Detta är helt underbart... nu börjar läkarna tala om en ny diagnos på cancersjuka som mår så dåligt av kontakterna med försäkringskassan att de har svårare att bli friska. Försäkringskasseutlöst depression, kallar man det.

I ett 'välmående' välfärdsland.

I Sverige. Av idag.

Med en högerledd regering.

Som inte accepterar sjukdom i sitt nya 'arbetsläger'.

Psykiatrikern Monica König på Södersjukhuset säger att hon varje vecka får remisser där det handlar om cancerpatienter som mår dåligt på grund av Försäkringskassans hantering av deras ärenden.

- Jag kallar det försäkringskasseutlöst depression, säger hon.

Och det är minsann inte bara cancersjuka som far så illa. Alla som har kontakt med FK blir stressade när de bollas runt mellan alla de nya regelverken som dessutom är varandra motstridiga.

Har ikväll hjälpt min kompis ALJ med ett nytt yttrande till FK. Hon fick redan 2008 utlåtandet att hon var sjuk till 50 procent. Och detta av FK:s egen inköpta s.k 'specialist' på arbetsförmågebedömning. Men det gav ingen permanent sjukersättning för det.  

Trots diagnoser på två kroniska sjukdomar (kronisk = långvarig, ständig, obotlig) med svåra funktionsnedsättningar håller dom på och jagar henne med blåslampa. Ännu. Arbetsprövning ska ske i max tre månader, men inte för ALJ. Hon arbetsprövar ännu efter över ett år. På specialanpassad arbetsplats, med flexibel arbetstid på 25 procent. Hon har försökt att öka tiden, men det går inte.

Trots flera läkarintyg och trots genomförd arbetsförmågebedömning jagas hon nu med krav på medicinsk rehabilitering (psykofarmaka! - vem kan jobba med doping i kroppen?). Annars drar dom in ersättningen helt. Varför ska hon medicineras mot något hon inte lider av?

Idiotin är utbredd inom FK och i förlängningen REGERINGEN.

Vänta bara till den dag då de 'odödliga' som idag röstar borgerligt inser att de inte längre är så odödliga som de trodde. Då blir det annat ljud i skällan. Men då finns inga pengar kvar för då har regeringen tagit bort alla skatter och sålt all statlig vinstbärande verksamhet. 

Det är gott att läkarna reagerar och protesterar, men vi vill se mer av detta. Det räcker inte. Den nya diagnosen var ett fantasifullt drag.

Njuter mitt otium, i kraft av genomförda bedrifter;-) Nu är man ikapp när det gäller fåglarna, återstår bara 'åldringsvården' på egen person. Kämpade i går även med ett envist strömmingben som satt sig i halsen och absolut inte ville släppa taget från sin plats. Ganska långt ned... vad göra...?

Hoppades att det skulle ge sig med tiden. Vaknade mitt i natten och irriterades så till den grad att jag tillgrep egenvård. Papper från köksrullen lindades runt tummen vilken stacks ner i halsen för att stryka bort eländet. Lyckades ej. Satt det baktill i halsen eller längst ned på tungan... det var frågan. Nytt ulkande försök på morronkulan. Strömmingben är inte så harmlösa som det sägs.

Såg på Antikrundan ett föremål som fick mig att hämta in 'fasters' zebror från verandan. Nä, inte alls samma fabrikat, men väl värda att tvättas av och fotas. Här är de, zebramor med föl, i olika vinklar och med glimt i ögonen. Har växt upp med dem och älskar dem.

Klickbara bilder

Fåglar, fåglar, fåglar... vad annat ska en blogg med detta namn handla om. Gårdagen ägnades åt att hämta tallgrenar och enbuskar till fågelhuset. Mycket pyssel med insättningen - och där är rena oasen nu.  Mängder av finfina filmklipp fanns att ta hand om. Ikväll blev filmen klar, tyvärr filmad innan vi satte in allt det gröna. Men fåglarna bjuder istället på sig själva och sången står högt i tak.

