...dvs. för 30 år sen.

Det är en sån där händelse då man minns exakt vad man gjorde när nyheten kom. Jag satt, nåja... halvlåg, i taxi på väg till massage för envetet ryggskott och ischias. Taxichauffören Arne hade av något skäl gott om tid och bjöd på glass vid kiosken där vi fick se löpsedlarna. Vi begrundade saken under glassätandet.

Har egentligen aldrig gillat Elvis. Visst sjöng han fantastiskt med underbar röst många fina låtar som man växt upp med. Han var säkert en både jättefin och duktig person. Men han blev aldrig den där "urtjusiga sexsymbolen" för mig. Gillade nämligen INTE hans små ögon och tjocka läppar, ja han äcklade mig. Förlåt alla elvisfans. Som rebell protesterade jag förstås genom att hålla på Tommy (Steele), klottrade skor, stövlar och väskor fulla med alla namn UTOM Elvis.  

Såg förstås Elvis-filmer på bio och sjöng själv i 14-årsåldern in ett band med en av hans låtar, tillsammans med en killkompis, en mycket musikalisk dåtida elvisfan, Hans B, en jättefin och rolig kompis. Jag hade bandspelaren, han spelade piano och elgitarr. 

Åter till taxin på Elvis dödsdag...

Nu blir jag riktigt nostalgisk. På den tiden var Sverige ett fint samhälle. Taxiresorna till Grannstaden tre mil bort betalades av staten, massagen likaså, tills man blev bra! Det var gratis (eller näst intill) att gå till läkare. Man kunde utan tjafs ta taxi (busslinjer saknades på landet) till sjukhuset, kom in utan väntetid. Taxichaufförerna väntade ofta i sjukhusets cafeteria på hemresan. Måste varit billigare än att först åka hem för att senare återvända. Varje ort hade hand om sina resenärer. Samresor var inte ens påtänkt. Det var lugnt, det var fridfullt, man kunde sitta still och vänta. Det fanns personal som räckte till, ingen stress.

Det lönade sig att ge konstruktiv kritik. När man ringde till statliga verk, myndigheter eller företag (det fanns telefonnummer) svarade en telefonist genast och kopplade vidare. Folk var anträffbara, folk tog ansvar. Man fick svar bums, och blev lyssnad på. Ofta tog de till sig av kritiken.

Och feministrörelsen Rödstrumporna, Grupp-8 och allt vad de hette hade satt stopp för skyltning av herrtidningar i kioskfönster och butiker. De låg undanstoppade och dolda om de ens såldes i flera, flera år framåt. Det var tider det! Det VAR bättre förr.

 

skogsfrun

17 augusti 2007 19:47

Ja det var bättre förr, om man inte går allt för långt tillbaks i tiden. Då var det riktigt fatttigt och armt för småfolket.

http://barasaras

 

margus

17 augusti 2007 19:50

Ja, eller "om det inte var bättre förr, så är det i alla fall sämre nu", som Claes Eriksson i Galenskaparna sa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...