En helt underbar dag igår ute vid Vänern  – vikingarnas innanhav. Besök hos vännerna i Årnäs - en heldag. Sex hundar ville ut och strax var vi på långpromenad ut mot Rivenäs med fantastiskt vacker natur. Ögat kunde inte få nog. Det ena vackra motivet på det andra. Härliga hällar, förstås inte som Bohuslän men en liknande känsla. Äntligen kom alltså landkrabborna iväg och fick se Stort Vatten. Tänk att kunna skutta (nåja…) mellan stenar och berghällar och känna att gummisulorna gav fast grepp. Lite som i ungdomens dar. Tack snälla, för att vi fick störa i garagerenoveringen!

Dagskärs fyr anades vid horisonten. Och strax trodde vi att man såg Värmlandsnäs allraminst, men tji fick vi… det var hägringar. Sakkunskapen hade talat, vännerna vet vad de talar om. Fastnade på foto gjorde de också, så hägringar det var. Kinnekulles bekanta silhuett anas på en bild, Läckö slott framträder vid delförstoring långt, långt bort genom en glipa i naturen.

Hade bara lillkameran med vilken fick öva ordentligt. Många sköna bilder med hem som minne. Men inte en dag utan strul… När vi kom till bäverns gnagda stammar och en bäverhydda i bruk tog batteriet slut. Hade precis tagit de sista bilderna när det pep till och kameran stängde av sig. Hemma fick jag en smärre chock. Det var inte bara batteriet… Som bilderna såg ut trodde jag kameran hade gått sönder. Hälften av bilderna perfekta. Hälften suddiga. Jättesuddiga!

Bävrarna har tydligen ökat i antal, sägs det. Gott. Alltid något. Egendomligt att denna hydda (i sämsta tänkbara ljus) som är i fullt bruk ligger i strandkanten uppemot en flitigt använd gångväg där även hundar flanerar förbi. Bävern har en flitigt använd stig rakt över gångvägen. En bild visar hur den går ner i vattnet på samma sida som hyddan ligger.

Photoshop rätade upp det mesta till ’användbart skick’ – inte mer. Hela kvällen vid datorn undrade jag vad som hänt. Vid senare felsökning visade sig att jag vid något tillfälle kommit åt ett vred så att bilderna togs med en s.k ”effekt”. Nämligen SOFT. Bilderna var alltså inte bara suddiga, de var SOFTADE! Håhå jaja…

Det krävdes ett snäpp extra autokontrast, två snäpp mörkare justering och två extra snäpp skärpa för att bilderna skulle bli användbara. Puh… ratten är återställd och kameran är tack-o-lov hel.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...