Dödens trött. Många beslut idag. Klädinköp. Tre storskjortor... eller -blusar då. Två toppar och en tröja. Hyggligt billigt (1500 kr), men tröttsamma beslut. Och så dessa avslöjande provrum...

Åkte ensam till La Stada då Sigrid fick sällskap av Husse hemma. Klädbristen har varit i stor nöd länge. Garderoben är full, men favoritkläderna få. Folk på Byn har sett mig i samma kläder i två år, känns det som. Man börjar skämmas.

Kortärmat så långt ögat såg. Går bara inte ihop med gäddhäng. Och hittade jag nåt långärmat så var det med luva...! Avskyr luvtröjor. Tar man nåt utanpå en sån så känns det som man har en hel flytväst i nacken. Hur kan luvor ha blivit en sån trend.

Provrummet intogs inte mindre än FYRA gånger i EN butik, alltid glömde jag nåt. Av och på, av och på. Ångest. Ingen som kunde gå och hämta. Skyll mig själv när jag åker ensam. 

Fann till slut några grjejer med lång ärm - utan luva. Bäst att passa på. Nöjd? Vet inte, jo det blir nog bra men ångesten blockerar ev. förväntningar. Mår inte väl av att shoppa.

Nya objektivet kom idag. Hann inte pröva det förrän jag var tillbaka i kvällningen. En nymfunge som letade godis i tallgrenarna, en sjungande risfågelpojke och en pilfink i kaprifolen blev övningsobjekt. Puh, vilken dag.  Nu drar det ihop sig till Streaplers-reprisen. Kopplar av med den.

Forsythia! Sa Husbonden bestämt. Jamen, det VEET jag ju! I nåt euforiskt värmeslag skrev jag av misstag ’ginst’ på en bild i bloggen häromdan. Där slog han ’spiken på huv’et’ ;-)

Åkte till Bymarknaden idag för att skaffa vita t-shirt, miniatyrplånbok, blommor samt flätad livrem. Mulet, kylslaget och dragigt. Trots rätt kläder rann marknadshumöret ut genom tårna. Det fanns bara pelargonier, begonior och penséer, typ – inget som vi skulle ha. T-shirts fanns inte – ej heller flätade livremmar (därtill glömt ta mått på Husbondens rem före avfärd). Kom hem med… vaxduk till fågelhusets arbetsbänk.

Näsdukarna fladdrade vilt när näsorna rann i snålblåsten och folk huttrade i övermodiga sommarkläder. Tror jag det! När ska vuxet folk lära sig att vinden är kall så här års. Minns valborgsmässor med långkalsingar och rättar mig efter det. Och korsetten satt som en smäck, mest som dragskydd åt känslig rygg.

Tröttnade fort på spektaklet, intog obligatorisk korv med bröd och drog till Vännerna på kaffe och toabesök. De bor alldeles intill. Sen hem till fåglarna för att diska och dammsuga, något som lämnats i marknadsbrådskan.

Efterlängtad miniplånbok hittades dock. Lycklig. Här ska rensas, tröttnat på nedtyngda jackor. Med Mycket Liten Plånbok är det stört omöjligt att stoppa den full med onödigheter. Ännu gladare vid upptäckten av att den går ner mitt lilla, lilla etui som fästs på livremmen! Vilket kap! Minimalistisk barlast inför sommaren.

När Husbonden vaknat efter sista nattskiftet värmdes varsin fryst matpaj i mikron. Sen drog vi till Byn igen för att hämta ny diskmaskin (á la bänkmodell). Vår förra fick elfel i förra veckan - efter nio år. Visst kunde den lagats, men nu var det så att Husbonden fått ögonen på ett bra pris… och så fick det bli.

Samma modell som vår förra (Electrolux), ehuru utvecklad med display! Och 'autoprogram', kanveta. En slags robot som visst ska avgöra hur smutsig disken är. Fattar inte hur det ska gå till… kikade förgäves efter spionkameran därinne i mörkret. Nu brukar vi hursomhelst skölja disken, men i alla fall…

Sigrid följde med på färden. Hon slipper lämnas hemma nu sen hon blev 'änka'. Premiär för en mer upphöjd plats i tillvaron. Hon reser numera ståndsmässigt. Framflyttad från kombiutrymme till... baksätet. För första gången i sitt liv med utsikt åt alla håll.

Storögd följde hon böndernas arbete på åkrarna, folk som kom och gick, vägens slingrande, buskar och träd... Hellegod, så söööt hon var genom fönstret. Detta satte hon värde på! Man blir varm i hjärtat.

Här går man barfota i april (!) mitt i hela härligheten och undrar vad det är som händer. Som värmen drar på är vi väl snart inne i hänryckningens tid, mellan hägg och syrén. Den brukar ju inträffa i pingst som i år ligger i mitten av juni. Fjärilar av alla de sorter fladdrar oavbrutet förbi, som vore vi i augusti. Snart är det dags att klippa gräset, en premiär man annars gärna skjuter på. Ur led är tiden. Kanske det är först nu som växthusklimatet har kommit. De två senaste vintrarna undrade man ju vart det hade tagit vägen.

