Vi reste mot soluppgången och hem med fullmånen som sällskap. Resan mot solen blev en resa bakåt i tiden. Spännande och berikande att följa med Husbonden på minnestripp. Att han var född och uppväxt i Kolmårdsskogarna visste jag. Och med ett förflutet från några marmorbrott… men att bygdens månghundraåriga gruv- och marmorbrottshistoria var så inpå knutarna – och överallt - visste varken han eller jag. Det var farbroderns förtjänst att vi tittade in på Koppartorps Gruvmuseum med Storgruvan från 1776. Efter detta vill man gräva ner sig i traktens gruvhistoria på riktigt.

Första anhalten var Nävekvarns hamn där farbrodern campar med frugan. De erbjöd sig generöst att guida till mor- och farföräldrarnas gamla boplatser som Husbonden förr bara hört berättas om. Farfar och farmors bostad i Skyrshyttsstugan är en tungvrickare i familjehistorien. Nu lika svåruttalad, men en verklighet.

Gruvmuseets tavla med hur många gruvor, hyttor och brott som helst under 600 år var en ögonöppnare. Och Husbondens förfäder har levt i denna genuina arbetarmiljö, involverade i verksamheter på olika sätt. Berg och skog vart man såg, men luftigt tack vare närheten till Bråvikens vatten.

Vi passerade Bistaberget en lodrät klippvägg, känd bland bergsklättrare. Och ännu ett minst lika stort berg, Simonsberget, nu naturreservat. Att Husbonden bott intill Dammtorpsberget med 74 m.ö.h kände han inte till. Han var ju liten när familjen flyttade till nästa marmorbrott.

Vi är nu fyllda med namn som Koppartorps Bergslag, Tuna Bergslag, Dammtorps Bergslag. Vi besökte allt vi tidigare bara sett genom Google Maps: Tunabergs skola där Husbonden gick sina två första skolår, Tunabergs kyrka där brodern gifte sig, pensionärshemmet i Tunaberg där morföräldrarna bodde på äldre dar, Buskhyttans Sågverk där morfar jobbade. Och lilla parstugan Segelhult där föräldrarna bodde i ena halvan med tre barn och ett fjärde på väg medan nya huset Ängby byggdes – på fritiden… Man blir imponerad av all entusiasm, framtidstro och slit.

När gruvdammet borstats av axlarna besöktes brorsdotter Carro med familj i nybyggt hus i Järna där fler släktingar mötte upp. Sen raka spåret hemåt där natten mötte oss på vägen. Fulla av intryck snattrade vi oavbrutet tills viss heshet inträdde. Fullmånen visade vägen när regnet upphört och jag kan inte låta bli att testa mobilkamerans ännu ej kända gränser. Lite lättja också kanske…

Uppstigning 3.40, avfärd 5.30, åter hemma 22.30 Vicken da’… Man är rätt mör. Med tiden ska alla pusselbitarna sammanfogas till ett fint album till gagn för Dotera.

 

Elisabeth

12 augusti 2014 18:32

Å vad kul att få ta del av er lilla resa. Finfina bilder och vilken fin byggnad, Tunabergs skola. Välbevarad ser det ut. Förstår om ni var möra efter en sån lång dag. Det är till att utnyttja dygnets alla timmar!!

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

12 augusti 2014 23:26

Ja, man griper tillfället i flykten :-)

 

Väninnan

12 augusti 2014 23:16

Det kommer att bli en dyrbar gåva som förhoppningsvis kommer att vårdas. Det finns ju dessutom två små människor också som kan ta del när åren är de rätta.

Margus

12 augusti 2014 23:27

Sant, man vet aldrig var det landar. Men det är absolut en riktig och viktig grej, känner jag :-)

 

Berit E

13 augusti 2014 23:42

Så mycket ni hann se, fascinerande resa! Både minnen och historia.
Jag har rest en del i de trakterna själv, med min far som också hade anknytning till framförallt marmorbrottet.
Fantastiskt en sådan gruvdrift där var, där fanns ju tydligen allt!!
Det där albumet du ska göra - det blir mäkta intressant. Ett värdefullt dokument som säkert kommer att glädja både en, två och tre generationer!

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

14 augusti 2014 19:56

Trots allt vi såg och upplevde känns det som om vi inte fått riktigt nog... än. Blir kanske ännu en fördjupningsresa... Det finns mycket att hämta på nätet. Har rekognoserat lite. Nästa gång är vi pålästa!
Så kul att du känner till trakterna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...