Ett vägmöte på landet… hur kul kan det vara? Helt underbart. Jo, det är sant. Ett par timmars glad samvaro med närmaste grannarna. Trevande om stadgar, ordning och protokoll men med god vilja lirkade vi oss igenom styrelsemötet. Jag är INTE med i styrelsen, men Husbonden var utan sin vetskap (!) vald till suppleant och jag var välkommen med.

Snart ska årsmöte hållas, det första på tre år (!) och ordföranden sitter kvar. Fast det var sekreteraren (!) som fick kalla till mötet och ledde detta. Kassören som haft stroke och bor på rehab fick ha sysslan kvar så länge han ville för sin självkänslas skull! Men nu klarar han det inte längre.

Dessa regelvidrigheter får det att vända sig i magen på en föreningsmänniska som mig, men man måste beundra generositeten och empatin. Jag älskar dessa människor med sitt underfundiga leklynne och sin folkhumor. Okomplicerade, prestigelösa och försiktiga samtidigt som ohämmade i en härlig blandning.

Med allvar och kvickhet ventilerades trasiga vägtrummor, grusning, skrapning och dikesrensning med all den sakkunskap som bara jordbrukare är mäktiga. Kvällens återkommande gyckel rörde det lass koskit som en av bönderna lyckats välta vid en trasig vägtrumma. Avhandlades livligt hur det gått till och hur han skulle få det därifrån.

Efter det böljande mötet skulle man under stoj och glam naturligtvis ned i källarn och inspektera värdens nya pelletspanna. Halvvägs i trappan påbjöds lämpligheten med skor.

- "Och mössa!" ropade en lustigkurre. Ungefär där bröt jag ihop och fnittrade sedan hejdlöst hela vägen hem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...