Vicken vecka… och den har bara börjat! Dagarna fylls av ständiga utryckningar som leder till nya utryckningar, en bil som ska servas, fotvård, arbetsterapi, samtal som ska ringas… Fick svar av 1177.se (sjukvårdsupplysningen) att min akuta synnedsättning häromdagen kan ha varit en föraning till en TIA (liten propp)… hupp…

Ombads ringa ögonmottagningen om råd, och tänk… de sa samma sak. Man rådde mig att IDAG uppsöka vårdcentralen vilket också skedde medan jag ändå var på fotvården. Fick en timmes speltid före läkarbesöket då man kunde suttit på biblioteket… men eftersom Husbonden inte har mobilen på sig i trädgården fick jag köra fram och åter för samråd om bilen som skulle till service. Och sen kom den iväg…

Nu väntar blodprover samt datortomografi av hjärnan. Nya utryckningar alltså, man kan få krupp av mindre. Labbesöket kan inte samordnas med tiden hos arbetsterapeuten - det skiljer tre timmar och fåglarna ska skötas - och så håller det på… ibland får man bara nog.

Därtill ingen ordning på trasiga datorn. Det stundar säkerhetskopiering och ominstallation för att få fart på dödköttet. Väntar nu bara på några dagar i egen regi, dvs. när det INTE HÄNDER NÅGONTING ALLS. Undrar när de infinner sig…?

Fast jag gick 6 km-rundan i morse, redigt eller hur… men det var innan jag visste vad som sen skulle bryta lös. Åååhhh… Herre, giv mig frid.

Av hälsoskäl struntar jag högaktningsfullt i pågående tv-utfrågning av centerledaren, vars namn jag helst inte nämner. Hon är nog inte riktigt navlad… ty, i Skolfronts partiledardebatt igår propagerade hon för fria vinster i friskolorna, för "det är ju ingen skillnad mot vinster där jämfört med byggen eller asfaltläggning"…!!! Flera skruvar lösa där.

Äntligen har vi varit och röstat. Det var efterlängtat. Har stampat av otålighet ända sen förtidsröstningen inleddes, ja... i fyra år faktiskt. Känns skönt när det är gjort. Nu har vi gjort vad vi kan för att rädda Sverige. Att låta bli är snudd på landsförräderi. 

Egentligen förstår jag inte hur någon VÅGAR vänta till valdagen. Jag menar, man kan ju få magsjuka JUST DEN DAN, eller nåt annat akutfall. Ett högriskprojekt... Valet är alldeles för viktigt för att hänga på en sådan skör tråd. Tänk om man skulle missa sin demokratiska rättighet på grund av sjukdom. Aldrig i livet att jag släpper den chansen. Lite makt har man iallafall. 

Just i dag satte vi också upp valaffscherna hemma på gården. De kom med posten i fredags och ser ut så här.

Alltid leder detta till några samtal. Flera bönder i grannskapet tänker rösta rött i år! Undrar om Sifo talat med dem...?

------------

Värre är det med datorn, där har man ingen makt alls. Dödläget har brutits, men hem kom den inte. Moderkortet sitter på plats men den jobbade darrigt. Vi var där för hämtning, men datorn behövde stå på under natten för uppdateringar. Den har ju stått i snart en månad. I morgon är en ny dag.

Husbonden har gjort det igen. Överträffat alla förväntningar. Han fick in all ved på egen hand, på inalles sex arbetstimmar… 12 kubik. Är djupt imponerad – han är min idol.   Min ömma ryggmuskel är mycket tacksam och har kunnat läka mycket bra idag, trots att jag fullföljde hundarnas försenade sommarbad.

Kände mig faktiskt förvånansvärt vig ikväll vilket behövdes för när min andra idol - vänsterns Lars Ohly - frågades ut i tv var det högtidsstund med uppdragna knän i soffan och skärpt uppmärksamhet som gällde. Han är alltid lika go’ att höra - och se. Mysigast av alla partiledare.   

Ohly är särdeles lämpad för tv-medier, utnyttjar tiden väl och får alltid fram mycket av partiets politik. Många har efterlyst ideologier och eldsjälar i årets valrörelse. Förstår inte det… då har man inte lyssnat på Ohly.

Socialist – javisst. Det framgår inte minst av SVT:s VALKOMPASS som jag testade nyligen (ovan). Testet måste vara särdeles bra för mitt resultat blev riktigt hyggligt som jag trodde. Men vad gör SD så högt upp? Tja, det var väl nån fråga om invandrare och slöjor då. Och, förresten… så gillar jag inte centern mer än moderaterna… men okej då. Nåt fel ska det väl finnas. Testa själv HÄR.

