Direktlänk till inlägg 23 februari 2008
Fästingen, detta irriterande lilla djur med sin fantastiska utvecklingscykel och överlevnadsstrategi, är upphov till mycken förtret. Inte minst med de svåra sjukdomar den sprider.
Många har ställt sig frågan om vilken roll i ekosystemet fästingen egentligen spelar. Är den egentligen bra för någon?
En mig närstående bekant brukar säga att "den enda som kan älska fästingen är väl fästingens mamma", hihi.
Men...
INGEN ART PÅ JORDEN ÄR HÄR FÖR NÅGON ANNANS SKULL.
ALLA ÄR HÄR FÖR SIN EGEN SKULL.
(Hört i dagens Naturmorgon, P1)
Men människan då? För vems skull är vi här? Vi ställer ju bara till elände och förstörelse varhelst vi drar fram.
"Den enda som kan älska människan är väl människan själv".
Det kanske är vi som ingår i fästingens ekosystem och inte tvärt om?
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||||
|