Förbaskat svårt att komma i säng i tid under sommarljusa nätter. Och förbaskat svårt att se trafiken i korsningar med vajande sädesfält ända intill vägrenen. Men man kan ju inte önska bort både sommarnätter och sädesfält - det är ju de som är hela grejen. Snart nog är hösten här ändå, vilket känns i luften. Redan höstmjukt och stilla i skogen. Högtrycket som råder är nog sommarens sista.

Ett potpurri av semesterminnen:

* Lilla Huset beställde CD-boken där Torgny Lindgren själv läser sin senaste bok ’Minnen’. Fantastiskt underhållande och tänkvärd. Fick tipset genom P1:s Radioföljetong. Husbonden och jag avnjuter under väl valda stunder högläsningen på gammalt vis. Som när inte tv fanns.

* För mitt privata välbehag köptes Karin Johanissons bok ’Melankolins rum’ om svårmod och tungsinne, en av mina paradgrenar där jag känner mig hemma;-)

* Juholts tal i Almedalen höjde taket. Frälsaren hade talat och Lilla Husets invånare var uppfyllda av den helige ande. Juholt är med sin tid, lyhörd för såväl allmänheten, vilken han känner bättre än de flesta av sina kolleger, som sina politiska motståndare. Han känns ärlig och äkta.

* Frysta köttfärsen räddades med storkok: köttfärssås och pannbiffar… puh i värmen.

* En deklarationskopia var försvunnen. Försäkringsbrev för bilarna upptäcktes insorterade huller om buller -  måste ha sovit vid tillfället i fråga. Storstädning av pärmar följde. Min deklaration är fortfarande på drift… men sluträkningen har anlänt, som tur är.

* Grannen körde ner traktorn i bäcken med stor slåttermaskin bakefter. Traktorn var nästan helt försvunnen därnere, såg riktigt dramatiskt ut. Strax hördes traktorföraren svara på anrop om hjälp tvärsöver åkern: ”Jag hämtar den andra traktorn, det går bra”. Och bra gick det.

* Inköptes två ’after-lunch-stolar’ till sittplatsen vid dammen. Såna där man bara fäller bakåt när dvalan tar över.

* PRO:s grillfest vid Kvarnen innehöll bland annat klurig associationslek med ord som bildade namn på maträtter. Två smakprov nedan:
'adel lervälling' = fondue,
'odugling men glad ändå' = kassler… osv.

Solen har snart gått ner, men i Afrika lyser den... Nu drar jag till kontinenten med 'det gula ljuset' med Meryl Streep och Robert Redford på tv.

Under semestern har Husbonden och jag övat oss på kommande ständig samvaro inför höstens pensionering. Långvarig träning med sjukdomar har fått mig att hushålla med krafterna men det tar tid innan Husbonden når denna nivå. Vilket i sig är gott och väl. En pigg och alert fastighetsskötare/trädgårdsmästare är guld värd.

När semestern nu lider mot sitt slut iakttages med stigande förvåning hur ideliga idéer om beskärning av både träd och buskar med emfas framföres av Husbonden. Syrénhäcken mot vägen är således kapad jäms med fotknölarna (behövligt – den kommer om). Några stephanandra, kaprifoler och spireor har nyligen mött samma öde. En jasminbuske är uppryckt med rötterna! Ölandstoken vid farstun amputerades i våras (blommar nu). Det mumlas ofta om den vackra och välväxta häcken mot norr, vilket jag hittills förhindrat. Idag nämndes ölandstoken vid piazzan. Jag ser sekatörerna glimma i hans ögon…

Vadan denna förstörelselusta? För bevarad harmoni i Lilla Huset gäller tydligen strama tyglar och att kanalisera testosteronet mot viktigare mål, typ; spadar, hackor, gjutning, murning och liknande ’kraftsporter’...hehe ;-)

Harmoni i äktenskapets hägn har förresten jubilerat denna dag som i dag är - 22 år utan ett enda smolk i glädjebägaren. Väl värt att fira med varsin budapestbakelse, tyckte Husbonden och for till Byn.

