"En sliten grimma hänger i mitt stall

En blanknött sadel ligger på sin pall

Frågar du varför jag tårar bär

Blir mitt svar min ponny borta är"

Nattsömnen var djup, men annars är ”manglad” ett passande uttryck för dagen. Morgonpromenaden längs åkrarna med tofsvipor, lärkor och storspov var vilsam, i väntan på dagens begravning bakom växthuset. ’Dagen Efter’ har i övrigt ägnats åt insamling av Lilla Husets alla hundår. När jag diskade mat- och vattenskål brast det för mig. Kan bara inte förmå mig till att slänga så värdefulla minnen. För övrigt vet ingen när det blir aktuellt igen.

Således har en byrålåda full med prima hundkoppel från olika epoker nu hamnat på mer gömd men ej glömd plats i garderoben. En halskedja från 70-talet med Jackies ingraverade namn finns med. Sigrids lilla röda spårsele och -lina hittades på loftet i fågelhuset. Där hängde ännu en som var Lisas och Ulriks gemensamma. Sparas görs även Hannas lilla hemmasydda dito. Kvar finns också halsbanden som Sigrid och Toste hade som valpar.

Två hundbäddar under datorn ligger kvar. Där har jag fötterna när jag jobbar. De är så mjuka att ligga i när man rotar bland datorsladdarna. Men det blev kusligt tomt och ödsligt under trappan där stora ’valplådan’ stått mitt i blickfånget. En plats som gjord för en hundsäng. Vad sätter man där istället. Sigrids bäddade soffa intill min säng står kvar ännu en natt. Suck... det blev plötsligt mycket att ta hand om.

 

Berit Elisabet

14 april 2012 23:00

Att ta bort hundbäddar - något av det svåraste som finns. Tomrummet blir enormt.

http://beritelisabet.blogspot.se

Margus

15 april 2012 00:05

Väninnan och jag resonerade om ifall man skulle göra en s.k 'installation' av det hela;-) Alltså en vackert ordnad hundbädd där under trappan. Tanken var tilltalande en stund, sen insåg jag att det skulle bli lite makabert på nåt sätt.

 

Elisabeth

15 april 2012 18:44

Klart du skall spara koppel och bäddar...man vet aldrig

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

15 april 2012 19:25

Såklart att just du skulle instämma i det. Och du har så rätt! Stora värden i detta. Det är ju en ren kapitalinvestering;-)

 

Carola

15 april 2012 20:28

Beklagar er stora förlust av Sigrid!
Många års sällskap och vänskap och en stor tomhet då de lämnar jordelivet.Min ena hund blev 16 år.
Spara det du tycker känns rätt. Har själv sparat matskålar, koppel från mina två tidigare hundar. Ja, förutom det som följt med vid kremering. Då fick halsband, koppel och filt och biabädd följa med hundarna.
Tröstekramar!

http://www.tricken.se

Margus

15 april 2012 23:29

Tack för stöd, Carola! Det är sparat. Och det känns bra.

 

Erika

15 april 2012 23:00

Finns det något mer laddat med känsla än just de där föremålen som de älskade begagnade under sin livstid?
Lucys halsband har fortfarande kvar en stor hårtuss som fastnat och där får det hänga kvar, med hårtuss och allt, tills det känns ok att plocka ner det därifrån. Just halsbanden känns så bundna till den hund som hade det.
Tomheten är bra tung och sorglig att leva med. Man får ha det så gott det går ändå.

http://www.inka.bloggplatsen.se

Margus

15 april 2012 23:31

Ja, det är nåt speciellt med det som De Kära haft beröring med. Gott att höra att vi tänker ganska lika kring dessa ting.

 

Ruth

15 april 2012 23:17

Klart du skall spara på alla hundsaker, det är ju så kära minnen så det får vila tills det behövs igen. Tomheten är obeskrivlig när allt inte är och blir som det brukar vara.
Ha inte för bråttom med allt städande, tror du mår bättre när du har minnena kvar några dagar, snart känns det rätt att röja när allt har smält in, ta lite i taget.
Tröstekramar till torpet !

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

15 april 2012 23:40

Tack för kloka råd! Ja, vi tar det lugnt. Inget slängs som finns affektionsvärde i. Våra djur betyder långt mer än någon icke djurägare kan förstå. Minnena bör aktas och respekteras.

 

Västgötaspetsarna på Kopparås

16 april 2012 21:10

Lyckan kommer - lyckan går men minnena, de består..............

Tomrummet kan aldrig fyllas men på något sätt går livet vidare och solen börjar skina igen.................


Kommer ihåg dem alla, fäller en tår över allas vår förgänglighet och lyckan av att kunna känna den bitter ljuva saknaden av tider som varit.

Kram

http://www.vastgotaspets.nu

Margus

16 april 2012 23:50

Ja, för mig är de ännu lika levande som nånsin förr - i minnet. Det är ljuden, dofterna, kontakten och... påhitten som saknas.
Tack för kram och tankar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...