En stilla dag, efter omskakande morgon (förra inlägget). Sigrid Polis har varit dämpad och undrande, sovit mycket och coolat ner. Hennes stora arbetsuppgift har lyfts från Sigrids små axlar, hon behöver verkligen få vara pensionär nu.

Åkte till Vännerna på kaffe så att det ändå hände något. Brorsan Toste stoltserade i ivern med den tuggring han fått i julklapp men hittills struntat i. Sigrid snodde den i ett obevakat ögonblick och har säkert träningsvärk i käkmusklerna någon dag.

Här är oerhört lugnt i Lilla Huset. Nu känns det hur mycket tid, bekymmer och intresse vi alla faktiskt ägnat åt Den Gamle den sista tiden. Även vi kan koppla av lite - även om saknaden är stor.

-------------------

Följer nu Klass 9A i SVT som vi sett fram emot. Kolossalt tufft för de ordinarie lärarna, det är rent märkligt hur okoncentrerade och odisciplinerade eleverna är på sina håll. Här behövs skärpning. Har hört från debatter att många lärare i landet är skeptiska till att detta visas upp för allmänheten. Då har det verkligen gått för långt, när man vill undanhålla sanningen.

------------------- 

För övrigt finns nu kanarieägg i vissa bokorgar. Samt små vita dito från mås- eller sebrafinkar. Hellegod, nu är de helt uppfyllda av sin livsuppgift. Hoppas det går bra för de små liven. Ska verkligen bli roligt att följa familjernas pyssel. Har fortfarande inte hunnit räkna in hur många fåglar vi har efter leveranserna. Och häckningslistor ska tas fram för stambokföringen. Livet går vidare...

I morse fick vi säga adjö till vår lille vän och 'mammas' trogne följeslagare. Ulrik har kämpat färdigt med sina krämpor. Så tapper, så glad, outsägligt snäll och vänlig in i det sista. 15 år och drygt fyra månader fick han här på jorden. Ungefär lika länge har vi haft honom. Han har glatt många med sin humor och charm, han fick 17 valpar, 21 barnbarn och sex barnbarnsbarn. 

Med klokhet, humor och finess uppfostrade han samtidigt både Sigrid och Lisa i vildaste valpåldern, tog småningom Sigrid till sin fästemö vilken på senare tid i sin tur burit ett tungt ansvar i självpåtagna omsorger om honom. Hon vilar nu tungt efter en uppslitande morgon och ska som 'mycket valpig pensionär' äntligen få finnas till bara för sin egen skull.

Husbonden hade precis kommit hem efter nattskiftet, hundarna och jag tagit oss nerför trappan. Ulrik fattade posto vid köksbänken och såg fram mot spaghetti och köttfärssås som jag precis tagit fram. Då hände det... En hjärnblödning eller stroke, kraftig yrsel med flackande blick och kräkning. Det släppte inte. Fort i kläderna och till veterinären som precis skulle åka till jobbet i Grannbyn.

Vi var där på tio minuter och Ulrik har fått frid. Han ligger i familjens 'bårhus' dvs. frysen på verandan. Sorg och saknad fyller oss. Bilden togs för en dryg vecka sedan.