Fågelperspektiv

Alla inlägg under juli 2012

Av Margus - 12 juli 2012 01:09

Regn, regn och åter regn. Vi i Lilla Huset har klarat oss bra – hittills, men på sina håll i Småland svämmar det över alla bräddar. Ingen med någorlunda hyggliga hjärnvindlingar kan fortsätta blunda för att det nu är klimatförändringar som ställer till det. Förr kallades militären in för att hjälpa till. Nu är väl militären (de som finns kvar) på Uppdrag i Främmande Land. Förr kallades arbetslösa in vid katastrofer. Nån som minns det?

Nu reses krav på Staten att ställa upp med medel för långsiktiga investeringar vad gäller hållbar infrastruktur. ”Finns inga pengar” rapar papegojorna sitt mantra. Regeringen kastar över bollen till kommunerna: ”Kommunerna har slarvat”.  Försäkringsbolagen skyller på kommunerna som struntat i utbyggnad av dåliga VA-nät från 1800-talet.


Den allmänna utdikningen av rikets åkrar och mossar är säkert från samma tid. Liksom många vägar, broar och dammluckor. Dags att tänka om. Väcka upp slumrande dikningsföretag. Se över vägtrummor och dikesbrunnar. Kolla sina täckdiken på åkrarna så att avrinningen fungerar som det en gång var tänkt. Och vem såg en årensning nyss? Inte jag. Alla diken jag känner till är mer eller mindre igenväxta.

Räddningsverket lär ha varnat för dagens konsekvenser i en rapport redan 2003. Få har läst den. Tvärtom har kommunerna varit generösa med bygglov nära vatten. Med bostäder och kontorskomplex på stränder, i hamnar och älvmynningar. Nacka Strand (klicka för större bilder) är bara ett exempel.

   

Sverige har fått ett gemensamt problem att lösa. Tänk så många jobb det plötsligt finns behov av och som kan utföras. Och pengar finns – men vi lägger dem hos EU istället för att ta hand om vårt eget land!


Under juni månad ordnades i vår kommun ett Power Meet vars burnout gav svarta avgasmoln över Byn samt ett Streetrace med liknande effekt. Man inbillar sig kollektivt att vi får syndernas förlåtelse genom att årligen släcka lamporna en timme under Earth Hour. I dessa tider borde varje förnuftig människa bli religiös. Mänskligheten har många synder att bikta.

Av Margus - 10 juli 2012 22:34

Många tycker de har för mycket att göra på jobbet och är stressade. Men i stället för att minska belastningen på de anställda söker nu många företag stresståliga medarbetare som pallar att jobba i högt tempo, berättar Ekot idag. "Vi söker dig som är stresstålig", "du ska gilla att jobba i högt tempo", står det numera i många jobbannonser. Både LO och TCO kritiserar trenden.

- Det visar att företagen har för få anställda och att man nu ställer krav som inte är relevanta för jobbet. Man borde istället söka efter folk med rätt utbildning, erfarenhet och kompetens, säger Robert Mörtvik, TCO.

Stressprofessorn Lennart Levi menar att man för väldigt många arbeten ”ska anpassa jobbet efter människan – det står faktiskt i arbetsmiljölagen, men den följs inte”.


Om detta vill jag tillägga följande: det är just de ”stresståliga” som blir utbrända. Det är de som ofta driver sig själva hårdast. De tål nästan vad som helst tills det är för sent. Till en stresstålig duger inte att säga att man ”ska lyssna på kroppens signaler” för just dessa personer får inga signaler alls. Inte förrän det redan är för sent, och då är det väldigt mycket för sent.

En utbrändhet tar många år att reparera. Ofta lika många år som det tog att drabbas… sex-sju år är inget ovanligt. Så var det för mig och så har det varit för väldigt många andra. Hur många ska sedan ligga hemma med tappat språk, tappade funktioner, minnesförluster och koncentrationsproblem. Och med förlamande energiförlust. Varken morötter eller piskor kan få upp en utbränd. Signalerna går då inte längre in.


Enligt mig är denna nya trend en riktig dödsfälla för den svenska samhällsekonomin. Sverige behöver FLER som jobbar – inte färre. Vi behöver fler som kan jobba till 65 och inte kroknar på vägen. Företag ska inte tillåtas att driva landets viktigaste resurs – människan – i fördärvet. Sätt stopp för vansinnet i tid.

Av Margus - 9 juli 2012 23:51

Strulet med färdtjänst och sjukresor fortsätter – tack vare moldaviskorna. När en bekants bekant skulle resa åter mot hemmet efter ett släktbesök höll hon på att inte få någon resa alls. Färdtjänsten väntade på utsatt tid men på en helt annan adress än den som beställts. Ändå var hemresan beställd från exakt samma adress där färdtjänsten några timmar tidigare släppt av henne. Som brukligt är.

Fadäsen uppdagades först när den hemresande saknade beställd bil. När den hemresande SJÄLV RINGDE UPP för att fråga efter bilen fick hon minsann höra att hon hade UPPGIVIT EN ANNAN ADRESS. I helskotta heller. Med dåliga knän finns liksom inget skäl att beställa hämtning någon kilometer bort.

