.... vad är det som står på...?

Just nu är det försiktiga rörelser som gäller i fågelhuset. Gretchen har antagligen kläckt sina ägg. Vi ser matningsrörelser och tiden stämmer. Hon har ruvat hårt och målmedvetet och hon är så att säga förstföderska. Ingen rutin att lita till, nu gäller det att instinkterna är de rätta.

Gretchen ruvade tiden ut i ett tidigare försök, men stördes troligen av Nackas bråk med Pavarotti, så nu tassar vi på tårna. Inte för att det behövs (antagligen) utan för att vi känner det så. Nu är det spännande. Inte vågar jag fotografera damen i fråga heller. Nu får man hålla avtryckarfingret i styr. Här är några andra filurer så länge. (Bilden ovan Minnie-Mini och Bruno. Nedan årets kanarieungar Lillgreta (gul) och Muppen (brun) flankerade av sebrafinkar.)

Vissa dagar blir fåglarnas frukostbord riktigt digert. Som här med kokt hackat ägg, rivna morötter, gröna ärter, clementiner, uppblötta frön och hela morötter. Risfåglarna älskar rivna morötter, nymfer och papegojor gnager gärna på hela.

Clementiner gillas av alla, från och till, kanske mest populärt hos papegojor och kanarier. Rönnbären blev inte så mycket av i höstas, de är redan slut, men skulle varit väldigt kärt. De nypon som finns kvar ger vi uteslutande till papegojorna för att dom ääälskar det.

---- 

Tomma skålar kan se ut så här, särskilt hos papegojorna när de frossat i något riktigt smarrigt. (Nedsänkning i hett vatten är vad som gäller.)

Man riktigt ser hur gott det var. I den ena skålen fanns hallon, blåbär och jordgubbar (från frysdisken), i den andra clementin. Namnam. Här njöt de i fulla drag.

Måste bara få ur mig en ny rapport från Husbondens idiotiska kurs på jobbet "Lean Production". Det blir inte bara tre gånger. Nu när dessa var genomförda meddelas försåtligt, "det blir FEM till." Alltså ÅTTA gånger!

Husbonden är den som ifrågasätter spektaklet mest (finns en viss risk att han tagit efter mig litegrann, för jag sitter här och supportar när han berättar).

- Å, DET skulle jag ha sagt, och DET… så där håller jag på från hemmafronten. Det värsta är att jag nog skulle gjort det också om jag hade haft något jobb. HA… och därför sitter jag här UTAN, hehehe. Nä, skämt åsido, jag är ju sjuk.

Vad som nu sker på den där "utbildningen" är att en handplockad grupp (där Husbonden ingår) utgör "pilotgrupp" går runt på jobbet och städar undan onödiga skåp och hyllor, hänger verktyg på väggar, tänker på truckbanor… osv. Rensar, kort sagt. Rensar fabriken från sånt som arbetarna ofta retat sig på innan, sånt som liksom bara blivit kvar för att ingen hunnit att plocka undan för att dom jobbar så ini glödheta.

Och när "pilotgruppen" "städar och rensar" istället för att sköta sitt ordinarie jobb blir det förstås STÖRNINGAR i produktionen så att även andra linor står still för att dom saknar material… åååhhh… vilket förstås  retar företagsledningen. Kunde dom tänkt på INNAN ju!

Därtill har de inhyrda konsulterna inte kommit med något nytt under solen. Ingen tanke som ingen annan redan tänkt förut. För DYRA pengar. Det vet man ju hur konsulter tar betalt, miljoner. Miljoner för att komma på sånt som redan är tänkt. Det är ju vad konsulter lever på.

Dessutom har företagsledningen, först nu, börjat upptäcka att personalen (den utsedda pilotgruppen som måste delta istället för att jobba) KOSTAR.  

OCH DET FICK DOM HÖRA!!!

"Tänk på att ni kostar 30.000 kr varje gång!" Va, va….VA?!

-   Och…!!!! (skulle jag sagt) …är det dags att tänka på detta nu?

-   VI har INTE bett om detta, vi är BEORDRADE.

(märker nu att pulsen stiger och tangentbordet knattrar alldeles väldigt här)

- Dessutom… (skulle jag sagt, för så är det) skulle en bra produktionsledare kunnat tänka ut det här själv och i väl valda arbetspass kunnat använda personalen till att utföra rensningen PÅ ORDINARIE ARBETSTID OCH LÖN!

---

Ååååh, det var skönt att få det ur sig. Hjärtat bankar och jag måste vila mig en stund och ta en nypa frisk luft på farstun.

---

Just i denna stund vräker det ner mera snö. Undras om det ska hålla på hela natten?

Farfars farfar Pehr Gustaf var den som 1860 planterade den stora allén utmed den första tennisbanan i Särö (se bild), den där kung Gustav V ofta spelade. Det känns högtidligt.

"Den som planterar ett träd har inte levt förgäves" heter ett ordspråk, men jag undrar hur mycket som finns kvar av träden nu.

Pehr Gustaf startade trädgårdsmästeri i Särö. Rörelsen byttes senare mot en gård då han sadlade om till bonde. Jag har alltså starka band till Särö där jag som liten tillbringat många sommardagar, i Naturreservatet Särö Västerskog utanför Kungsbacka i norra Halland.

Nu förstår jag varför farfar ständigt målade av den vackra naturen där jag med självklarhet snubblade fram på stigar med knotiga rötter ner till badstranden. Inser nu varför alla beundrade den "tusenåriga eken".

Särö Västerskog hör till de mest värdefulla kustbiotoperna i landet där artrikedomen i den gamla ek- och tallskogen är mycket stor. 56 rödlistade arter har påträffats och Särö är ett av länets få "urskogsobjekt", enligt Naturvårdsverkets urskogsinventering 1982.

Vi hyrde ett litet rum på vindsvåningen av det vackra Stationshuset i sekelskiftesstil (farmor, farfar, mamma, pappa och jag). Vi var nämligen släkt med stins Harry. Och där lärde jag mig cykla.

Själv minns jag bäst rälsbussen dit, men har enligt pappa också åkt ångloksdrift på Säröbanan från Göteborg. Känner mig inte uråldrig för det, bara…berikad. Tänk att jag åkt ånglok…

Särö var känt som badort på 1830-talet för göteborgssocieteten. Kung Oskar II och kronprins Gustaf (sedermera kung Gustaf V) och den kungliga familjen inledde en mångårig tradition av sommarvistelser här och gjorde Särö namnkunnigt.

Snart dags att åka dit för en titt igen, känns det som. Undrar hur mycket som finns kvar av allén?