Ödet har idag stulit två timmar av min morgonsömn, tio timmar av min tid samt 300 kronor. För att inte tala om onödig oro. Så det kan bli... 

Kallad till operation av krånglande slemsäck på armbågen ordnades sjukreseintyg, stegs upp tidigt för att äta ordentligt före sextimmars fasta, sköttes fåglarna i ottan, åktes med taxi à 150 kronor, skrevs in, byttes till sjukhuskläder, väntades, oroades, talades med narkosläkare, väntades, undersöktes av operatör och där…

- Jag kan tyvärr inte operera här när jag inte ser var problemet är, säger läkaren. Armbågen är ju slät och fin.

- Det vet jag också, säger jag. Den har krånglat i fyra år efter två operationer, inflammationer kommer och går i jämna intervaller då den också läcker var – bara inte just denna veckan. Inflammationen var massiv när remissen skrevs för sex månader sedan. Hur löser vi då detta?

Visst kändes det löjligt att åka iväg med för tillfället problemfri armbåge och visst köper jag läkarens argument, men man kan ju inte själv fatta beslutet att operation är omöjlig. Knepigt läge. Och det TAR sex månader för remiss - undersökning - operation. Får nog skyllas på ödet (eller regeringen... men den är ju också ett öde...).

Snopet… men skönt att slippa ingrepp för såå roligt är det ju inte. Slapp dessutom få nål i armen helt i onödan, för jag stoppade praktikanten med ett ”det blir besvärligt (svårstucken), så det blir bara jobbigt för både dig och mig”.

Läkaren beslutade att jag kommer akut nästa gång inflammationen blossar upp och det så att säga finns något att ta på. Okidoki, då vet vi det. Byttes till civila kläder, bjöds på kaffe och smörgås efter fastan, skrevs ut, hemfärd anträddes à 150 kronor.

Då jag begynt att försöka se ljust på tillvaron samt suga på glädjeämnena blir kontentan följande:

Fick flera nya upplevelser, såg den nybyggda flotta kirurgavdelningen, provsatt nya relaxfåtöljer, träffade medpatienter, samtalade med två taxichaufförer, studerade bilarnas GPS och kände på sydvindarna som anlände just idag.

Somnade till tv-nyheterna. Vicken dag…!