ord, och en lång rad brandfacklor levererades av ’superlärarna’ Stavros Louca och Gunilla Hammar Säfström i kvällens Go’kväll. Ett sevärt inslag, med 14 minuter av tuffa synpunkter på vårt skolsystem med anledning av den nya serien Klass 9A som startar 31 januari. Denna gång agerar de som coacher, inspiration och handledning för ett team på åtta lärare för att höja elevernas kompetens till 100 % gymnasiebehörighet. Utgångsläget var ett av de sämsta man sett.

Vi kommer att få se hur de gamla lärarna blir väldigt arga när Stavros och Gunilla berättar för föräldrarna att deras barn inte kan någonting. Föräldrarna blir tacksamma men lärarna arga...!

Stavros framhåller att föräldrarna måste ställa krav på skolan – det är deras lagliga rätt. Föräldrarna måste fråga hur man jobbar med deras barn. Det finns mål och syften med att gå i skolan – det måste man uppfylla. Man måste informera föräldrarna om vad som pågår. Skolan och föräldrarna måste samarbeta för att kunna åstadkomma nåt nytt.

Han säger också att det inte handlar om för stora klasser. Han har själv tre klasser med 25 – 32 elever, på egen hand. – ”Men det gäller att kunna hantera dem, kunna inspirera och motivera dem att älska mina ämnen och att älska skolan. Där ligger skickligheten hos läraren. Men man måste själv vara motiverad och älska sitt jobb.”

Jisses vad jag längtar till denna serien, om ett av våra viktigare samhällsproblem - fostrandet av kommande generationer. Längtar efter att återse dessa lärare i aktion. Serien borde användas som vidareutbildning för många lärare.

Se intervjun HÄR, 4 minuter in från start.

Efter några präktigt slabbiga dagar med isknölar och sjöar om vartannat i trädgården börjar gräsmattan torka upp. Ja, tänk... redan synlig gräsmatta – tack vare snöslungan. Härligt. Med annalkande frostknäpp är luften frisk och klar. Vårvinterstämning. Månen lyser vänligt på natthimlen. Energin sjuder lätt i det inre – på sparlåga, men dock.

Småvägarna blottar en liten grussträng i mitten, de större är redan torra och rena. Stubbåkrarna sticker uppkäftigt sina strån genom snötäcket vilket sjunkit ihop på flera ställen. Taken släppte de sista isiga resterna med ljud som av gevärsskott.

Vinterfåglarna äter mindre, de börjar få tid att leva mellan måltiderna. Snön ligger ännu i stora högar och är lortigare än nånsin, men det gör inget… vi väntar på nåt gott. För varje dag kommer det närmare även om vi nog kan kalkylera med några bakslag. Därför är även smältande smutsig snö vacker – det går mot slutet. Ett trolleri på sitt vis.

Dagens PRO-möte bjöd också på trolleritrick av Byns Trollkarl - skicklig som tusan. Och Byns Filmare lämnade ett schangdobelt erbjudande; hembesök till övriga medlemmar för hjälp med datorer, tv, boxar samt… mobiler. En trollkarl i sitt slag. Undrar om han får någon ledig tid alls efter detta. Själv förvarnade jag om samtal om filmteknik, vilket välkomnades.

Fantastiskt fint erbjudande, istället för påtänkt datacirkel, precis rätt i tiden och för många av nöden tvunget när samhället nu drar åt tumskruvarna med krav på datortjänster - även för äldre.

Allt går så mycket lättare när vädret står oss bi. Det som nyss var tungt och oöverstigligt går plötsligt som en dans, åtminstone i slowfox.