Direktlänk till inlägg 7 mars 2010
Här kommer fler Raatikainen-målningar från mitt besök på utställningen. Så många godbitar ska inte ligga osedda. Visserligen påstås det att det konstnärliga värdet fortfarande besdöms som lågt, men det var minnsann inget fel på Raatikainens perspektivsinne.
Det som är skevt på dessa bilder beror på fotografen (mig). Det gick inte att fota framifrån som man ska, för blixten saboterade bilderna. Alltså fick jag ta lite från sidan istället. (Klicka för större bilder)
Här ses en rad typiska slättgårdar från Västergötland 1910-1930. Ingvar Kjörck beskrev en gång i GP Mikael Raatikainen så här: "Han var stubbhårad, förde svart mustasch, bar ständigt bredbrättad hatt och spetsbyxor. Därtill långa strumpor. nervikta över knät för mönstrets skull, på fötterna smorläderskängor. Han talade svenska med finsk brytning. Han målade de grönaste gräsmattor som står att finna på denna sida de saligas ängder."
Jag som numera har mina rötter djupt ner i den västgötska myllan får nostalgiska rysningar av dessa bilder. Tänk så härligt livet ändå var på många sätt. Tiden stod stilla, det gick långsamt, man levde nära naturen och var rädd om den. De slapp det eviga nyhetstjattret, alla intryck och det ständiga pockandet på beslut. Samt skrikiga melodifestivaler.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 |
|||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 |
|||||||
|