Men det var tur att hon SJÄLV RINGDE just nu för att söka efter ekipaget, ty chauffören var på väg att ge upp väntandet och lämna orten. Utan att meddela sig!!! Men varför hade han då inte ringt uppgivet telefonnummer där hon vistades? Nej, för hon hade inte lämnat något MOBILnummer. Bara ett till fast telefoni. E’ dom go’a eller!

Nå, hemresan kunde äntligen ske och chauffören – då ganska uppretad - fick plötsligt många administrativa rutiner att sköta om på grund av strulet. Orsaken till allt elände visade sig vara… ”att den som tagit emot beställningen inte var så bra på svenska”. Tacka för det när man lägger ut tjänsten till Moldavien och liknande länder.

Mina franska nerver…!


Samma dag mottog Lilla Huset kallelse för besiktning av släpkärran i höst. Och blev då varse att Bilprovningen säljer ut TVÅ TREDJEDELAR av alla sina stationer till privata aktörer. Även vår lilla station i Grannbyn, mitt ute på bonnaslätten! Man undrar vilket rävspel som ligger bakom denna affär, ty alldels nyss hördes ju att ingen var intresserad av landsbygdsstationerna. 

Inte nog med det… Bilprovningen (staten) ska stå för bokning och ta in avgifterna! De privata vill tydligen inte sköta en vanlig rörelse som brukligt är, där de själva sköter sin administration. Nej det ska staten göra åt dem!

Denna tvångsprivatisering är lika ful som vid tvångsförflyttningen av patienter till privata vårdcentraler vid vårdvalet 2009 vilket lett till att högerregeringen svälter ut de landstingsägda vårdcentralerna. Varför måste en fullt korrekt och väl fungerande verksamhet nödvändigt slås sönder?

DETTA ÄR INTE VALFRIHET! För att vi ska kunna välja en statlig bilprovning krävs längre och därmed dyrare resa. Svepskälen är genomskinliga och argumenten håller inte. Och det handlar inte om omtanke om folket. Detta ökar trycket... MITT tryck.

Svor flera långa ramsor den dagen.

Av Margus - 8 juli 2012 22:36

Pojken Blå och lilla Blåsan har fått egen kupé. För att lära känna varann bättre. De fick först en chans inne i Royal Suite hos nymferna men hanen som nyligen mist sin käresta var måttligt intresserad. Han fick lite att fundera över när hon kom, men mer var det inte. Mest sökte han sig mot de gröna kompisarna som han känner sen gammalt. Nya honan tycktes väldigt ensam på nytt ställe och utan en enda vän – nästan deprimerad. Ingen kontakt uppstod.

Fram tills nu har de inte varit närmare varann än en decimeter, ibland. Men idag hände det i privat avskildhet. Värmen bubblade i hjärteroten när jag såg dem tillsammans. Han käpprak i ryggen, trygg och  vaksam. Hon tryckte sig nära, nära. Lite blygt med näbben i hans nackfjädrar. Så himla rart. Trodde väl aldrig de skulle hålla posen när kameran kom fram, men det höll hela vägen. Hellegod. Tyvärr bara en liten variation på bilderna, men vad kan man begära... Klickbilder

   

Således kanske vi snart presenterar dem en holk. Då kanske den rätta glöden vaknar. Häckning knyter starka band. Önskar så att man får uppleva när han flörtar med henne första gången. En ynnest att bedja om. Dessa 'blåbär' har för övrigt en alldeles äkta och medfödd färg, till skillnad från fågeln i ett tidigare inlägg.

Av Margus - 8 juli 2012 22:00

Veden kom in i fredags. Molnen hopade sig hotfullt medan det sista av veden bars in… yes, we can!  Traktorerna mullrade på bôggda och gick i skytteltrafik över markerna medan himlen mörknade allt mer. Bönderna runt oss jobbade in i det sista före regnet… rädda vad som räddas kan. Ena grannen vände höet på åkern en sista gång och sen gick lassen mot ladan, det ena efter det andra. Andra grannen balade ensilagebollar. Att vara bonde ett sånt här år måste vara nervpåfrestande.  

Sista slatten i botten av vedhögen var alltför sur för att tas in. Resterande vedträn staplades i en yttepytte hög, väldigt glest för att få en chans till tork om och när en bättre period nalkas. När vi väl pustade ut med kaffe under tak hördes åskan en bit bort.  Yes, we did it.

Av Margus - 6 juli 2012 23:03

En märklig Fågel Blå landade på taket. Aldrig hade någon i grannskapet sett något liknande. Aldrig något så vackert heller, för den delen. Man gnuggade sina ögon… finns blå duvor? Inte så där stadsblå som brukligt är, utan riktigt turkos. Duvan tycktes både djärv och halvtam där den landade på bordet. Med facit i hand vet vi nu att den var totalt utmattad och hungrig. Han somnade först på dörrkolven, men följde sedan med husets folk in. Sökte trygghet för att få sova ut. Tillbringade en hel natt i taklampan.