Är just nu alldeles uppfylld av Lena Endre, skådisen. Vilken tur att man valde Här är ditt liv för tv-kvällen... och vilken tur att man kan ändra sig! Att hon skulle vara en besläktad själ hade jag ingen aning om, rebell och anarkist som hon tydligen var i tidiga år. Gissa om jag kände igen mig själv när hon och kompiskollegan Gunilla Röör berättade om sina unga uppror.

Lena ville så mycket, hette det. Hon ville, och ville och ville… och hon trodde att allt gick att påverka och förändra... Ja, då var jag där i minnet, liksom när pappan fick hämta hem henne från mellanölsdrickande pojkar om kvällarna. Något hus har jag dock aldrig ockuperat, som hon, men så är hon lite yngre också. Det kom på modet lite senare. Verkligen en hellyckad kväll.

---------------

För övrigt har vi fått hem ved för två säsonger i dag. Kluven och torr, 12 kubik. Den gångna vinterns myckna snö dödade alla tankar på trädfällning då, så detta blev en nödlösning på behovet. Märkligt att det tunga lasset inte grävde djupare hål i uppfarten till vedbon.

Nu återstår för Husbonden att ensam lasta in all ved. Tyvärr. Själv har jag överansträngt en ryggmuskel som får mig att stöna bara av att byta fot när jag står stilla. På något så löjligt som reservdatorns tangentbord vilket är helt felplacerat ur ergonomisk synvinkel - det är ju bara för reserv (håhå, jaja). Detta provisorium har kanske (?) nått vägs ände, för nu har datadoktorn äntligen fått moderkortet till "den trasige".

--------------

Inte blev ryggen bättre när jag var till grannsocknen och plockade nypon för fåglarnas vinterbehov i dag, men det var tvunget. Samsades med humlor och nässlor i buskarna och det var riktigt mysigt. Men när myggorna fick nys om mig var både ryggen och jag nöjda med två fulla hinkar. Hoppas nu få ihop ännu en hink på hemmabuskarna. Bråda tider när solen gassar på.

Vädret liknar mer en vandring mot ny istid än växthusklimat, om man frågar mig. Nordliga vindar… redan… brrr. Solens värme når liksom inte fram – ens i tidig september.

Översyn av hundarnas öron fick därför ske inne. Ulrik har signalerat lätta besvär så det måste kollas. Ju äldre och mer skumögd man blir, desto viktigare är ljuset. Sommaren har gjort en lite bortskämd.

Yes… pannlampa borde vara perfekt för ändamålet, tänkte jag. Men vad gör man när Lilla Huset saknar sådan. Dagens hemmagjorda variant blev tämligen skrattretande. Hundarnas miner var obetalbara när de skeptiskt sneglade i ögonvrån på mig där jag satt med liten stavlampa fastklämd i ett snöre runt huvudet - utanpå liten sommarhatt (glidskydd mot håret). Hahaha… "Nu har det väl ändå slagit över totalt" tänkte dom. Men lyste bra, det gjorde det! Pannlampa står redan på önskelistan, snart står ju marsvinen på tur.

På tal om syn… när jag vaknade efter en timmes ’lutare’ i fåtöljen i kväll var livet inte kul alls. Jag såg rejält luddigt på båda ögonen. Inte dubbelt, utan mer som om någon gegga skulle blinkas bort. Fast det var inget sånt. Såg varken på långt eller nära håll. Bytte vatten hos fåglarna utan att faktiskt se dem alls, det var riktigt äckligt och faktiskt skrämmande.

Sakta, sakta efter 45 långa minuter kunde jag ana en viss förbättring och när jag såg mig i spegeln var båda ögonvitorna röda. Inte förrän efter 1,5 timme var synen återställd. Vad hände under sömnen? Tryck på synnerver?

De unga kan sluta att jaga efter upplevelser, de kommer tids nog helt naturligt. Att åldras är äventyr nog ;-)

Svalorna har nog lämnat oss nu. Det var alltså ett sista farväl när de surrade runt Lilla Huset häromdagen. Sen dess har de inte varit synliga. Spejade förgäves efter dem på dagens promenad men ingenstans syntes de. Ovanligt tidigt, de brukar vara kvar åtminstone någon vecka in i september.

En enda slända har jag sett i augusti. Den for runt trädgården i en faslig fart och ut över åkrarna. Bråda tider efter mycket regn och med kölden nypande i tåspetsarna. När man lever bara en dag måste man ha tur med vädret. Det har inte varit något sländår.

