Cykelprojektet startades, påbörjades, regnade inne, vilade över OS och startar på nytt. Egentligen ingår det i ett ännu större projekt: Att Återerövra Borttappad Lokalkännedom. Det retade oss att vi plötsligt glömt kända landsbygdsvägar i kommunen. Allt vi förut hittat till som i den egna fickan var med ens trögt att värka fram.

Jobbet som lokalredaktör för Skaraborgar’n gav gratis kunskap om varje liten slingrig genväg. Till slaktar’n, till huset där det brann, dom som hade den där hittehunden mm. Tänk så mycket man sett och upplevt. Husbonden och jag inledde vår bekantskap med rundturer till alla sevärdheter, i smått som stort. 

Men tjugofem års uteblivna resor på bôggda sätter sina spår… var låg nu det och detta…? När det talades om platser och företeelser gick 'hårddiskarna' varma… HUR tog man sig nu dit igen. Återerövrandet gick igång… så mycken kunskap kan ju inte bara få somna in. Bilen tar vi till mer avlägsna platser.

Klicka för större bilder

God hjälp får vi av alla kartor som samlats in genom åren. Jag vet ingen annan med lika många kartor som vi. Här finns två byrålådor fulla av topografiska kartor, ekonomiska kartor, stadskartor över såväl Göteborg och Stockholm som Malmö m.fl.

Kartritaren i mig lever genom kartor, tänker i kartor. Det är mitt sätt att orientera mig. Menar att jag får en större upplevelse genom kartorna. Med en komplett bild av omgivningen. Jag vet var i Världen jag är. Och vad som finns norr, söder och väster om mig. Och på vilket avstånd. Ett slags kontrollbehov...? Eller självbevarelsedrift. Kompass har jag i huv’et, hehe. Nu ligger kartorna i en utryckningsväska, redo när vi sticker iväg på utflykt. Inte en kilometer utan karta.

Att läsa kartor är en gammal hederlig allmänkunskap som vi förr fick lära oss i skolan. Nu vete sjutton hur det är med den saken. Vi körde orientering på sportlovsdagar. Kan nutidsmänniskor kompassen över huvud taget? Det är faktiskt en överlevnadsgrej om man skulle komma bort.

Efter sommarens larm om vilsegångna personer i fjäll och skog restes debatten ifall GPS-en gör oss handikappade i allmänorientering. Efter sommarens släktbesök är jag benägen att instämma, det var mer än en felåkning om jag säger så. Tacka vet jag kartor!

Nå… vårt projekt är bara påbörjat. Cyklarna är nyservade och redo med nya cykelväskor. Och gelésitsar till sadlarna…!  Vi har redan på detta vis hittat en nygjord väg genom skogen i socknens utkanter. Spännande. Här finns mycket att hämta in.

Därtill har vi med cykelns hjälp satt upp flera skyltar om Grannsamverkan i vår lilla del av Världen. Dags att snacka ihop oss om strategier för att mota Olle i grind.

 

Elisabeth

15 augusti 2012 22:28

Älskar ocksartor, kan sitta hur länge som helst och drömma mig bort i kartboken. Vi har ingen GPS. Det är jag själv som är det, Sitter gärna med kartboken i knät när vi är ute på våra färder. Kompass är också bra att ha, då vet man vilket håll man skall ställa husvagnen om man vill ha kvällssol eller morgonsol! Om det nu finns nån sol!!!

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

15 augusti 2012 23:23

Skönt, då vet jag att jag är i gott sällskap. Sol har ju inte spelat nån roll i år, fast just i dagarna är den med på noterna. Njuter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...