Har tröttnat på att flytta omkring mina gamla tunga pjäser från verkstadsutbildningen. Fotograferar för minnet och slänger sen. De väger kilon. En av de små sakerna (t.v) väger 8 hg. De andra väger jag inte ens. Det är bara too much. De börjar också rosta lite lätt.

Pjäserna är saker jag tillverkat i utbildningen till verktygsmakare. Ett skruvstycke, ett par kugghjul och några fixturer (mall eller verktyg som fixerar plåt- eller plastdetaljer för tillverkning, bearbetning eller mätning). De minsta har använts i fågelhuset som tyngder för att hålla fast lätta saker. Det var längesen. Dem klarar jag mig utan nu. Glömd bild (t.v.) inlagd senare.

Helt fantastiskt att jag fick den här fina utbildningen. Verktygsmakeriet är det verkliga finliret i verkstadstillverkningen - handlade mest om tusendelar. Bara provet för att gå vidare gällde ett filningsarbete för hand. Man skulle fila till en liten metallbit 100x25x10 mm (bild 9 o 10) och i denna fila upp tre hål av olika form med små, små filar – allt för hand. Ytorna skulle vara plana och exakta i vinklar. På tusendelen (0,001 mm) när. Den biten är av hanterligt mått och tyngd. Endast den sparas.

En fantastiskt rolig tid med borrning, verktygsslipning, svarvning, fräsning, planslipning, gängning, gnistbearbetning, mätning, programmering och tillverkning av kugghjul. Fick även utbildning till CNC-operatör på svarv och fräs,  samt CAD-CAM-utbildning. Vilka minnen. Volvo Flygmotor i Trollhättan hängde på låset när vi var klara.

Inte hjälpte det när 90-talskrisen var över oss - det svenska stålbadet. Konkurserna haglade och arbetslösheten steg. Och där var jag mitt i alltihop. Företagen blev sturska och talade allmänt om att ”man bara anställde folk under 28 år”. Jag var 40 (!) och 'stämplade' i elva år innan sjukdom tog över helt.

Det där var längesen nu. Bara minnen återstår. Bevarade i foton och blogg. Befriar mig nu från de tyngsta pjäserna. Och bördan lättar från axlarna. Det tummade exet av verkstadshandboken sparas också. Ifall man behöver räkna ut nåt... En gång var man en kugge i maskineriet.

 

Berit E

22 september 2013 00:41

Åh, du är ju värd en sten "Mig till ära", du också!
Fantastiskt - du kan säkert inte föreställa dig hur imponerad jag är! Både över den tekniska utbildningen och kunnandet, och över själva hantverket.
Dessutom - det där filprovet är ju bara så vackert! Det kan du väl ändå inte göra dig av med?
"För gammal" vid 40 års ålder. Det fanns en utslagning redan då.

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

22 september 2013 14:49

Det var DÅ den stora utslagningen började, kapitalismen tog över. Sen tänkte man om ett tag och insåg att stor erfarenhet gick förlorad, började anställa lite äldre folk igen. Sen kom högern till makten och rensade ut sjuka och svaga. Herregud, vad fort DET gick.
Kan svårligen ana vad andra anser om dessa 'järnbitar', hehe... själv är jag mest förundrad över allt jag lärde mig - med jättebra lärare, ska tilläggas. Tålamod och noggrannhet var en dygd i sammanhanget.
Filprovet vårdar jag ömt, det väger lätt och passar var som helst!

 

skogsfrua på dal

22 september 2013 17:57

Du är en allsidigt begåvad människa! Jag tycker grejerna är vackra och bör lyftas fram, säkert kan t.ex kugghjulen användas till något med lite hjälpmaterial och fantasi. Egentligen skulle du ordna en utställningsplats. Slänga detta! Helgerån vill jag påstå. :-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

23 september 2013 00:12

Tack, Skogsfrun! Med goda lärare och tålamod kommer man långt ;-) Det blir lite tungt att flytta med sig till hemmet när det blir dags. Kanske kan jag behålla ETT kugghjul, men det är allt. Flyttlasset blir stort nog ändå...

 

Väninnan

22 september 2013 17:57

Men hördu! Ska du göra dig av med dessa vackra ting? Går det inte att använda dem till något annat än vad som var tänkt från början? En idé… ett ”stilleben” i trädgården där växter ingår. Rostar kanske men det kan också vara vackert. Tänk så mycket tid av ditt liv som du lagt på detta arbete. Du är bara så duktig! Instämmer med Berit E, ”Mig till ära”.

Margus

23 september 2013 00:09

Jag vill inte leva i ett museum:-) Illa nog med allt annat som staplar sig omkring en. Plötsligt blev jag nu full i skratt... Stilleben i trädgården som rostar, jo du. Och på det gärna det gamla tröskverket vi eldade upp när alla hembygdsföreningar redan har var sitt ex. Och den gamla enskäriga plogen som någon lämnat kvar. Och hundra par gamla utnötta träskor som vi röjt bort... Högen blir stor. Och vem skulle sköta allt detta så att det såg vackert ut??? Herreminje, hehe.

 

Elisabeth

22 september 2013 21:19

Men....du kan väl inte KASTA allt???

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

23 september 2013 00:02

JO! Allt utom det lilla filprovet som ryms i min ficka, om så vore fallet. Lär av mig, Elisabeth ;-)... det är en väldigt tung börda att behöva spara och släpa på saker som bara står nånstans. Minnena är lättare att bära. Foton hjälper till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...