I två dagar har tröskorna kört så det ryker på fälten runt oss. Det murrar från alla håll. Man kan inte ta miste på vad som är i görningen. Nu bärgas de gula vackra fälten och doften av spannmål sprider sig i nejden. Det luktar gott. Här är ganska platt och man ser många igång samtidigt på olika håll.

På 1960-70-talen ägde bonden en eller kanske två kärror som fylldes. Dessa kördes i tur och ordning till lagercentralen där man stod i kö med traktorerna. För att sen åka tillbaka och fortsätta tröskandet. En frustrerande väntan ifall torkperioden var på upphällningen.

Nu är det stort pådrag. Här har tre traktorer med enorma kärror servat en tröska i skytteltrafik. Ofta körs det hem till gården för egen lagring. Inga köer i väntan. Många torkar säden själva och kan sälja vid bästa pris. Utveckling. Enorma belopp ligger i maskinparken som används en begränsad period på året.

1994 var ju den där torra sommaren vi alla minns. Då sågs många tröskor utan hytt. För att klara långa dagar där uppe i solgasset spände många upp enorma solparasoller över sig. Riktigt färggrant blev det.

Förr låg stubbåkrarna gula och vackra till långt inpå hösten innan plöjningen tog vid. Helt underbart att gå promenader på lite nya platser. Då sådde man inte förrän till våren. Nu hinner man knappt få av skörden innan plogen vänder åkrarna till svarta dystra fält igen. Bråttom, bråttom. Enda trösten för oss åskådare är att höstsådden medför ny grönska innan vintern.

När fjärilarna uteblivit har man fått glädjas åt humlorna som vissa dagar varit väldigt många. Ett flertal arter dessutom, konstaterades det i flera dagar. När jag skulle till att fota dem fanns bara de två vanliga arterna. Sent ska syndar’n vakna. Orkar faktiskt inte leta upp artnamnen just nu.

För övrigt tycker jag mänskligheten ska sluta skämta om att ”humlan egentligen inte borde kunna flyga” för att den har för små vingar till sin stora kropp. Humlan är beviset för att mänskliga uträkningar inte är så mycket att lita till. Humlan flyger. Punkt slut.

-----------

Apropå valpbesöket i går ska nämnas att krukan - som de lekte så intensivt med - faktiskt hade haft en planterad växt i sig. De små busfröna nöjde sig inte med att ta en av de tomma krukorna, de valde med omsorg just denna. Ryckte upp plantan som sen inte återfanns... Tömde ut jorden... Sen hade de fixat sig en leksak på egen hand. Spåren efter detta tilltag hittades i dag. Plantan var ingen dyrköpt sak utan faktiskt ett skott som Husbonden tagit i trädgården. Det var då för väl.

 

Berit Elisabet

25 augusti 2013 00:24

Det tröskas för fullt i mina trakter också. Fast att vandra på stubbåkrar... Å andra sidan finns inga åkrar alls i skogen där jag bor. Jag bara susar förbi dem i bil. :)
Fantastiskt fina bilder på humlor.

Tur förresten att plaskäventyret (i förra inlägget) slutade lyckligt, trots allt. Till och med strumporna fick tydligen tillbaks sin vita färg.:)

Skulle också vilja säga att "Valpar kan...". :D

http://beritelisabet.blogspot.se

Margus

25 augusti 2013 06:33

Valpar kan! Den var bra.
Valpar och barn har mycket gemensamt. Vill mycket på en gång, och intressena växlar sekundsnabbt. Hämningslöst :)

 

Berit Elisabet

25 augusti 2013 00:29

Hehe - om jag inte misstar mig så är det i NÄSTA inlägg du skriver om plasket i fågelbaden. :)
Fast eftersom inget publiceras direkt hos dig så vet jag ärligt sagt inte riktigt varken var eller vad det var jag skrev. I bästa fall var det i alla fall något här ovanför, annars blir den här kommentaren ju helt obegriplig, hehehe...

http://beritelisabet.blogspot.se

Margus

25 augusti 2013 06:34

... och mitt i natten. Hehe, så det kan bli ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...