Så har vi då äntligen lämnat de sista ungarna från förra året. Roligt är det inte, men ett måste för att få plats med förhoppningsvis nya generationer. Usch, ett tungt ok som vilat på våra axlar. Nu kan vi istället glädja oss åt att göra det så trevligt vi kan för våra stamfåglar. Städning väntar före häckningsbestyren.

Ester har tjyvstartat i en grop på golvet där hon ligger pall. Hoppas hon blir glad åt bokorgar istället. Ännu en hona har byggt ett vackert bo i ett hörn - även det på golvet. Kanarier vill komma igång fort på nyåret. En annan ung bostadssökande letar nära taket (bild t.v.) Här får vi sätta en bokorg förstås...

Många av våra gamla trotjänare är kvar som t.ex duktiga älskade Tuvalisa och Piraten som aldrig deltar i häckningarna utan bara åker snålskjuts m.fl Stammen har utökats till drygt 40 individer i kanarieavdelningen varav åtta inte deltar i aveln - de bara är.

Några gamla favoriter lever kvar genom de unga vi sparat på t.ex. 'nya Helmut' på bild ovan. Helmut var en duktig avelshona som gick bort i somras, men vi fann en kopia bland årets kullar. Hon stannar bara därför, man måste ju gå på känslan också...

Nya lessonflickan har fått uddapojken Totte till sig och verkar mäkta upplivad av detta. Han får nu lära henne alla rutiner som hör till detta fågelhus, som t.ex att äta torkade fikon som hon inte vågade prova på egen hand. Den övriga lessonflocken älskar fikonen och kan knappt bärga sig tills vi är färdiga med morgonbestyren.

Tänkte att hon ska få heta Gertrude, för hon kommer från Holland. Det känns nästan som om dom heter så där...

 

Flanören...

1 februari 2011 10:50

Förstår entusiasmen.
Är ju hobbyodlare själv.
Frökataloger, planering m.m
Hur det nu är, så är det vägen till målet, som är mödan värd.
Resultatet är så krasst och definitivt.
Kanske är det annorlunda med fåglarna.

http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.se

Margus

1 februari 2011 22:43

För fåglarna själva tycks resultatet verkligen vara mödan värt, de är så lyckliga över sina barn. Och de är t.o.m stolta även om avkomman har den tristaste gråbruna färg.

 

Ruth

1 februari 2011 13:47

Så många olika färgvarianter, annorlunda såg dom ut på min tid när det begav sig. Vackra fåglar har ni. Skall bli roligt när det är dax för dom små nya när dom kommer, vilket bestyr det blir. Tack för alla fina foton du har här inne.
Kram vännen

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

1 februari 2011 22:40

Ja, Ruth, nu är dom verkligen på tårna. Viktigast är att fåglarna får leva ut sina instinkter, men också roligt när deras möda ger resultat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...