----------------

För övrigt har en sträckning i ryggen (min) sabbat två hela dagar men verkar lätta nu. Det räcker med två dagar.

Med denna ’ryggsäck’ på lut var det dags att hjälpa kompisen med överklagande till Försäkringskassan. Vet inte vilket i ordningen (stackars alla sjuka!) men det löste sig enkelt, ty... redan i juni när hon fick sitt avslag hade jag i rena ilskan skrivit ett utkast. Detta visade sig nu vara helt användbart. Vi var riktigt nöjda och sände iväg det som det var. Puh.

”Ett lands välfärd mäts i hur väl man tar hand om de sämst ställda, inte i hur duktig man är på att trampa på dem!”

Tänk om jag bara haft kameran där... Vågade inte ens röra mig i ögonblicket. 'Örnen', förlåt... ormvråken hade stenkoll på mig, så jag blev där jag var - på farstun. Förstelnad. Mäktigt.

Ormvråkar har vi gott om. Dagligen seglar de omkring på höga höjder runt Lilla Huset med årets ungar höggljutt tjutande, piiiijuiii... I stora cirklar glider de uppåt på varma luftströmmar utan att röra en fena. I nästa stund fäller de in vingarna och dyker likt torpeder ned till lägre höjd för att kanske ryttla i någon minut.

Än har vi inte sett dem ta något byte, men de lever tydligen gott här med lyckade häckningar varje sommar. Husbonden fick nöjet att se en av ungarna på nocken till fågelhuset för en vecka sen. Gissa om jag var avundsjuk, det händer väl aldrig igen... men si, det gjorde det.

Hade just avslutat ett telefonsamtal när jättevingarna dök upp över nocken inför landning, på exakt samma ställe där Husbonden sett den. Så nära! Så stor!

Krisch, lät klorna mot takpannorna. Vingarna vecklades in på solfjädersvis. Fransiga fjädrar på huvud och hals fladdrade lätt i vinden. Reslig och stolt. Tiden stod still. Örnblicken mötte för ett ögonblick min egen. Den skarpa kroknäbbsprofilen var magnifik när han såg sig omkring. Så lättade han på nytt, 'bred dina vida vingar', rundade på låg höjd Lilla Huset och steg åter till väders.

Mamma Mia...! Vilken grej. Örnkänsla! Höken, släng dig i väggen, den är ju liten.  Undrar då hur ett möte med en riktig örn skulle vara.

Ormvråken är aldrig intresserad av våra fåglar, de jagar tydligen bara fältvilt. Nymferna ser lätt skillnad på vråk och hök i luften. Det märks på reaktionerna. Detta var uppenbart en unge som utforskade miljön - eller behövde vila. Maffigt.

Äntligen regn och svalare. Bara 21 grader idag. Man kan andas ut.

Vännerna bjöd på tacos med tillbehör, nytt för oss ’gamlingar’. Tacoshyllorna i butiken har hittills passerats med skygglappar på. Nu var vi riktigt djärva… och bättre sent än aldrig;-)

    klicka för större

Tacos går alldeles utmärkt att reprisera som lätt plockmat på sommaren. Fast snart nalkas hösten… De Mustiga Grytornas Tid - den kära husmanskosten som vi inrotade svenskar känner särskilt för. Apropå denna hittades en innehållsrik och uttömmande artikel om det SVENSKA KÖKET på Wikipedia. Där finns ALLT om svenskars historiska traditioner i matväg. Mycket läsvärd. Skrev ut den och läser än…

Vi fick också se hur man löst förvaringen av Toste. Urnan med hans aska står i svepeasken ovanpå hörnskåpet. En älskad hund vilar i frid. Det blev som en liten minnesstund. Dessvärre skulle mobilkameran envisas att ta bilden utan blixt vilket drabbade skärpan. Tror mobilen blivit övermodig i sin ljusstyrka… hur tuktas en sådan…?

