Optimisterna gav sig av på cykeltur, trots hot om regn. "Går det så går det" trumpetade vi glatt. Halvvägs av 1,5-milaturen efter alla stigningar tillstötte ont i tarmen (Crohns). Gallbesvär anslöt, liksom regnet... ingen återvändo. Bara att trampa vidare. I enveten motvind! Regnponchon på försent. Våtvarmt omslag, kan det kallas.

Sensommaren är här. Blommorna som glatt oss med sitt överdåd står utblommade och trötta och tappar sitt vissna skräp i gångar och rabatter. Det har också sin tjusning. Kaffeplatsen har flyttat upp på farstun intill ännu kaxiga tagetesen. Trots att klematisen har hunnit klättra ända upp i nya uteplatsspaljén. Nu är tiden för solregn - dagarna i ända, tycks det.

Inspirationen tog fart när vi såg de härliga lådorna på Maxi häromdagen. Husbonden klöv och sågade till ribbor, mätte och stod i. Pustade ett tag över att problem tillstött, varpå jag kontrade med "övning ger färdighet"... och si, där blev det två lådor färdiga. Helläckra, stabila, användbara! Vill ha fler, vill ha fler... Den ena ska vi ha späntved i (tännestecker, säger västgöten), den andra kan nyskördade löken bo i. My God, vad dom blev fina!

Passar på att fota halmbalar och skördeklar spannmål när jag tuffar förbi på återupptagna promenader. Snart är det över och till ända så man måste ha minnesbilder att suga på till vintern. Alpackorna på stora rundan har fått fyra föl och gömmer dem vaksamt i flocken. En och annan blommande ljungtorva passeras också, men mobilkameran är inte så bra till just ljung. Västergötlands landskapsblomma. Ensamma blåklockor ser så ledsamma ut i sin skira elegans. Har man sett den sista för i år?

Rödfibblorna som växer så frodigt i vägkantsgruset vid stora vägen har vi kastat våra ögon på i ett par år nu. I dag for vi dit och grävde upp några. Hoppas de acklimatiserar sig här. De är så tufsigt tuffa och granna.

Trodde sista svalbilden var tagen för i år, men när en svag (men dock) regnbåge lyste i fonden åkte kameran fram... igen.

För övrigt samlas och skrivs det lite om Husbondens släkthistoria på lediga stunder. Släktkrönika blir det inte (!)... för många tappade trådar där. Men det får finnas lite fakta till alla fina bilder som hittades i gömmorna förra året.

 

Väninnan

19 augusti 2014 19:40

Det är ändå något visst med växtligheten då den först når sin vackraste blomning tills det är dags att bara ha varit. Lite häng i bladen, lite bleka färger men med löfte om nästa vår... Då är det åter dags att förundras hur naturen tar nya tag. Och jag har kommit till insikt om att det är för sin egen del den blommar och växer med all kraft. Att vi bara tar till oss, förundras och njuter bryr den sig inte om.

Margus

19 augusti 2014 23:23

Du har så rätt. De är bara till för sig själva - inte för någon annan. Och nu är de lite trötta...

 

Berit E

19 augusti 2014 21:31

Vådlig cykeltur du beskriver - hoppas du hämtat dig!
Sensommar, ja. Just nu känns det t.o.m riktigt höstlikt. Mörkt, regnigt och blåsigt.
För övrigt så har du verkligen en suveränt duktig husbonde! :D

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

19 augusti 2014 23:28

Ja, Husbonden är guld värd! Bäst är: han slutar aldrig att förvåna mig. Här upptäcks nya sidor och talanger för varje år, hehe.
Jatack, Berit, har hämtat mig. Men det var jobbigt när det pågick... i den förbenade motvinden. Lite medikamenter och vila så var tanten okej. Idag har det varit så mörkt inne att alla lampor fick tändas! Regn precis hela dagen.

 

skogsfun på dal

26 augusti 2014 22:50

Ni har säkert härliga cykelvägar där ni bor, trampa hoj är skoj men inte att bli dålig under färden.

Fibblan känner jag inte igen men näpen är den. En tokken där låda modell större önskar jag mig till kryddväxter men den får jag isf köpa;-) SÅ händig är inte detta hus herre –inte jag heller!

Lamadjur har blivit väldigt populära, okej som gräsklippare är de idealiska men något roligt kan man inte ha dem till, de är så överlägset....fjära! ;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

26 augusti 2014 23:40

Här är inga större stigningar, det kan jag lova apropå cykelvägar :-)
Lådor av sådant slag finns på MAXI i olika storlekar, ej alltför dyra.
Lamor må vara fjära, men otroligt rara och ffa tystlåtna. Undrar också om man nånsin får en nära kontakt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...