Det rycker i ögat alldeles väldigt mycket. Och har gjort så i över en vecka nu. För några månader sen var det 'fladdermöss på hjärnkontoret' när öronnerverna läkte efter ansiktsförlamningen. Sen har kindmusklerna krampat konstant  i en månad - ehuru lätt. Nu (fem månader efter paresen) är det ögats tur. Intressant att följa.

Det rycker under ögat på olika ställen, det rycker på ögonlocket, i yttre ögonvrån, och i ögonbrynet. Det känns som om rörelserna går i vågor över öga och ögonbryn i ett, i ett, i ett. Inte många minuter under en dag som det är lugnt.

Ryck på bara... tänker jag. Läkning pågår. Annat var det när ansiktsförlamningen slog till. Då ryckte det också en kväll, sen gick proppen ur och det var plötsligt dött i halva ansiktet. (Nya besökare kan läsa mer om Ansiktsförlamning i kategorierna till höger.)

Nu kläcks kanariebarnen i fågelhuset. Brynja, Esther, Piggy, Lappia, Flörtis och Neon var hetast på gröten och har legat hårt på äggen sedan bokorgarna kom upp. Nu syns matningsrörelser i bona och jag har i obevakade ögonblick kunnat känna minimala dunbollar där. Extra äggfoder serveras nu två gånger om dagen. Spännande tid. Mycket pyssel. Satte idag upp häckningslistorna där vi fyller i vem som ruvar och antal ägg/ungar.

Kära nån… tredje inlägget för idag. Periodvis kommer inget och inget, sen kommer allt på en gång. Energin på väg tillbaka...? Ändå har jag både varit hos frissan och handlat, samt hunnit med en liten lutare i fåtöljen.

I går blev däremot inget gjort alls. Telefonen ringde hela dagen i ett, i ett. Samtal med goda vänner är trevligt och man får ta det som det kommer. Samt vara glad att det finns folk som vill tala med en…;-)

Räven ropar därute (typiskt i februari) men det vågar man väl inte nämna för jägarna sån klappjakt som bedrivs på dessa stackare nu efter fynden av dvärgbandmask. Räven blir väl nästan utrotad så som de håller på.

Det kan inte hjälpas... varje gång jag ser dem handskas med skjutna rävar på tv tänker jag på våran rävröda Ulrik (snyft) som gick bort för två veckor sen... 

 

Ruth

22 februari 2011 23:00

Nu hinner jag inte alls med i svängarna här. Utförsäkringarna är ett mycket tragiskt kapitell för sig, det är omänskligt och dårligt av ett välfärdsland som Sverige, är så glad att jag har lagt mitt arbetsliv bakom mig och slipper uppleva detta.
Kul att det börjar bli liv i holkarna, så gulligt, nya medborgare tittar snart ut i voliären.
Hoppas ryckningarna omkring ögat är en läkningsprosess som ställer även ditt öga till rätta, säkert väldigt obehagligt när det pågår.
Sov gott min vän för det skall jag göra snart.
Kram och god natt.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

22 februari 2011 23:05

Utförsäkringspolitiken är inget mindre än en skam för landet och väljarna som röstade fram det. Både Husbonden och jag gläds dagligen åt vår stigande ålder och att man slapp uppleva detta. Vidrig tortyr.

 

Knorrmor i stugan

23 februari 2011 18:19

Liten tutare i fåtöljen läste jag först innan jag kom ihåg vem som här skriver;-)
När man väl kommit upp i varv är det svårt att sakta in, sen kan det bli ett par vilodagar;-)
Som pensionär är man inte mycket värd, allting blir dyrare men pensionen sänks, den blir väl också lägre än sjukpensionen?
Glädjande för oss med ett stycke mark är att priset där har ökat kraftigt, de efterlevande får väl sälja och ta pengarna till begravningen för inte kan det bli något sparat här inte!

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

23 februari 2011 21:29

Vi är inte värda nåt längre, någon av oss vanliga dödliga. Eliten är vad som räknas, så länge di ä nôttia. Sen får dom allt se på andra bullar.
Min sjukpension är så låg (efter elva års a-löshet) så jag har tackolov hunnit vänja mig redan. Knorrigt värre...;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...