Fotoklubben tar sig. En liten tapper skara råkas och språkas om allt i fotoväg. Gårdagens träff var välbesökt trots semestertid.

För övrigt säkerhetskopierades i kväll allt i bild- och filmväg från mobil-, system- samt filmkamera till extern hårddisk. Skaffar snart ytterligare en dito – för säkerhets skull. Ryser vid blotta tanken på vad som kan hända – OM det händer. Brrr. Kameror tömda och redo för nya äventyr...

Baby Stella kom på middag i Lilla Huset idag. Ja, föräldrarna körde förstås bil och barnvagn, men små bebisar tenderar att lägga beslag på hela uppmärksamheten. Nu har hon fått karaktär, den lilla, drygt en månad gammal. Börjar bli en egen liten person. Ett bedårande snällt barn.  (Klicka för större bilder)

 --------------------

Några andra ungar som stått på kö till bloggen under semestern är dessa ärleungar. De är sedan någon vecka ute och jagar själva men dimper ned i Lilla Husets trädgård då och då för att visa upp sig. Bilden togs direkt när de klivit ur boet till vänster (nedre pilen) mitt i duggregnet. Man ser hur de riktigt drar upp axlarna i vätan.

Och... ja, föräldrarna fick faktiskt fyra ungar i kullen, den andra för i sommar. Fjärde ungen sitter och kurar under takfoten, svagt synlig vid ursparingen.

Ungar som inte vill fastna på film är tornsvalorna som flygövar varje dag över Lilla Huset. Dessa luftakrobater har stort revir och dyker då och då upp från ingenstans, sveper runt husen och skriar i skyn för att i nästa stund vara borta. Nu är det bara en tidsfråga innan den tjugohövdade flocken drar iväg mot söder.

Försökte i kväll sitta vakt med filmkameran beredd men fick ge upp. Ihärdigt tjoande nymfkakaduor, knattrande motorcykel på avstånd, en skällande Sigrid samt telefonsignaler blev för mycket. Hoppas på bättre tur i morgon. För tur måste det till.

Nu är vår lilla Sigrid fyllda 13. Gårdagen firades som brukligt med att Vännerna kom, dock utan broder Toste som tragiskt gick bort för en månad sedan. Årligt födelsedagsfoto ställdes således in. Sigrid har ju hedrats med egen film här i bloggen och det smäller högre. Inte saknas det samtalsämnen nu när man ses...

-----------------
Lilla Huset är i djupaste sorg över den fasansfulla massakern i vårt grannland. Följer varje sändning från Oslo, tar del av vad som skrivs och sägs. Stämningen hemma är mycket dämpad, det känns tungt att gripa sig an olika projekt. Tårarna tränger fram flera gånger om dagen.

Vi tänker på och känner med alla som drabbats av skräck och förluster. Imponeras och förundras över alla hjältedåd som rapporteras. Förfäras över angreppet på demokratin och arbetarrörelsen. Samt överväldigas av norske statsministern Jens Stoltenbergs förmåga att stå upp för norska folket i denna svåra stund. Lilla Huset har fått en ny idol.

Läser dock inte många rader om massmördaren som person. Bryr mig inte om varken uppväxt eller ”hur en sådan som han tänker”. Viktigast är det han faktiskt ställt till med. Något så oerhört att man har svårt att ta det till sig.

Lilla Huset störs också grymt av att massmedia både nämner och skriver hela hans namn alldeles för ofta. Journalisterna tycks plötsligt ha tappat förmågan till variation, de kunde sagt gärningsmannen, massmördaren, missdådaren, den misstänkte… what ever, bara inte rapa upp detta långa avskyvärda namn gång på gång. Här i bloggen ska det åtminstone inte hamna! Aldrig någonsin.