Gul fjäril på gul blomma, tur att citronfjärilen är grön på undersidan. 

Har beställt en ny ’glugg’ en så kallad superzoom. Ja, dom säger så proffsfotograferna, om objektiven. Nikon AF-S 70-300 mmF4,5-5,6G VR IF-ED blev testvinnare i senaste numret av DIGITAL FOTO för alla och jag slog till hos Scandinavian Photo, en gammal väletablerad fotofirma. ’Gluggen’ fick så mycket positiva omdömen att det vore snudd på tjänstefel att inte satsa på den.

Klickade iväg beställningen igår, påskdagen. Strax var man också godkänd via kreditupplysningen (faktura 14 dgr) och varan är i princip redan på väg. Man häpnar över hur mycket som går automatiskt. Ty, inte sitter det någon levande människa där på påskdagen.

Ett par 'påskkycklingar' som lämnade boet i påsk.    

För övrigt gav tv-kvällen en förlösande aha-upplevelse med Streaplers. Ett stadigt gung i barfotadansen! Visst har jag hört deras låtar under alla år, men att de hållit sån fin klass var jag inte medveten om. Ändå växte jag upp med dem på 60-talet (dem och alla andra ska väl tilläggas – det var ös på den tiden). Som göteborgare borde man kanske vara mer initierad men… jag har ’haft annat för mig’ och aldrig  gillat dansställen. Får nog skaffa nån CD med dem. Bättre sent än aldrig.

Soluppgången denna påskdag var magisk. Klarblå himmel hela dagen. Glömde alla plikter och bara tog vara på. Ginsten forsythian (förstås) har slagit ut… visst är det tidigt. Scillans blå är vackrast av alla och står så bra mot det gröna. Citronfjärilarna är många. Varmt i solen, men snabbt svalt i kvällsskuggan. Ingen sommar än, men man väntar sig liksom svalor nu…

Skirare än så här blir det inte, snart mörknar det gröna.

En ung hök slår sina lovar runt voljärerna, fullt fokus på fåglarna. Plötsligt var det tyst, ingen som sjöng, ingen som duschade. Alla våra fåglar flög in i fågelhuset. Där var det också tyst. Kanarier, risfåglar och småfinkarna vilade därinne i tryggheten. Avvaktande. Höken seglade utanför. Nymferna kutade in och tog skydd. Smarta. Höken gav upp. Tystnaden höll i sig över en timme... tills någon sebrafink lättade på trycket med ett entonigt tutande.

Röjde bland fler 'pappa-kassar', handdukar till fågelhuset, bankpapper i legio, kontoutdrag sedan 90-talet, deklarationer sen -73. Rev och kastade, rev och kastade. Mör i ryggen.

Så kom Jim. Med blick så att man smälte. Kompisens strävhåriga tax i sina bästa år (2). Kvällsfika. Sigrid fick sällskap en stund. Men...inte för nära, då skrynklade hon läppen lite. Mästarnas Mästare missar man inte. Förbaskat trevligt tv-program.

Först trodde jag på motorsåg. Sen en ko som råmade... För långt och utdraget. Nästa gissning var annalkande bisvärm. Sen såg vi. Tre knattar närmade sig på grusrakan utanför vårt hus. På små motorcyklar. Miniatyrer.

Grannens pojk med vänner. Således beviljat från högre ort. Bara att finna sig i. Landsbygdsron som bortblåst. Påsklov förstås.

Och det höll på, och höll på. Och höll på. Samma envetna ton. Utan uppehåll. Full gas hela tiden, inga växlingar. Iiiiiiiiiiiiiiii.... I timmar. Fram och åter på vägen. Ut på åkern. Upp på vägen. Around and around. Lite tyst runt middagstid. Sen på't igen. Skärtorsdag i ett nötskal.

Långfredag började likadant. Upphörde småningom. Kanske åkdonen behövde mekas? Vi drog till vännerna på kaffe och trevlig samvaro. Bönderna plöjde. Måsar som skrek. Ingen respekt för den sakrala påsksorgen. Varmt. Lättar på klädseln. Sandaler. Hem till fåglarna för service. Inte en smällare hördes, varken i Byn eller hemma. Konstigt.

En man sägs ha hoppat från en balkong på Byn. Tredje våningen. Ett jäkla pådrag med två helikoptrar och ambulanser. Vi hörde inget. Mannen dog visst genast. Förtvivlan sprider sig... det berodde väl knappast på livsglädje. 

Återstår att se om Påskafton bjuder på samma entoniga larm över åkrarna. Tacka vet jag skolplikten.

