”Ett-sex-nio-sju-två-sex”. Ett telefonnummer som fastnat i hjärnan. Det gick till faster Sigrid (eg. pappas faster) och gamlafarmor Josefina Charlotta som bodde i en rymlig våning i centrala Göteborg. Så rymlig att även farfar och farmor bodde där en tid när jag var liten.

Sten Sturegatan 2 var adressen, med Heden på ena sidan, Gamla Ullevi på den andra och Katolska kyrkan rakt i blickfånget från fönstret. En vy jag kan, om man säger så. Skulle känna igen den i sömnen.  Från fönstret sågs också den lummiga och kända bilvägen Allén med sina höga vackra träd - och Polhemsstatyn. På andra sidan av Allén den vackra och rofyllda oasen Trädgårdsföreningen – en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker med bl.a det stora Palmhuset. Inte konstigt att familjealbumet har många bilder på mig – just där.

Här har många jular firats, här blev jag friserad av faster 'frisörskan', här sov jag över många gånger när mamma och pappa skulle ut och roa sig. Från mjölkaffären något kvarter bort hämtades mjölk och grädde på glasflaskor och farfar lärde mig hur man kärnar sitt eget smör. Han visade hur man kunde göra knäckäpplen på vedspisen, eh gasspisen (förstås) i köket och här slet vi under stoj och glam sönder dockan Anna-Pia. På Heden strax intill togs de första stapplande skridskoskären – tvåskärigt.

Allt var sig likt - 60 år senare. I går var jag där igen. Inte i lägenheten gu’bevars, men den minns jag knivskarpt ändå. Med både serveringsgång, matsal, jungfrukammare och separat köksingång från bakgården. Nä, jag ville ha egna bilder på portgången, bakgården och trapphuset. Ringde på hos ett av namnen.

- Hej, jag bodde här som liten. Jag skulle gärna vilja komma in och se porten och gården. Kan du hjälpa mig med det? ... åh, tack så väldigt mycket! Bzzzzz, lät det när porten låstes upp - Sesam öppna dig.

Portgången var lika vacker som jag mindes. Bakgården i samma blekgula nyans. Men modernare. Och med planteringar. Från portgången ledde en trappa och dörr in till trapphuset - vilket tyvärr inte var sig likt.

Den breda svängda marmortrappan var borta. Och i det luftiga schakt som förr gav rymd och elegans ända upp till fjärde våningen - stod nu en hiss… Den smala - fortfarande svängda, men inte hälften så eleganta - trappan ledde upp till dörren jag kände så väl. Tog en bild för minnet ändå.  En nostalgitripp.

Men orsaken till göteborgsresan var ju en helt annan. Fortsättning följer…

 

Elisabeth

12 augusti 2013 23:20

Klart jag känner igen katolska kyrkan...nu när jag ser bilden! Fina bilder på fina hus.

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

13 augusti 2013 06:22

Så bra! Då är du inte dement riktigt ännu .... hehe.

 

Väninnan

12 augusti 2013 23:33

Fast jag vet hur det slutar väntar jag otåligt på fortsättningen. Vacker trappa med fint räcke! Har du rutschat ned för det någon gång?

Margus

13 augusti 2013 06:17

Man borde kanske gjort det, medan det ännu gick..:-)

 

Berit Elisabet

12 augusti 2013 23:41

Ett så vackert hus!
Så mycket som ändå bevarats
Jag kan också tänka mig att en och annan är tacksam över att inte behöva gå fyra trappor till sin lägenhet.
Numera bor väl ingen jungfru i jungfrukammare, men OM så vore nog även jungfrun tacksam för en hiss. Så att hon slapp släpa alla tunga kassar fyra trappor. :)
Så fina bilder du tagit!!

http://beritelisabet.blogspot.se

Margus

13 augusti 2013 06:15

Det bodde ingen jungfru i jungfrukammaren då heller. Där låg gamlafarmor när hon var sjuk - med löständerna i ett vattenglas... (blää). Förstår inte hur de kunde bo så ståndsmässigt - utan pengar.
Klart det behövs hiss, och vem behöver rymd och elegans bara till lyst ;-)
Ett lyft var ändå den nu ljusa trappuppgången med djärv färgsättning. Tidigare var det mörkt och murrigt om än rymligare.
Om det nu finns jungfrur så får de nog gå upp bakvägen från gården, hihi...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...