När jag ändå sitter pall med ryggskott tänker jag på farmartidens många tokigheter. Jag var för 35 år sen en stadsunge som trots stor djurvana ännu hade mycket att lära. Bland annat om hönors värpnöd, ett livshotande tillstånd när ett färdigt ägg inte kan komma ut (gäller för övrigt alla fåglar).

I böckernas värld kunde sådant inträffa när unghönsen skulle börja värpa och jag förkovrade mig rappt på området när en höna blev dålig. Värme och smörjning av kloaken med olja krävdes, läste jag. Sagt och gjort. Hönan som då var rätt hängig och därför medgörlig hämtades resolut för behandling - från hönshusets invanda miljö till en kartong placerad i vardagsrummet. Hade inga andra rum att välja på.

Med matolja utfördes akten, lät henne sedan vila i bostadsvärmen medan jag drog vidare till andra sysslor. Kuren måste ha gjort underverk, eller hade hon frisknat till ändå, för när jag nästa gång kom in i rummet var hon klart uppiggad och flög skrämd och vilsen upp ur kartongen, landade kacklande och skrikande efter vinglig luftfärd rätt ner i marsvinslådan, varpå ett av marsvinen förskräckt studsade rakt upp och ut på golvet (neeej!).

Innan jag kunde ta hand om honom var det vilt flaxande och kacklande fjäderfäet redan uppe i fönstret där en blomkruka med uttorkat innehåll gick samma väg som marsvinet. Inte blev hönan lugnare av att  en glad valp av vallhundsras ljudligt "hjälpte till". 

Hönan infångades efter ytterligare förödelse och förpassades snabbt till sin kartong med något tungt ovanpå medan jag hela tiden tänkte på marsvinet. Hade han brutit ryggen…? Var han död..?

Darrande av upphetsning och oro låg jag strax på golvet och spejade. Från diverse tillhörigheter under sängen kunde han sedermera, tämligen upprörd, halas fram för undersökning. Han hade klarat sig! Minns att jag skakade av skräck. Han återbördades strax till sin lika chockade fru i lådan.

Så snart benen bar fick jag ut kartongen med den friska och upplivade hönan till hönshusets lugna vrå, medan jag städade undan jord, krukskärvor, hönsskit, halm och sånt. Valpen och jag fick tidernas upplevelse. Det ÄR livat på landet…

 

skogsfrun

5 januari 2008 16:45

Himla roligt kåserat om ett brännande problem. Skogsfrun köper aldrig stora ägg och skulle vi ha höns bleve det den gamla äggande goda lantrasen och inga drivna hybrider.

http://www.barasaras.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...