En stilla dag, efter omskakande morgon (förra inlägget). Sigrid Polis har varit dämpad och undrande, sovit mycket och coolat ner. Hennes stora arbetsuppgift har lyfts från Sigrids små axlar, hon behöver verkligen få vara pensionär nu.

Åkte till Vännerna på kaffe så att det ändå hände något. Brorsan Toste stoltserade i ivern med den tuggring han fått i julklapp men hittills struntat i. Sigrid snodde den i ett obevakat ögonblick och har säkert träningsvärk i käkmusklerna någon dag.

Här är oerhört lugnt i Lilla Huset. Nu känns det hur mycket tid, bekymmer och intresse vi alla faktiskt ägnat åt Den Gamle den sista tiden. Även vi kan koppla av lite - även om saknaden är stor.

-------------------

Följer nu Klass 9A i SVT som vi sett fram emot. Kolossalt tufft för de ordinarie lärarna, det är rent märkligt hur okoncentrerade och odisciplinerade eleverna är på sina håll. Här behövs skärpning. Har hört från debatter att många lärare i landet är skeptiska till att detta visas upp för allmänheten. Då har det verkligen gått för långt, när man vill undanhålla sanningen.

------------------- 

För övrigt finns nu kanarieägg i vissa bokorgar. Samt små vita dito från mås- eller sebrafinkar. Hellegod, nu är de helt uppfyllda av sin livsuppgift. Hoppas det går bra för de små liven. Ska verkligen bli roligt att följa familjernas pyssel. Har fortfarande inte hunnit räkna in hur många fåglar vi har efter leveranserna. Och häckningslistor ska tas fram för stambokföringen. Livet går vidare...

 

Flanören...

8 februari 2011 15:53

Hur säger man?
Beklagar sorgen.
Tråkigt när en trotjänare lämnar en.
Inte oväntat kanske, men det gör ju inte sorgen och saknaden mindre.

Men ni har ju nya liv på gång i redena.
Ett tidigt förebud om våren?

http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.se

Margus

8 februari 2011 17:34

Tack Flanören, saknaden är stor men just nu har vi fullt upp med att se till att lilla Sigrid mår bra i sin saknad. Det underlättar lite.
Visst är det vår i luften, även ute. Oavsett om det blir nåt bakslag.

 

Berit Elisabet med Kasper

8 februari 2011 17:32

Läste om Ulrik - så svårt. Det hjälps ju inte att det på sätt och vis var väntat och som jag förstått mest en fråga om "när".
Egentligen är det ju alltid det, ibland kommer "när" alldeles för snart. - Ulrik fick ett långt liv, ett bra liv.

Men att saknaden är stor, det vet alla vi som varit i likadana situationer. Det är den alltid när man mister en älskad vän.
Så vackra ögon han hade, Ulrik. Och nu har han det bra.
Jag känner verkligen med er i "Lilla huset"!

http://www.belof.se/Kasper-index.htm

Margus

8 februari 2011 17:38

Tack, snälla du! Ja, det fattas något här. Känns konstigt. Men så länge man har minst en hund kvar lindras det något. Värst blir nog när sista hunden 'tar slut'. Då kommer den stora tystnaden.
Tack för tankar, det värmer.

 

Ruth

9 februari 2011 14:57

Förstår att Signe saknar sin vän, det håller nog i sig flera dagar. Roligt att det har kommit ägg i fågelhuset, då dröjer det inte länge förens det börjar höras små pip, så mysigt.
Kram

http://bernamis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...