12,3 minus i morse. Mellanlagret med ved på verandan var slut. Hade lovat hämta detta när Husbonden var på jobbet. Jojo... ett större projekt än man kunde tro. Marken hade jäst utanför vedbon så att dörren satt fastkilad. Fick lyfta upp dörren med kofot varpå den hoppade ur gångjärnen (!) och därför med ren handkraft fick lyftas bort i sidled. Livet på landet bjuder på överraskningar.

Och hur få på dörren sen då...? På egen hand...? Jo, samma sätt - fast tvärtom. Lyfta tillbaka till rätt läge, lägga kofoten under, trampa ned densamma med ena foten samtidigt som dörren lirkades på gångjärnen. Lite snett, men ett sista knyck med kofoten gjorde susen. Där satt den på plats, och allra sist... en rejäl spark nedtill... Tjoff. Uppdraget slutfört. 'Bra karl reder sig själv'.

Med hettande kinder och lungorna fulla med frisk luft kände jag mig efter detta äventyr både full i skratt och särdeles nöjd.

Med såna här vintrar står det nu klart att Lilla Huset har stora behov av utgrävningar. Garageportarna är ett gammalt sånt projekt. Där jäser marken varje vinter. Vi saltar och hackar för att få ut bilarna. Där är så urhackat att vi har en grop framför garaget. Dränering krävs. Nu tillkommer vedbon.

Men då krävs snöfri tillvaro längre än fem månader. År 2010 gav oss faktiskt bara ynka FEM månader utan snö, och på den tiden skulle vi avverka inte mindre än TRE ÅRSTIDER. Rätt knappt. Den korta tiden räckte inte för alla nödvändiga vår-sommar-höst-sysslor vilka faktiskt är rätt många.

 

Ruth

28 januari 2011 19:55

Vad gör man inte ? och vad kommer krafterna i från när det egentligen krävs karlatag ? veden måste man ju komma åt för att inte frysa. Du var så redig och fixade hela alltet på egen hand, himla duktigt, hoppas du fick beröm av gubben.
Ha en riktigt fin helg / kram

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

28 januari 2011 22:31

Han var inte ett dugg imponerad, han räknar med att jag klarar sånt! Förmodligen för att också gjorde det... INNAN jag blev sjuk. Nu klarar jag det i regel inte, detta var ett remarkabelt undantag. (Oj, det lät nästan som Martin Ljung i sketchen Viking... 'förr kunde jag göra såhär - men det skulle jag aldrig klara nu' hehe.)

 

Marianne

31 januari 2011 22:39

Ibland får man oanade krafter och med envishet kommer man långt.Vintern är en tuff tid att bo på landet. Men då våren nalkas har man oftast glömt bort både snö och is.
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.sew

Margus

31 januari 2011 23:06

Visst är det konstigt att man så totalt kan tränga bort den årstid som inte är aktuell. Nu kan man knappt tänka sig grön lummighet, på sommaren är det tvärtom... vaddå... är det inte så här jämt...?

 

Erika

1 februari 2011 10:40

Om jag skulle gjort det projektet som du gjorde hade jag aldrig rest mig upp mer. Hade du inte känning av det dagen efter? Man brukar blir medveten om man ansträngt vissa muskler leder som man annars inte använder på det viset du gjorde dagen efter. Att du bara klarade av det, låter som ett riktigt kraftgöra. :)

Vinkelevink och har nu en bra Tisdag.

http://mintidmittliv.bloggplatsen.se

Margus

1 februari 2011 22:45

Jo, Erika, jag har sovit i en vecka känns det som, men på mig tar det nog värst med fågelleveranserna. Psykiskt jobbigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...