När jag ändå är på gång tar vi en Pugh-are också. Två är lika med ett. Han är bara föör go.

Nostalgiafton. Har ikväll njutit av Hoolabandoola Band och annan progg från You Tube. Likasinnade bjuds nedan denna snutt från 1971 av CONTACT med Fyrvaktarns dotter.

Ungefär vid den tiden köpte jag deras LP efter att ha hört några toner i varuhusets högtalare. Jag var fast. Direkt.

När januarivinden vände och friskade i prövades den stålgråe Silenzio som var på hugget. Väl uppe och igång tänkte jag minsann inte sitta av förrän premiärturen avverkats. Hojtades sålunda på Husbonden för att få mina glasögon då jag annars skulle missa mätvärdena i morgondunklet. Det sitter ju en dataskärm på styret. Med brillor på näsan blev det mer som ett projekt...

Utan att märka att motlutet var för hårt inställt efter gårdagens test steg pulsen för fort. Blodet rusade till skallen och kokade. Sen vred jag förstås ratten åt fel håll.. ännu hårdare… och fick mjölksyra i benen innan jag ens lämnat startblocken…

Emellertid och alltmedan… redde detta ut sig. Utan att på något sätt vilja pina läsekretsen med fortsatta träningsresultat noteras endast några uppgifter för minnet. Verkar vara bra riktvärden, nämligen sålunda:

1,1 mil kördes på 30 minuter (jfr gång 6 km i en timme). 257 kcal förbrukades (låter lite…?) med en genomsnittlig arbetspuls på 100-130 vid en fart på 65 rpm eller 23 km/tim. När jag orkat översätta den engelska manualen förstår man kanske siffrorna bättre.

+   Har man brått är den halvtimmen väl värd under köldperioden.

-   Det ersätter aldrig milda vindar i håret, dofter, frisk luft, fågelsång eller ett milt duggregn i ansiktet.

-   Man får ingen belastning på skelettet som är så nödvändig för äldre kvinnor.