     

Han hade kommit till just rätta stället. Den vilsekomne fick en fristad under en dryg månad. Man var övertygad om att någon skulle sakna en så vacker fågel och gick ut i media med efterlysning. Och märkligare skulle det bli… En exakt likadan duva landade samma dag (!) hos en annan dam 3 mil bort. Den tillbringade sina dagar under markisen för att komma undan kråkor och skator och matades där en tid.  En dag var den dock borta. Skrämd av ett stadsevenemang.  

     

Fågel Blå togs om hand och fick lånad bur att bo i. Som inreddes med hamsterspån och liggplats. Han åt vad som bjöds och hämtade krafter. Asylhemmet kunde dock inte ha honom kvar ty där fanns både hund och katter redan. Och han behövde flyga. Experter varnade för att duvan skulle gå ett ovisst öde till mötes om han släpptes fri. Kunde kanske inte hitta mat själv, eller skulle attackeras av andra fåglar.

Ihärdigt detektivarbete gav vid handen att duvorna troligen var målade. Ett otillåtet djurplågeri. På sina håll i världen målas tydligen duvor som tillhandahålls för utsläpp vid högtidliga tillfällen. Brevduvor som efter förrättat värv flyger hem igen. Den som möjligen tänkt göra anspråk på Fågel Blå kunde alltså räkna med att bli misstänkt för djurplågeri. Ingen hörde av sig. Inget svar om fågelns historia. De 'lånta fjädrarna' beräknas nu successivt släppa färgen vid regn och ruggning. Det har redan påbörjats.

              

En vacker dag kom ett erbjudande om varaktigt boende några mil bort. Där skulle han få flytta in till andra artfränder i stora voljärer och skulle få sträcka ut sina vingar. Stället hade redan flera andra duvor, så en mer eller mindre… Avskedet blev lite rörande. Fågel Blå såg både upplivad och förvånad ut i sin nya miljö och ’tillfälliga matten’ fick för första gången klappa honom på ryggen. Adjö, med dig… och lycka till.

Slutet gott, allting gott.

(Margus har inte varit indragen i dramatiken, men intresserat följt den på håll. Idag kom bilderna. Tack för dem!Klicka för större bilder.) 

Av Margus - 5 juli 2012 23:41

Almedalsveckan pågår för fullt. Men bloggen tänker inte ha med ett ord om vad som där sägs. Politiklobbyn har blivit allt dummare, allt falskare och allt fegare. Utom vänstern förstås - det lysande undantaget! Men den ska alla spotta på. För vem vill lyssna på en sanningssägare?

Samhällsutvecklingen skenar som ett höghastighetståg där farten hela tiden eskalerar och nödbroms saknas. Att styra är inte tal om. Det gäller att hänga sig fast på tåget för att inte flyga av och hamna i diket. Ju äldre man blir desto svårare är det att klänga sig fast. Demokratin körs över. Kulturen är ett minne blott. Etik och moral har kastats över bord för länge sen. Precis som gamla kunskaper och erfarenheter. Eftertanke, klokhet, ansvarskänsla... likadant. Ingen vet vem som kör. Eller vart vi ska. Ingen bryr sig. Mål och mening för resan saknas.

Det går så rasande snabbt att medresenärerna redan glömt stationerna som passerats. Även de fina. Språk och seder förändras sekundsnabbt och snart förstår vi inte vad de andra säger eller tänker. Vi blippar tomögda på våra apparater så länge de är kompatibla. Vadan och varthän? Den Siste Idealisten har gett upp. Åtminstone i detta nu.


Av Margus - 5 juli 2012 23:34

Stilla och ljummen kväll. Den första av sitt slag denna sommar. Husbonden har sprutat Radar på ett getingbo i vedstapeln. Vi har äntligen gripit oss an veden mellan lågtrycken- denna gigantiska uppgift. Med förenade krafter är halva vedhögen inne under tak. En känsla likt den när skörden är bärgad. Det gick bättre än vi trodde. I morr'n tar vi resten. Det är tvunget, sen kommer visst nya regn… och gud vet hur länge de varar.


En del måsten betas av. I går levererades merparten av årets nymfbarn (24 st) till zoohandeln. Det blev märkligt tyst, men vi känner att vi gjort en god gärning för föräldrarna som var mer än trötta på de livliga busungarna som verkligen hållit igång. Skrikit och tjoat och klängt i träden som apor, klättrat och klivit på svajiga grenar, haft flygövningar i jetfart så att det visslat om vingarna. Föräldrarna har knappt orkat titta på underhållningen.

Ungefär som för oss människor. Först matas, vaggas och vyssas de små bebisarna, och vaktas mot allt ont. Sen uppfostras de med glädje och engagemang. Sen suckar föräldrarna uttråkat ”vad skönt det ska bli när de flyttar” när tonåringarna skränar omkring. Och tänker förvånat ”så tyst och tomt det blev” när de väl gett sig av. Sånt är livet. Och snart väntar årlig storstädning i fågelhuset.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5 6
7
8
9 10
11
12 13 14
15
16 17 18 19
20
21
22
23 24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Juli 2012 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards