Ett uppvak med vinterkänning. Endast 1,9 grader… isch. Nattöppna fönster drog ner kalluften och golven var iskalla i hela huset. Vrålstart med luftvärmepump på 'full speed' och vedbrasan kom snabbt igång. När solen sedermera steg över grantopparna blev det åter försommar och då var det för varmt i huset. Men det var det värt.

Idag besöktes en vän som bygger om sitt stora stall från stuteri till kennelanläggning och bostad. Lyckönskades med orkidé och present. Min nyfikenhet har varit stor. Rapporter om bygget har följts via telefon igenom hela byggtiden. Äntligen så pass långt kommet att vi kunde inspektera. Ändå återstår mycket innan finishen kryddar anrättningen.

Någon slags hundverksamhet ska här bli, förstås. Vilken inte kan preciseras, det ska få växa fram efter behov. Kan inte låta bli att visa några bilder från detta bautabygge - trots byggställningar och byggbråte. Imponerande, menar jag. Bostadsdel på övervåningen med en utstikt som är rena själavården. Spiraltrappa upp från stallet (där schaktet i taket skymtar). Hundspa och humanspa. Grillcafé, hundträningsbana... you name it. Kök och matsal i stallavdelningen.

Trevlig fika i trädgården följde, omgivna av mysiga västgötaspetsar i alla åldrar - från 16 år till 2 veckor. Näe, inte en enda bild på hundarna, kameran låg i bilen och att ta sig ut och in genom grinden utan att någon hund smet igenom var ett litet företag, så detta fick bero. För denna gång...

Giv oss vårt dagliga regn.

Innevarande period med dagliga skurar börjar påminna om fjolårets sommar. Trivs gör dock löjtnantshjärtana som står i brand ute i perennarabatten. Hängande harkrank hämtade kraft inomhus i köket. Häggmispeln blommar kort och intensivt, tappar i ett snöfall omedelbart blombladen. Vi gläds åt tio nya guldfiskar i dammen. Akvariet har åter fått stimrörelser tack vare ett femtiotal nya tetror. Vi kunde lätt köpt det dubbla. Kommunens ’miljönisse’ gjorde sista kollen på vårt installerade reningsverk. Grannar tittar in då och då för att följa spektaklet, vilket idag resulterade i ett muntert möte vid avloppsbrunnen.

"Joya betyder lycka", står det på en hemsida om ”världens mjukaste sko”. Joya erövrar Asien... och användare sjunger Joyas lov. Den må ha världens mjukaste sula, men efter att själv ha gjort ett grundligt test av varan kan jag tyvärr inte köpa dem.

Åkte till butiken i Grannbyn i hast och med de bästa föresatser. MBT (min livräddningssko) hade gått i konkurs utan att jag visste nåt och vad skulle jag väl nu hitta på för att kunna fortsätta promenera. Imponerande att Joya erbjuder även halvnummer, vilket är ovanligt numera. Imponerande mjuk svikt i sulorna. Imponerande löfte om 3-4 års hållbarhet. Men… efter att ha gått nästan en kilometer inne i butiken, testat både sandaler och två modeller fick jag tyvärr ge upp. De passar inte min artrosstortå som behöver en fast grund för att slippa böjas vid påskjutet. Hade verkligen ställt stort hopp till det nya märket. Besviken.

Joyaskon är helt enkelt föör mjuk för min stela tå. Behöver alltså den fastare sulan som de väl så mjuka MBT-skorna har haft. Måtte nu tillverkningen räddas. Rekonstruktion var på gång läste jag nånstans och via MBT:s facebooksida borde man väl kunna hitta info.

Gode gud, rädda MBT för mina fötters skull!

Inbördeskrigen i Sverige rasar. Ett annat år var det Rosengård i Malmö, nyss Göteborgsupploppen. Nu är det Husby i Stockholm som brinner. Ett samhälle som inte fungerar är inget gott samhälle.

- Osmakligt, sa han - moderaten i Husby – om Vänsterns korrekta analys av orsakerna till upploppen.

- Det är sociala orsaker bakom. Satsa på skolorna, satsa på fritidsverksamhet för ungdomar, satsa på förskolorna, satsa mer på kulturen i området, sa Ann-Margret Liv (V) som menade att sambandet mellan nedrustning och uppgivenhet är tydligt.

Styrande Joakim Larsson (M) var bara ”förvånad” över upploppen och förstod inget av ”dessa människor som inte vill ha lugn och inte vill ha demokrati”. Men han tyckte det var ”OSMAKLIGT av vänstern att utnyttja en situation av våld och förödelse till politiska poäng”. När skulle de annars kommit med kritiken, undrar jag. Och noterar ändå att M tydligen tyckte att vänstern hade en ”politisk poäng”. Ibland gör de satir på sig själva. Citaten ur kvällens ABC-nytt.

Pådrag i kvällningen. Husbonden plånbok var borta. Puts väck. Han var iväg och tankade några dunkar gräsklipparbensin när jag tog mig en lutare i tv-soffan. Innan jag vaknade till liv hade han både kommit hem och klippt gräset med den åkbare. Först vid halvelvatiden i kväll upptäcktes förlusten.

Det blev till att ringa Lanthandeln där han tankat. Kunde den ha blivit kvar på disken? Sen ut och leta i garaget, i bilen, över hela trädgården och Parken. Tur det är sommar och ljusa kvällar. Snälla goa lanthandlar'n Kjell ringde tillbaka efter några minuter. Då hade han slängt sig på cykeln och kvistat iväg till butiken och funnit att… den INTE var där. Så himla gullig är han!   Vid den tiden på kvällen! In på internet, kolla kontot - inget uttaget, och sen ringa spärrservice. Sagt och gjort alltmedan Husbonden irrade runt i mörkret.

Anslöt strax till drevkedjan. Förnyat sök i garaget och si… där var den. Klurigt och svårupptäckt ställd på högkant å gräsklipparsätet. Pladask föll den när sätet skulle lyftas. En lättnadens suck, och friden återställd. Körkortet räddat samt några kontanter, men… nytt bankkort erfordras.

Sens moral: arbeta aldrig utomhus med viktiga saker i fickorna!

------------- 

På tal om bankkort så anlitas aldrig mer uttag i automaterna. För min del. Blev av med kortet en gång. Automaten snodde det – helt utan orsak. Det var dagtid, så banken gick in och plockade ut det, men… en gång räckte för mig - det kunde ju varit helg... Numera tas alltid 'russlepengar' för plånboken ut i samband med inköp i butiker. Ingen risk för s.k skimning. Personal tillgänglig. Folk runt omkring. Säkrare än ett hål i väggen där man inte vet vem som står bakom.

Ikväll kom regnet. Ingen vår klarar sig utan regn. Särskilt skönt efter gårdagens hetta. Och det strilar så milt och gott till alla växter i naturen. Dessvärre kan inte regnet råda bot på den tjälbränna som vårens köldknäpp ställt till för blåbärsris och granhäckar i omgivningen vilka nu står bruna. Riktigt trist att se.

Hoppas nu att alla törstande får sitt i hänryckningens tid. Hägg och körsbärsblom har slagit ut och den skira grönskan tätnar. Så vackert att det nästan gör ont att se. Ändå måste man titta... och verkligen SE, för att smälta intrycken och ladda batterierna.

På bôggda hölls flera växtmarknader idag och folk vallfärdade till dem alla. Vi också. Fick tag i allt vi ville ha: femtungor, lobelior, lavendel, flera sorter tagetes men glömde... husarknappar. Nästan viktigast av allt. Vi får rycka ut igen en dag. Fick också tag i den gamla favoriten sibirisk vallmo och gör förnyat försök med nejlikor. Vi brukar aldrig klara dem, men tredje gången gillt...

Husbonden har fyllt balkonglådorna på farstun med obligatoriska tagetes. Älskar dem. Och man blir så glad varje gång man kommer ut på farstutrappen. Så varför sluta med ett vinnande team.

-------------

På tal om vinnare... så höll jag in i det sista på simhopperskan Anna Lindberg i Mästarnas Mästare som ledde i finalen men blev slagen i ärlig fight av Magdalena Forsberg. Gladast var jag över att cyklisten Bernt Johansson inte vann. Han har varit sist i nästan varje tävling under säsongen men klarat sig kvar genom nattduellen där han fick smeknamnet Kobran. Han visade sig ha en riktigt låg moral - vilket nattduellen kan inspirera till.

Bernt Johansson tänkte enbart på vinst och kunde helt kallt välja dem som verkligen förtjänade att gå vidare. På så vis skickade han ut Malin Ewerlöf Krepp ur kampen på ett tidigt stadium. Det är inte rättvist att de som förtjänar att tävla om titeln Mästarnas Mästare kan slängas ut av den som ligger sämst till. Bara så. Av en slump. Men denna säsong hördes flera deltagare tänka högt om saken, och många instämde i att den som är på väg att åka ur bör välja den som ligger näst sist så att de duktiga kan tävla vidare. Fair Play.

Men... vad Anna Lindberg imponerat. Hade inte en aning om att simhoppare kan vara så vältränade och sega. Det var riktigt kul att följa.

Inte såå vanprydande om man betänker att ladusvalorna använder det gamla skjulet till häckningsplats. Ett så kallat 'svalhus' ;-)

Och förresten så mötte vi de första tornsvalorna (okej, tornseglarna då...) på promenaden. Skriande passerades vi på hög höjd av cirka 20 stycken. Hoppas det var 'våra' som är på väg hem till oss.

'Little Rock Mountain' är installerat och tuffar på. Dvs. vårt nya minireningsverk Green Rock. I går lyfte vi med handkraft stenen på plats. Fast passagen genom grinden var lite trixig;-) Stenen utgör behållare åt trickelfiltret (små plasthjul som mikroberna ska bo i). Idag kopplades pumpen in. Husbonden drog fram elen från växthuset alldeles själv. Och nu bor en stor dunk med kemikalier under diskbänken i köket - det som neutraliserar fosforen. Inomhus blev säkrast för att vi ska höra när doseringspumpen larmar för påfyllning. Nu kan vi äntligen ringa 'miljönissen' från kommun för en sista inspektion.

För övrigt redigeras bilder i datorn medan Eurovision mal lite svagt på paddan intill. Har också lyckats kladda ner musen med blod då jag trodde att min knivskurna tumme skulle klara sig utan plåster. Så icke. Ibland tappas nästan andan, men det beror minsann inte på europalåtarna utan på Wasabinötter. De låtar jag hört var riktigt dåliga. Bäst hittills har vårt svenska bidrag varit fast den är rätt tjatig i längden. Men då har jag säkert missat de favorittippade... antar jag.