Invigningen av årets häckningssäsong drog som väntat stora skaror. Ingen ville missa detta evenemang. De nya bostäder som utlovats kom på plats under stort tjatter och köbildning. Alla skulle kika in i gemaken, pröva inflygning, kolla läget, insynsskydd, konkurrens samt väga för och emot.

Några var ivrigare än andra, en del målmedvetet bestämda. Brynja gjorde sitt val direkt och for som en skottspole med byggmaterial. Ve den sebrafink som satt ivägen... bort med dig - här ska JAG bo. Piggy hörde också till de resoluta. Robin provlåg lite här och var och funderar väl kanske än.

Det var en ren fröjd att se hur glada kanarierna blev över sina små hus. Drillarna steg högt i taket när hanarna möttes i sångdueller. Åh, vad de hade längtat. Flätade bokorgar, våra hemmagjorda specialare med nätram, små trälådor samt risfågelholkar... allt åkte upp på en gång.

Kanarierna är som sagt ivrigast, det är deras säsong. Sebra- och måsfinkar är lika kvicka i starten - för dem är alla årstider säsong. Risfåglarna är lite senare, men nyfikenheten steg såpass att de ändå tittade in i sina små hus.

Till sist letade jag upp en tinad fläck med mossa ute på berget för att lägga in, vilket ökade intresset kolossalt. Ändå hade de både hö, kokosfibrer och hundhår att tillgå. Men mossa... det är vårt liv det, säger pippisarna. Nu är det igång...

Undrar om det är fler än vi i Lilla Huset som somnar i höjd med Rapports väder på kvällarna. Här sätter man sig till med skärpta sinnen för att följa världsutvecklingen, men strax har man fått nog av elände och tuppar av. Vart tog vädret vägen...

Dagens städning av finkavdelningen tog ut sin rätt. Man är väl aldrig så nöjd som när man gjort fint för fåglarna - ett riktigt gott dagsverke. De är så underbara och nyfikna och följer allt som sker, sitter nästan i grenarna redan under uppsättningen av nya 'träd'.

Undra på att man hamnar vid datorn sent om kvällarna. Somnade vid Vädret, vaknade till en stund under Kören, försvann från denna värld ännu en gång för att helt nyss vakna under fotbollen med 'Ibra'. Det tog en god stund innan ögonen ens gick att få upp, hade liksom låst sig i sovläge.

I morgon sätter vi upp bokorgar och reden, och lägger in bomaterial. Sen har vi gjort vårt. Förseningen har satt lite press, men nu är vi ikapp. Sen gäller det mest att serva och mata, samt tänja sina värkande muskler medan fåglarna jobbar på bäst de vill. Ooooh, god natt bloggen.

Så har vi då äntligen lämnat de sista ungarna från förra året. Roligt är det inte, men ett måste för att få plats med förhoppningsvis nya generationer. Usch, ett tungt ok som vilat på våra axlar. Nu kan vi istället glädja oss åt att göra det så trevligt vi kan för våra stamfåglar. Städning väntar före häckningsbestyren.

Ester har tjyvstartat i en grop på golvet där hon ligger pall. Hoppas hon blir glad åt bokorgar istället. Ännu en hona har byggt ett vackert bo i ett hörn - även det på golvet. Kanarier vill komma igång fort på nyåret. En annan ung bostadssökande letar nära taket (bild t.v.) Här får vi sätta en bokorg förstås...

Många av våra gamla trotjänare är kvar som t.ex duktiga älskade Tuvalisa och Piraten som aldrig deltar i häckningarna utan bara åker snålskjuts m.fl Stammen har utökats till drygt 40 individer i kanarieavdelningen varav åtta inte deltar i aveln - de bara är.

Några gamla favoriter lever kvar genom de unga vi sparat på t.ex. 'nya Helmut' på bild ovan. Helmut var en duktig avelshona som gick bort i somras, men vi fann en kopia bland årets kullar. Hon stannar bara därför, man måste ju gå på känslan också...