Ugglorna hoar ute i den stjärnklara natten. Syrsorna spelar bara dagtid, undra på det. Husbondens jobbkompisar hade skrapat frost på bilrutorna i morse. Nä, en konstig sensommar har det varit. Skyller på den gångna vintern, den har nog skuld i mycket. Inga rönnbär blir det heller att samla in till fåglarna, de spridda klasar som skymtar får hänga kvar. Vi får satsa på nypon för vintern istället.

------------

Valdagen rycker allt närmare och röstkortet har anlänt. Av hälsoskäl följer jag INGA borgerliga utspel eller utfrågningar alls, men Mona är både se- och hörvärd. Sällan har vi sett henne så säker, stark och tydlig som under dagens presentation av Rödgrönas valmanifest. Så klar, så klok, så erfaren, konsekvent och trovärdig. Kolla in henne! Hon har växt med uppgiften.

Hon har sytt ihop ett fantastiskt regeringsprogram med Laget och förtjänar mer kredit för detta. Trots små resurser har man fått fram rejäla jobbskapande insatser och Mona har lyckats poängtera skiljelinjerna mellan blått och rött, något som SVT:s utfrågare inte klarar när de rotar runt i sina plånboksfrågor för välbeställda.

Jag ska förtidsrösta på biblioteket, alltid bäst. Pappa gjorde alltid så och av ett enda skäl: ifall han skulle förolyckas så var det gjort. Lämnad röst är lämnad - och den räknas. I år är det särskilt viktigt.

Nu börjar det bli kyligt - endast sju grader i morse. Solen ligger lägre och skuggorna blir långa. Detta är MIN tid men nog minns jag augusti som betydligt varmare. Fast det är inte kört än... Även ladusvalorna kände frosten nalkas och höll den första samlingen vid vår tv-antenn. Vi har inte sett dem på senaste tiden men nu surrade de runt Lilla Huset i stora flockar. Här brukar de samlas inför flytten. Tornsvalorna har packat och rest för länge sen.

Trasiga datorn står fortfarande hos "doktorn". Det närmar sig 20 dagar. Lite väl länge men vad gör man…? Man är bara maktlös. "Det strular med leveransen av ett moderkort som aldrig kommer fram." Hur svårt kan det vara?

Hur som helst tar det ner lusten. Fotograferandet har minimerats för kameran är nästan full. Istället har jag med hjälp av gamla reservdatorn rensat bland säkerhetskopior av gamla bilder. Fört över till färre skivor, helt enkelt – det var för många att hålla reda på.

Toste var här och fick klorna klippta, för hans husse har starr och väntar på operation. Annars är det vilodag i Lilla Huset.

-----------

Stämningen blev extra dämpad när vi idag läste på nätet att en gammal vän gått bort. Ryktet gick om svår sjukdom men nu var det alltså slut (enligt vanligtvis välunderrättad källa). Med ens tittade Lilla Huset på gamla bilder och mindes episoder…

Ove Germundsson och jag samarbetade i tidningsredaktionen på 70-talet när vi var med och drog igång verksamheten i den nybildade Västgötaspetsringen. Med ens stod gamla minnesbilder klara; femårsjubiléet på Bjertorp med vallningsuppvisning och köttbullar som tog slut för att det kom så mycket folk, eller när vi reste till utställning och körde vilse…

Ove var en lättsam och omtyckt prick. Han blev sedermera hunddomare och flitigt anlitad allrounder (för alla raser) men aldrig högfärdig och han behöll sitt göteborgska skojfriska humör. Hoppas det hjälpte honom något den sista svåra tiden, men det var för tidigt... Det var det. 

Urtrött efter gårdagens resa och utredning. Det gav sig till känna redan vid fågelhusbestyren, men... ingen rast, ingen ro... Iväg till tandläkaren för byte av två fyllningar. Tur att tandläkaren har säng ;-)

Lugn eftermiddag med dvala i kroppen. Gläds åt att hemlagad hundmat (ris, kokt köttfärs och grädde) tilltalar Gammelmannen som kinkar med maten. Beror väl på värkmedicinens biverkningar... Men nu ser han fram mot måltiderna och äter med god aptit.

Njuter av sensommarstorm och gott regn, ja... när man ändå inget ska göra ute. I morgon ringer jag på nytt för att höra hur det är med den sjuka datorn. Hoppet om den är i botten och man är villrådig när det gäller inköp av ny... vilken ska man välja...?

Nu funkar inte heller telefonen men Telia hade redan koll på läget och utlovar lagning tills i morgon. Men internetet funkar konstigt nog - trots samma kablar...!? Fattar nada. Livet hänger på trasiga kablar... Gode Gud, låt dem hålla tills räkningarna är betalda.