Först som sist önskas bloggens läsare en riktigt Glad Påsk! Förutsättningarna saknas icke: gott väder med härlig vårvärme, påskliljor som slagit ut precis lagom, längtan är den rätta... efter svår vinter. Detta behöver vi, svenska folk!

   klicka för större bild

Grannens påskbrasa just i kväll, denna Skärtorsdag, överbringas härmed som påskhälsning till alla och envar. Själva håller vi just i år påskpyntet inne för egen del.

Här ska njutas av: 1) att almanackan är tom på vårdbesök ett par veckor framåt, 2) att det är precis lagom varmt med mulet och soldis ibland, 3) att hälsan står oss huvudsakligast bi samt 4) att humöret är på topp.

Grönskan är just sådär 'på gång' som det ska vara. Då vi vet att det bara blir bättre, lummigare, grönare och skönare. Att allt ligger framför oss och det ännu är lååångt till midsommar.   

-----------------------

Slutlig röjning efter pappas bortgång (maj 2008) har pågått några dagar och nu tänker jag fortsätta tills det blir färdigt. Energin håller ett tag till, känns det som. Är inne i slutfasen. Tänk att det ska ta TRE ÅR innan man känner sig redo...

Flera tavlor slängdes idag. Målade av såväl som farfar, pappa och mamma. Jag har växt upp med målningarna, jag har dem på näthinnan, jag har dem fotograferade, det räcker. 

Därtill åkte VHS-filmer som vi aldrig tittar på. Samt gamla vinylskivor som inte är i vår smak. Allt har hittills lagrats i bärkassar i vårt sovrum. Enstaka grejer sparas och ska äntligen komma på plats i passande utrymmen. Besluten känns rätt och riktiga. Några av nostalgins fotbojor lättar - åtminstone så att de inte skär in i fötterna.

Dessa tavlor åker nu till soptippen. Tillsammans smed den gamla amerikaklockan som ändå gått sönder. Det satt långt inne, men nu är det färdigt. Ett friare liv.

Härligt ljummet i kväll. Knappt man ville gå in. Vildfåglarna kvittrade in i det sista när mörkret föll. Jesses, vad man mår gott av sånt.

I år är påsken så sen att till och med påskliljorna hinner slå ut till helgen. Alltför många år har man saknat dem. Annars har jag släppt påskpyntet för i år. Har fullt upp med att njuta nu när hälsan är okej.

En riktigt härlig dag med sommarvärme som Lilla Huset nyttjade väl. Lätt lunch med grillade smörgåsar, märkvärdigare behöver det inte bli.

Sigrid har ägnat hela dagen åt att leta äppel- och morotsbitar på gräsmattan. Hon brås på mor sin och har en otrolig aptit. Och en liten polis som mist sin stora livsuppgift - att hålla reda på familjens hundflock -  har det lite svårt när flockmedlemmarna droppat av, den ena efter den andra. Först Lisa, sen mamma Hanna och sist fästmannen Ulrik för en dryg månad sen. 

Små, små bitar av äpple och morot gjorde underverk. Ju mindre bitar, desto bättre. Hon strövade runt i timmar på födosök i trädgården och kom sen faktiskt till ro. Hjärna och nos hade jobbat bra. Sigrid vägrar pensionera sig och det får man väl se positivt på.

Dessvärre blir jag så nedstämd av de ständiga avskeden i tv-serien Huset fullt av hundar. Förra veckan grät jag som en flodhäst - om såna gråter... Kärlek uppstod mellan kvällens familj och samtliga hundar och det är så sorgligt att de måste skiljas åt. Denna familj borde valt två hundar, inte bara en.

Liiite intressant var det att se vad Robyn sysslar med nuförtiden. Kvällens tv-sända liveshow från Stockholm gav besked. Min omedelbara känsla var ’Robyn goes Kraftwerk’, och just så hade någon annan formulerat det på nätet.

Lilla Huset stod ut med fyra låtar, sen höll vi på att få epileptiska anfall av det psykedeliska blinkandet. Värre än värsta ravepartyt… Sagt av en som ändå är en sann diggare av många technolåtar. Showen var fjärran från den där skvallerbyttabingbångramsan hon slog igenom med 1995 – Do You Really Want Me. Men kul att vi har henne… och duktig är hon som tusan.

Husbonden zappade av hälsoskäl – med benäget bistånd från undertecknad - vidare till annan kanal. Själv dök jag ner vid datorn för att leverera bilder till Fotoklubbens utställning. Ännu en mosig dag... värst vad den där ’svältkuren’ tog på resurserna;-) Proceduren krävde enorm koncentration. Har nu sovit djuuupt i två dagar samt njutit av mat, godis, chips, karameller och jag vet inte allt.

   klicka för större bild  

Gjordes även nödvändig tur till Landvetter efter cederträflis till fåglarna, vilket inte säljs var som helst och framför allt inte i stora förpackningar. Lunch köptes i Sibyllakiosk och åts i bilen. Jag satt där bak och matade Sigrid med pommes strips och hamburgare. Rena idyllen.