Nya lessonflickan har fått uddapojken Totte till sig och verkar mäkta upplivad av detta. Han får nu lära henne alla rutiner som hör till detta fågelhus, som t.ex att äta torkade fikon som hon inte vågade prova på egen hand. Den övriga lessonflocken älskar fikonen och kan knappt bärga sig tills vi är färdiga med morgonbestyren.

Tänkte att hon ska få heta Gertrude, för hon kommer från Holland. Det känns nästan som om dom heter så där...

I morgon samlar vi ihop fjolårets kanarieungar för leverans. Åhhh, alla dessa vackra färger...! Ja, vi behåller ju ett drygt dussin vackra själva, men några måste åka vidare ut i världen. Det är den sista gruppen som reser. Sen har vi 'nästan', hunnit ikapp förseningen som min förbaskade ansiktsförlamning ställde till med.

Flörtis brukar sätta sig i mitt hår och får stanna bara därför...

Kolla in Brynhildes ögonbryn, längst t h.

Stilen vid apelsinslurpandet varierar

Det brådskar nu, för kanarierna inleder sin häckningssäsong. Vi har successivt ökat ljuset därinne och både sången och pulsarna stiger. Honorna letar boplatser med byggmaterial i näbbet ivrigt uppvaktade av pojkarna. Jag var bara tvungen att fota några för att ha lite minnen.

     Klickbara bilder

Färgerna varierar verkligen och vi har högst privata namn på färgerna. Neon-lime kallar vi de grön-och-lime-brokiga som nästan är självlysande i visst ljus. Robin, den kraftigt orangea längst ned ÄR faktiskt precis så orange - inget fix med bilden. Till höger om den sitter en med vad vi kallar vaniljbrokig.

Nä, vi har bara vanliga 'bonn-kanarier' som jag kallar dem, vi fixar inte alla konstiga utställningsvarianter med virvlar i fjädrarna, ögon som knappt syns eller extremt långa halsar.

Nu blev jag visst sen igen... Har ju lovat mig själv att skriva inlägg tidigare på dagen, för jag är för trött så här sent. Attans. Svårt med ränder som aldrig går ur.

Några dagars vila och sömn gör väl susen. Tröttheten har slagit till med full kraft. Leveranser och planering för fågelhuset tar kraft. Kroniskt trötthetssyndrom kräver sina tributer. Vissa dagar känns lite normala... sen ner igen. Puh...

Att stilla iaktta Lilla Husets nya små barn är lagom sysselsättning. Marsvinsflickorna börjar känna sig hemmastadda och har fått sina miniatyrnaglar klippta.  Ikväll fick höet fyllas på... 'såna där' äter dygnet runt. Förmodligen ett tecken på hälsa.

Popcorns-hoppen är också ett hälsotecken, allmänt känt i marsvinsvärlden. De hoppar rakt upp från stillastående med täta intervaller när de är glada. Kan nog liknas vid vårt spring i benen. De hoppar HÖGT. Och blixtsnabbt. Ändrar också ofta färdriktning i luften och landar med nosen åt ett nytt håll. Bedårande.

Marsvin bildar inte själva c-vitamin vilket får tillföras i kosten varje dag. Vanligen använder vi salladskål, men nykomlingar som inte är vana vid det får brustablett i vattnet. Jo, dom dricker, det har jag sett. Bra. En av dem äter salladskål. Då börjar snart den andra också.

Sally och Vera får de heta. Sally för att hon gillar salladskålen, Vera för att hon just nu föredrar (h)avre - bokstavsvändarlek...  Sådan är jag - det bjuder jag på.

Bara att titta på dessa små pigga kroppar, deras nyfikenhet och livsglädje gör en gott. På morötterna är det t.ex små ursöta mikroskopiska gnagmärken. Visslar och kurrar gör de också - med mycket små röster. Halledo...

Tanterna har hört att det flyttat in några småttingar i 'dockhusets' bottenvåning. Ska bli intressant att se dem sammanföras. Innan dess måste barnen kunna ta för sig och äta av allt, ty tanterna kommer inte att lämna över något av omsorg och respekt. De är på god väg.