Plötsligt var man bortbjuden på lunch och begick ÄGGOST-premiär. Bara så där. Vännerna i Vårgårda (textilkonstnären) tyckte väl vi skulle lära oss. Man är ju nyfiken av naturen. Ena dan prövar vi surkål, och nu detta! Konstigt att sånt poppar upp först när man är 65… Smaken kanske har mognat, hehe.

Värdparet har gjort äggost i drygt 30 år. Upphovet var visst ”den danska grannen”. Annars är rätten bohuslänsk. Fast varken mormor eller släkten i Uddevalla bjöd nånsin på äggost, så det är väl olika seder och bruk. Dags att pröva då…

Enligt seden hörde äggost till kalasmaten och serverades traditionellt på smörgåsbord eller som frukost, gärna med inlagd sill eller ansjovis. Den tillagas av mjölk och ägg (samt ättika, filmjölk eller gräddfil, enligt Wikipedia) som får sjuda sakta tills det skär sig. Då får massan rinna av. Helst i en riktig äggostform av trä med hål i botten. Massan öses upp i formen, eventuellt varvad med socker. Fast numera görs äggost i plastform. Vännerna hade också kvar en tidigare variant av plåt. Och äggosten äts numera ibland som efterrätt med strösocker, kanel eller sylt och grädde vilket vi gjorde.

Om sanningen ska fram så smakar den inte mycket. Jo, lite svagt… och obestämt. Absolut inte otrevligt! Konsistensen var fast, utan daller. Kanske gör tillbehören smaken? Kanel provades men hörde inte till min favorit. Och rätten är rätt mättande. Undra på det… den var visst gjord på tolv ägg!

Jättekul att ha prövat. Kommer inte att göra någon själv, men räds inte att pröva med ansjovis/sill nån gång… bara för att veta. Det  blev lite bråtstörtat mot slutet... vet inte om vi tackade ordentligt? I annat fall framförs det här;-)

Före hemfärden kunde vi inte låta bli att köpa med oss några vansinnigt söta väggprydnader till påsk (bild). De kan förresten hänga uppe året om, menar jag. Och väl hemma igen höll forsythian på att slå ut!

Myspys-stämning idag. Lite småkulet, riktigt innedagsväder. Fast det ville sig inte riktigt. Husbonden skulle till tandläkarn vid middagstid. En tid som fördärvar planer. Efter 8 km-rundan enkel lunch med falukorv och ris, sen iväg. Utflykten passade för att göra nödvändiga inköp och ett snabbt inhopp på Biblioteket.

Sen kom äntligen myspys-stunden. Vi läste reklamblad, Land, löste PRO-korsord, kollade lite facebook på paddan i köket osv… och mådde kanonbra. Smakade Husbondens nybakta bullar. Kaminen puttrade hemtrevligt borta i hörnet.

Ute tuffar våren på med svanar och gäss som tutar förbi. Humlor och fjärilar håller sig klokt undan. Ärlor och rödhake tittar till oss då och då, men måste ut och leta mat. De kan ju inte äta det vi bjuder på vid utfodringen. Ungtranorna dimper ner på fältet ibland men mest på andra sidan skogsdungen – fullt hörbara! Kråkorna smyger med ruvandet… är det... eller är det inget…? Lungörten blommar som vore det sommar (den är ju samtidig med tussilagon). Taltrasten sjunger både morgon och kväll… och nu har jag både sett och hört morkullan också! Den kör samma sträck över huset – som alltid. Ingen hets... man VET att värmen kommer. Någon gång.

Har jag visat Glada Purjon förr? Oavsett vilket får den symbolisera dagens go’känsla :-)

Mina ”No Evil Monkeys” är ett kärt arv från pappas faster Sigrid. Fascinerades alltid av dem som liten. Motivet är känt över hela världen. De syns lite varstans i en mängd figurer, statyer, berlocker, teckningar i olika form, storlek och material. Inte bara som apor utan även pingviner, grodor, fåglar och… you name it. Också som konstverk. Restauranger, barer, butiker, företag och föreningar använder de tre aporna som sitt varumärke. Mina apor är 50 mm höga, väger 250 gram och är ihåliga.

De tre aporna är ett gammalt motiv i japansk konst. En håller för sina öron, en annan sina ögon och en tredje sin mun. Motivet förknippas med det japanska mottot att ”inte se (något ont), inte höra (något ont), inte säga (något ont)”. Den finns i ett snideri från 1600-talet över en port i Shintohelgedomen i den japanska staden Nikko.

Mottot uttrycker en buddhistisk tanke, att den som inte exponeras för ondska inte heller kommer att reflektera ondska i sitt tal eller sina gärningar, en levande tanke i Östasien idag. Ordspråket kan också uppfattas som påminnelse om att inte lyssna på eller aktivt bidra till skvaller och förtal. Det kom troligen från Indien via Kina till Japan på 700-talet där den anammades av shintoismen.

I västerlandet har ordspråkets betydelse förvrängts och förknippats med mentala skygglappar; att inte VILJA se eller erkänna missförhållanden eller faror. Främst i den anglosaxiska världen där mottots översättning ”see no evil, hear no evil, speak no evil” är ett levande uttryck. (Fakta från Wikipedia HÄR)

En engelskspråkig sajt på nätet HÄR samlar allt som har med de tre aporna att göra. Den visar att No Evil Monkeys är ett stort och globalt samlarobjekt. Det hålls även stora samlarkonferenser och möten i Europa och USA.

