Väninnan

19 juli 2012 22:40

Detta var ögongodis! Så fina bilder och så vackra små fåglar. De har aldrig gjort en människa något ont. De bara är. Lever i nuet. Kan man lära sig något av dem, tro?

Margus

19 juli 2012 23:37

Massor, men få klarar det. Människan tycks vara så himla upptagen av att vara människa, tror jag, att hjärnan inte är mottaglig;-)

Erika

21 juli 2012 00:38

Fantastiskt fina fåglar! Jag bara njuter! Jag har satt en del fåglar i häck nu, efter ett uppehåll på några månader och kanske, kanske lyckas jag få några kanarieungar efter två års uppehåll! Hos dig verkar det växa kanarier på träd! Min allra första häckning här hemma var ju med kanarier men sen dess har det varit tvärstopp. De har dragit på sig sjukdomar och de har inte haft lust. Alls. Nu ligger ett par honor på ägg i alla fall så vi får ju se om det leder till något. Själv är jag äntligen tillbaka i fågleriet ordentligt igen efter en viss upptagenhet med valp och flytt och fixande.
Jag blir alldeles till mig av din lilla brokiga snösparvsfink. Åh, en sån skulle man ha! Eller fem. Eller åtta.

Margus

21 juli 2012 23:18

Tack, ja man blir glad när fåglarna visar sig från sin bästa sida. Du är inte ensam om att ha problem med kanarier i år. Läste i Kanarieaktuellt att så har varit fallet för många detta år. Så även här. Endast tre kanarieungar i år, mot 30-40 tidigare år. Nåt knepigt är det.
Grattis till valpen! Har sett att du blivit "med ny bebis", men har inte orkat läsa andras bloggar så mycket, än mindre kommenterat. Ibland är man bara down. Men det kommer sig väl. Lycka till med nya valpen!

Ruth

22 juli 2012 21:25

Nu är det ett tag sedan jag skrev här inne (skäms på mig) men läst har jag hunnit med. Det har blivit så sena nätter för mig den senaste tiden och då har jag inte alltid orkat att kommentera.
En fin fotoserie på underbara fåglar, det har blivit så fint i fågelhuset efter stor rengörningen och det ni har gjort för fåglarna, det är mycket jobb, men tänk så nöjd man blir när det är klart. Hoppas ni får en fin ny vecka med solsken.
Kramen

Margus

22 juli 2012 23:47

Du är gullig, Ruth. Inte ska vi skämmas för att orken tryter. Det gör den för mig ständigt, mer eller mindre. Man orkar inte alltid läsa allt man vill, än mindre kommentera. Låt oss istället vara glada för att vi har ett liv utanför cyberspace också. Tack för att du tittade in. Ja, man blir särdeles nöjd när djuren får det bra. Och vädret står oss bi en kort period. Ha det så himla gott, tills vi hörs och ses mer regelbundet. Det kommer en vinter... Kram.

Erika

25 juli 2012 21:25

Tack! Jag har också haft en lite mer downperiod och jag har knappt läst din blogg ens... men då och och då snubblar jag in och plöjer mig genom några inlägg bakåt. Jag fick faktiskt tre kanarieungar men mamman visste inte att de behövde mat, så två av dem har dött. Den tredje är flyttad till en annan hona men jag ger den inte stort hopp. Förhoppningsvis fattar mamma vad hon ska göra nästa gång. Det BLEV ju trots allt bebisar. Ett steg närmare att ha utflugna ungar på pinnen åtminstone, eller hur?

Margus

25 juli 2012 21:39

Så där har vi också haft det i år. Många teorier virvlar i skallen. Vi får helt enkelt hoppas på bättre tider.