Plötsligt var man bortbjuden på lunch och begick ÄGGOST-premiär. Bara så där. Vännerna i Vårgårda (textilkonstnären) tyckte väl vi skulle lära oss. Man är ju nyfiken av naturen. Ena dan prövar vi surkål, och nu detta! Konstigt att sånt poppar upp först när man är 65… Smaken kanske har mognat, hehe.

Värdparet har gjort äggost i drygt 30 år. Upphovet var visst ”den danska grannen”. Annars är rätten bohuslänsk. Fast varken mormor eller släkten i Uddevalla bjöd nånsin på äggost, så det är väl olika seder och bruk. Dags att pröva då…

Enligt seden hörde äggost till kalasmaten och serverades traditionellt på smörgåsbord eller som frukost, gärna med inlagd sill eller ansjovis. Den tillagas av mjölk och ägg (samt ättika, filmjölk eller gräddfil, enligt Wikipedia) som får sjuda sakta tills det skär sig. Då får massan rinna av. Helst i en riktig äggostform av trä med hål i botten. Massan öses upp i formen, eventuellt varvad med socker. Fast numera görs äggost i plastform. Vännerna hade också kvar en tidigare variant av plåt. Och äggosten äts numera ibland som efterrätt med strösocker, kanel eller sylt och grädde vilket vi gjorde.

Om sanningen ska fram så smakar den inte mycket. Jo, lite svagt… och obestämt. Absolut inte otrevligt! Konsistensen var fast, utan daller. Kanske gör tillbehören smaken? Kanel provades men hörde inte till min favorit. Och rätten är rätt mättande. Undra på det… den var visst gjord på tolv ägg!

Jättekul att ha prövat. Kommer inte att göra någon själv, men räds inte att pröva med ansjovis/sill nån gång… bara för att veta. Det  blev lite bråtstörtat mot slutet... vet inte om vi tackade ordentligt? I annat fall framförs det här;-)

Före hemfärden kunde vi inte låta bli att köpa med oss några vansinnigt söta väggprydnader till påsk (bild). De kan förresten hänga uppe året om, menar jag. Och väl hemma igen höll forsythian på att slå ut!

 

Väninnan

12 april 2014 21:53

Ser faktiskt gott ut. Roligt att de gamla landskapsrätterna lever kvar.

Margus

12 april 2014 22:42

Ja, visst är det kul att det finns traditionsbärare! Länge leve dessa :-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...