Namn framhåller man på aktningsvärda personer som ska hedras, inte på ynkliga illgärningsmän av denna kaliber. Störs dessutom av att bilderna på honom visas alldeles för ofta, både i tv och tidningar och därtill alldeles för stora. Detta är rent stötande. En som gjort sig skyldig till så vidriga handlingar ska – om alls - visas med små bilder i förnedrande situationer, typ inne i polisbilen – inte de förhärligande självporträtt han lagt ut på sig själv på Facebook.

Det finns mycket att fundera över vad gäller orsak och verkan i vårt öppna samhälle, lagar för vapen och bombingredienser. Det är ingen tvekan om att illdåden i Oslo var politiska. Hoppas att många nu inser att politiken är viktig, att det faktiskt är allvar och inget trams. Kanske kan medierna lära sig att behandla politiska spörsmål med större seriositet än att som hittills framställa åsiktsskillnader som löjliga spektakel.

Bloggsemestern börjar närma sig slutet. Batterierna är snart laddade, man börjar kunna tänka lite längre. Skrivklådan gjorde sig påmind strax efter Almedalsveckan, men hjärnan sov ännu - så det fick vara.

De senaste dagarna har framlevts i förlamande sorg efter de horribla dåden i Oslo och på Utöya som så gruvsamt drabbat våra norska bröder och systrar. Veckändan blev minst sagt hårresande. NRK:s sändningar på tv har fyllt Lilla Huset. Följde även högmässan från Oslo Domkyrka och den nordiska tysta minuten idag. Stämningen är dämpad.

Har dock redigerat klart en liten film om vår lilla Sigrid inför hennes 13-årsdag nu till torsdag. Särskilt roligt att kunna göra den medan hon ännu är i god form. En tröst för att vi inte hade möjlighet att göra detsamma medan hela hundflocken var i livet. Lägger ut den här och nu. För övrigt dröjer det ett tag innan bloggen tar full fart. Ha det gott så länge.

Inspirationen brukar vakna till liv efter fotoklubbens möten. Så ock denna kväll. Vid hemkomsten påbörjades efterlängtat filmande av vår Sigrid. Fick flera användbara sekvenser. Hon var samarbetsvillig och glad.

Husbonden gick tålmodigt fram och åter med henne på grusvägar och åkrar alltmedan jag stönade och suckade. Antingen hade jag för kraftig zoom varpå hon gick ur bild eller så hade jag stängt av när jag trodde att jag filmade... Och tvärtom. Varje klipp avslutades med irriterad suck - av mig.

Svårt att filma små djur som rör sig snabbt, den saken är klar. Man tror att man måste zooma in dem för att de är så små, men jag lärde mig nu att det går precis lika bra att inte zooma. Förr eller senare är de nära nog ändå. Övning ger färdighet. Fortsätter i morgon.

-----------------------

Fotoklubbens möte innehöll teknik denna gång. Fick bl.a introduktion i hur man hanterar 'lager' i bildbehandlingsprogrammet. Helt nytt för mig. Hittills har jag trasslat mig fram på diverse självlärda otroliga sätt. Detta verkar enklare.

Fick också låna en DVD med kurs om bl.a 'vattenstämplar' vilken ska studeras noggrant. Mycket att öva på där.

-----------------------

För övrigt har man suttit vid dammen och vilat. Grundligt. Hela dagen. Tittat på blommande blomvass och näckrosor, lekande guldfiskar, tjutande tornsvalor uppe bland molntussarna (vilka flugor vistas uppe på de höjderna...?) och trastar som ivrigt klängt i mispelbuskarna efter bär.

Benen orkade inte ens gå efter kameran. Och det betyder bara en sak... här behövs semester. Batterierna ska laddas - mina. Tar därför lite ledigt från bloggen i några veckor eller så... Tills vi ses igen hänvisas till arkivet i listan till höger eller till min filmkanal.

HA NU EN HIMLA GO' SOMMAR DÄRUTE OCH VILA UT. DET SKA JAG GÖRA.