Alla sätter vi spår med vår levnad. Vad allt kan man inte finna efter tidigare fastighetsägare. Mannen som bodde här före oss dog 1985. Äldre än så måste alltså de gamla konserverna vara. Vi grävde upp dem för några år sen och nu står de bara här. I väntan på åtgärd...

Körsbärssylt sa ett rykte. Kanske kan det vara inlagda rödbetor. Och det var nog inte det sista Nils Johansson gjorde innan han gick bort. Så det har gått minst 30 år sedan burkarna grävdes ned. Några gick sönder när vi tog upp dem, en är klart möglig inuti, två såg hyfsade ut från början. Nu närmar sig stunden då vi måste öppna och tömma ut innehållet. Locken sitter väldigt hårt. Lite läbbigt.

Husbonden eldade i Parken hela dagen. Duggregn, svag vind och ösregn om vartannat. Bästa vädret för dylik syssla. Fast dåligt med skyddskläder upptäckte vi. Arbetsregnrock och sydväst bör anförskaffas... Själv hade jag hand om marktjänsten och vilade ut efter strapatser med göteborgsresa, mingel, bakövningar och 'valpgos'. Så fick jag för mig att pröva nya kameran Nikon D7100 som numera gör som jag vill. Från övervåningen, genom fönstret, i regn och på cirka fyra meters avstånd. Fåglar ur fågelperspektiv... Snacka om utmaning, hehe. Rena eldprovet!

… står det på dörren, en gammal skylt hämtad från Blekingetrakten. Och när vi trotsade varningen fick vi skylla oss själva. Valpar med gäddtänder är en prövning. Vi tog oss alltså till barndomsvännerna i Årnäs, en dryg timme bort, för att gosa med valpisarna, fem veckor gamla nu.

Att de ska bli whippetar syns ännu inte. Ibland liknar någon till och med boxer i vissa stunder. Härligt sidenmjuka valpdoftande och lyckligt oskyldiga till allt. Att vi skulle hälsa på just nu planerades. Valpar är i sin bästa ålder så här dags. Börjar bli medvetna och nyfikna, leker lite säkrare men ännu tafatt och ändå så härligt drumliga, mjuka och kort sagt… valpiga.

Nu var det dags för Vanessas första kull. Allt har gått enligt ’manualen’ och de är helt enkelt underbara. Längesen man gosade med puppisar. Nu klarar man sig tills nästa gång… Vill man frossa i fler valpbilder ligger det många ute hos Kennel Belaras blogg ända sedan födseln och framåt. För övrigt äro fler ord överflödiga.

Himla glad att energin håller lite längre numera. Efter fredagens mingel i Göteborg och Bya-mässan krävdes visserligen lite extra vila, men när gör det inte det... Hälsotecknet är att man inte går i totaldäck...

Infrysta äggskal har torkats i ugn och 'mortlats' till fåglarna. Fler knackebrackers bakades till fotoklubbsmötet. Idag kom turen till att åter baka scones för hemmabruk. Det sistnämnda har jag tänkt på i ett par veckor. Nu kom utrymmet. Inte blev de som förr, inte. Lite fel här och lite där, men fullt ätbara - för mig själv, alltså...;-) Crackersen hade strykande åtgång på kvällens fotomöte.

Fotoklubbens möten är alltid trevliga. Mycket fototeknik, ibland över ens huvud. Men om man har ett öppet sinne fastnar alltid något nytt. Därtill får man hjälp med sina frågor - alltid någon som sitter på svaret. Av kvällens bild kan man tro att nikonklubben sammanträder. Vi tar bara ut svängarna lite extra när inga andra kameror är med :-) Lika barn leka bäst, hehe....

Tre ärlor for runt Lilla Huset i morse i en faslig fart. Inget fel på konditionen efter den långa flytten. De var så stormande glada och fulla av energi att man verkligen inte kunde tro att de åkt så många mil på sina små vingar. Snart är väl alla ärlor framme som ska leva & bo här. Vad gjorde vi utan alla våra glädjespridare. Så tyst och tomt det skulle vara.

En ensam trana spatserar omkring i nejden och försöker finna mening i livet – på egen hand. Nånstans ska den ju leva & bo... Säkert en ungtrana. Ibland har den sällskap av ett större gäng. I morse gick den på fältet utanför vår tomt precis när vi åkte iväg. Fel kamera, men en liten halvdålig bild blev det.

Byns Leva & Bo mässa var målet för vår avfärd. Bäst att hänga med så man blir informerad om utvecklingen: nya hus för uthyrning samt utökat äldreboende ska t.ex byggas. Hoppas allt går i lås för vår lilla kommun. Ortens företagare och föreningar deltog. Hembygdsföreningen visade två underbara modeller av Nossebro Stationshus från två olika tidsepoker. Undra på att man blir förhäxad av dessa ytte pytte små exakta spröjsade miniatyrfönster och –dörrar!

Från gårdagen visas några bilder från Akvariet på Sjöfartsmuseet i Göteborg. Infon på plats var inte lysande så några namn på arterna har jag ej. Saltvattenakvarier är dock alltid sevärda med alla sina färger - så vackert de lever & bor. Sist men inte minst togs en minnesbild på en av Göteborgs alla lyktstolpar från fordomdags - dvs min uppväxt. Så här såg alla lyktstolpar ut från 50-talet. Såg de inte ut på det viset så var de inga lyktstolpar... En nostalgikick… tänk att de inte blivit utbytta!