Tänk att man ska behöva få hjärtklappning för att skicka ett litet paket med Posten. Det rörde en liten fågel som ska till Statens Veterinärmedicinska Anstalt – SVA - för obduktion. En säkerhetsgrej. Material och anvisningar om paketering (med kylklamp mm) och frankering kom från SVA. Tydliga anvisningar om att det skulle lämnas på Postens Företagscenter – absolut inte ICA – för att gå med ”Företagspaket kl 16”. Tjänsten heter så. För att säkert komma till ort och ställe.

”Från dörr till dörr, från företag till företag” lovar Posten på sin hemsida. Det ska lämnas in FÖRE kl 16 för att vara hos mottagaren SENAST kl 16.00 dagen därpå. Min Post på landet har öppet 8-10 och 16-18. Således beställdes ”hämtning” från bostaden (ingår i frakten). Dagen innan. Frakten betalades via nätet och fraktsedel var klar. Dagen innan.

Följande dag ringer Postens Logistik en halvtimme före 10.00 med beskedet att ”ni får ordna det själva” och ”det går bra att lämna på ICA”! Lantbrevbäringen klarar inte hämtningen (fast de åker förbi), ”de hinner inte in till Posten kl 16.00” och ”filialen i Trollhättan hinner inte”.

Va fasen???!!! Kalabalik i mitt inre.

Här beställer man och betalar en tjänst i rätt tid, som man sen ’beordras’ att ordna upp själv! Där kom det igen: Lägg över det på kunden. Allt läggs över på kunden numera. Ingen vilja till service!

Nu är det så att om ICA skickar paketet så lämnas det ut till Willys i Uppsala och blir liggande där för lång tid innan avin går till SVA som då inte hinner hämta ut paketet i tid. Mycket olämpligt med tanke på paketets innehåll. Därför har SVA ett avtal med Posten om att dessa paket ska levereras av POSTEN, så att det verkligen kommer fram.

Således fick jag (kunden!) riva tag i detta. Ringde Postens Logistik och framförde vad jag betalat och beställt och att detta skulle UTFÖRAS. Jag (kunden!) måste också påpeka att SVA har ett avtal med Posten om detta! Krut och brösttoner fick tillgripas och gav förstås hjärtklappning. Handläggaren fick bryderi. Och återkom strax med besked att ”paketet hämtas idag”.

Att sen Postens chaufför (från Trollhättan) inte hittade själv, och varken kunde karta eller GPS – eller läsa på skyltar för att veta var hon var, är en annan pinsam historia om ännu ett tidens tecken. Hursomhelst kom paketet iväg.

Senare på dagen när vi var på Byn för att handla såg vi att ALLA lantbrevbärarbilar var inne vid Posten – klockan halv fyra. Och således hade kunnat hämta paketet.

Om nu Posten - där det finns folk under dagstängningen – visat hjälpsamhet och tagit emot paketet hade jag kunnat åka dit och lämna det så hade kalabaliken kunnat undvikas, bil från Trollhättan sluppit att åka extra, vi hade sparat både sinnesro och miljö och alla hade varit glada.

Ett grinsamhälle har vi fått. Som bara hänvisar till den förbannade REGELBOKEN. Som de inte ens kan! Här fanns t.ex ett AVTAL man hade noll koll på. Snart får vi väl köra våra brev och paket själva.

Tacka vet jag när Posten var Post, Apoteket var Apotek och SJ var Statens Järnväg. Att önska verksamheter som fungerar är inte bakåtsträvande. Det är framsynt. För det vill vi alla ha. Vi i min generation vet precis hur det ska genomföras, för det har vi upplevt. Och det utan dagens tekniska hjälpmedel. Vi vet att det går.

Barnkalaset tog musten ur tanten. På mer än ett sätt. Något - förmodligen rå lök - ställde till det i redan sjuka tarmar (Crohns). Vet att akta mig, men ibland vill man ju smaka också… försiktigt. Äh, det var nog mest blandningen av all spännande plockmat. Magsäcken kändes som en sten vid hemfärden. Det brann i strupen. Inte så där litegrann som det kan bli då och då utan ELDSVÅDA.

Öste på med Omeprazol, Samarin och Rennie före sänggåendet. Jobbigt att somna. Vaknade fyra av eldsprutande drake i strupen. Nåt såpass. Och plågsam kramp i ena låret. Upp och röra på sig, mjölk, mineralvatten, medicinering. Det brann oupphörligt – särskilt i vågrät ställning. Misslyckades att somna om. Klockan fem lämnades sängen. Viss lättnad i upprest position.

Dagen fortsatte med att fylla trekammarbrunnen helt på egen hand. Fick avstå morgonkaffet och en del annat. Kroppen sa ifrån. Sov bort hela förmiddagen. Väcktes av Husbonden till framdukad middag. Åt lite kokt torsk, somnade vid köksbordet. Tassat fram som i dimma när jag inte somnat över sudokun och fotbollsfinalen. Ännu i kväll tämligen mör. Mamma Mia... för ett litet barnkalas…