Först som sist önskas bloggens läsare en riktigt Glad Påsk! Förutsättningarna saknas icke: gott väder med härlig vårvärme, påskliljor som slagit ut precis lagom, längtan är den rätta... efter svår vinter. Detta behöver vi, svenska folk!

   klicka för större bild

Grannens påskbrasa just i kväll, denna Skärtorsdag, överbringas härmed som påskhälsning till alla och envar. Själva håller vi just i år påskpyntet inne för egen del.

Här ska njutas av: 1) att almanackan är tom på vårdbesök ett par veckor framåt, 2) att det är precis lagom varmt med mulet och soldis ibland, 3) att hälsan står oss huvudsakligast bi samt 4) att humöret är på topp.

Grönskan är just sådär 'på gång' som det ska vara. Då vi vet att det bara blir bättre, lummigare, grönare och skönare. Att allt ligger framför oss och det ännu är lååångt till midsommar.   

-----------------------

Slutlig röjning efter pappas bortgång (maj 2008) har pågått några dagar och nu tänker jag fortsätta tills det blir färdigt. Energin håller ett tag till, känns det som. Är inne i slutfasen. Tänk att det ska ta TRE ÅR innan man känner sig redo...

Flera tavlor slängdes idag. Målade av såväl som farfar, pappa och mamma. Jag har växt upp med målningarna, jag har dem på näthinnan, jag har dem fotograferade, det räcker. 

Därtill åkte VHS-filmer som vi aldrig tittar på. Samt gamla vinylskivor som inte är i vår smak. Allt har hittills lagrats i bärkassar i vårt sovrum. Enstaka grejer sparas och ska äntligen komma på plats i passande utrymmen. Besluten känns rätt och riktiga. Några av nostalgins fotbojor lättar - åtminstone så att de inte skär in i fötterna.

Dessa tavlor åker nu till soptippen. Tillsammans smed den gamla amerikaklockan som ändå gått sönder. Det satt långt inne, men nu är det färdigt. Ett friare liv.

 

skogsfrua på dal

23 april 2011 18:05

Gosch! De tavlorna hade jag aldrig kunnat slänga.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

23 april 2011 20:52

Detta är intressanta frågor. Ett släktarv lägger en tung börda på ett endabarn utan arvingar. Hur mycket ska man vara tvungen att släpa på genom livet? Var ska man ställa allt? Och till vems glädje? Jag har dem inne i huvudet och det minnet tar jag med mig i döden.

 

Elisabeth

23 april 2011 19:46

Glad Påsk på er också

http://belara.bloggplatsen.se

 

Ruth

23 april 2011 21:34

Säkert har du någon nära anhörig som gladeligen hade gett tavlorna ett fortsatt liv, (det är min teori) tavlorna var dina så då avgör du. Skönt att få rensa bort sådant som man vill ha bort, då lättar en stor börda.
Kramen

http://bernamis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...