Kristdemokraterna (kd) vill lagstifta om tvång att hjälpa en medmänniska i nöd. Klart vi ska göra detta, men det är väl snarare empati, medkänsla, något som måste komma inifrån och inte kan kommenderas fram. Inte ens med hot om straff.

Skulle inte tvång med risk för åtal snarare få folk att verkligen lägga benen på ryggen för att inte bli ifrågasatta?

Tänk, att det gått så långt att man diskuterar lagstiftning för att folk ska hjälpa skadade och förhindra brott! Vill hellre tänka så här när det gäller begreppen:

• "Empati betyder medkänsla eller inlevelse, det betecknar i allmänhet en förmåga att föreställa sig själv i en annan människas eller annan levande varelses situation". (enligt Wikipedia/Susning.se)
• "Civilkurage är förmågan att upprätthålla sin åsikt, eller sitt agerande, trots att det inte är populär i det aktuella sällskapet." (enligt Wikipedia/Susning.se)

I vårt hårda samhälle som envist hävdar den egna individen mot omgivningen är det inte konstigt att medkänslan för medmänniskorna försvunnit. Skolungdom har av marknadsliberaler i årtionden uppmuntrats att armbåga sig fram, slåss för sin rätt, kräva respekt och "go for it". Tänkvärt.

Hur återfå empatin?

Undervisning i skolan om moral och etik är ett sätt. Uppfostran är ett annat. Föräldrar kan inte abdikera från sin uppfostrarroll, men hur klara den på ett naturligt sätt när man bara umgås med sina barn en kort stund mellan dagis och läggdags?

Kristendomsundervisning med Jesu liknelser om hur en god människa bör uppträda är fina rättesnören. Kristendomen har med tio guds bud lagt grund för stora delar i vår lagstiftning: du ska inte stjäla, inte dräpa, inte begå äktenskapsbrott, inte ljuga osv. Många fina regler där. Så långt medkänslan.

Hur återfå civilkuraget?

Som liten fick jag lära mig att genast erkänna ett busstreck och ta skammen och straffet. Det skulle ge gott samvete, hette det. Och det gjorde det! Man fick lära sig stå upp för vad man gjort. Det ger civilkurage.

Jag kunde inte få allt som "alla andra hade" för vi hade inte råd. Fick lära mig leva med det och stå upp för det. Det ger också civilkurage.

På den tiden tog vuxna del i det uppväxande släktets fostran. Vuxna brydde sig om vilket sorts samhälle man ville ha. Barn kom inte undan med dumheter och sabotage. Genast ryckte en vuxen ut och rättade till "så där gör man inte". Sånt händer inte nu. Skulle någon göra så idag blev den väl stenad...

Därtill var föräldrar betalningsskyldiga när barnen hade sönder glasrutor, saboterade eller stal. Det innebar att barn förmanades att hålla sig i skinnet, för mamma och pappa hade inte råd att betala. Den skyldigheten är borta.

Det fanns mycket som var bra förr och som kan vara värt att återinföra i anpassad form. Jag tror mer på uppfostran och undervisning i de här frågorna än lag och straff.

 

Ewa

15 mars 2008 22:33

Hear, hear! Instämmer med föregående talare!

http://fundringar

 

Marianne

16 mars 2008 00:01

Jag instämmer med ditt inlägg.. Inför föräldraansvar om det nu ska stiftas nya lagar. Så kanske folk lär sig hålla koll på sina telningar och lär dem folkvett.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...