Så fyllde vi förråden uti lador och hus. Nu vilar vi ut med tända ljus.

Det blev jul i Lilla Huset efter allt bunkrande. Julgranen är intagen och klädd. Skinkan är bakad och avsmakad i tunnbrödsrulle, vår tradition. Första chokladasken öppnad. Friden har lägrat sig.

Dille på julbonader i år – tack vare Minnenas Journal (tidigare inlägg). Nu skulle alltså den gamla julbonaden jag släpat runt på sen tonårstiden absolut fram – bild ovan. En av de allra mysigaste och mest innehållsrika bonader jag vet: Kyrkfärder med slädar, hästar som vilar med täcke och mat vid elden, rimfrostbehängda träd och snöfall, kyrkan upplyst och välkomnande. Tänk att bilden utstrålar så mycken värme trots all kyla. Trevligt återseende. Den piggar verkligen upp i mörkret. Utgiven av Gerhards Konstförlag, vilket inte tycks vara verksamt längre (logga ovan).

Är nu redigt trött på lampeländet. Från trygga Luma och Osram som man visste precis hur de såg ut och var beskaffade - till hur många sorter och fabrikat som helst. Tror förbaskemej att glödlampan såg likadan ut från mina första barnaår och fram tills detta elände började. I femtio år. Formerna var enkla, ett fåtal att välja på. Man valde bara effekt. Och liten eller stor fattning, sen var det klart.

Vem bryr sig om designen på en glödlampa som ändå inte syns under lampskärmen? En del är så långa att de sticker ut därunder och BLÄNDAS!! Man kunde väl för jisse namn behållit formerna även om de blir energisnåla! Och förpackningarna då… otympliga, inplastade saker som sticker ut och rivs, och med sina olika och skiftande former är i vägen på alla upptänkliga sätt. För varje inköp har det kommit nya som man inte känner igen. Vad var det för fel på vanliga fyrkantiga kartonger. Som gick att stapla i lådor och hyllor.

Sist fick vi tag i en sort med blåaktigt (!) sken. Det framgick inte alls på kartongen att det var BLÅTT. Råkade sätta den i lampan vid den röda fåtöljen (se bilden) och det blev helt fel effekt. Omedelbart byte. Inte heller butikerna fixar röran. De kan inte ha stora lager p.g.a priset. Fabrikat och design varierar så ofta att butikerna inte klarar prismärkningen – för en gångs skull FÖRSTÅR jag dem!

Efter flera år med de energisnåla har vi nu lyckats få in i våra ’dumhuvuden’ att 11W = 60, att 8W = 40 osv. Att E14 står för liten fattning och E27 för stor dito. Då byter handeln till LED…! Nya beteckningar. Nya former. Nya fabrikat…! Är allt detta nödvändigt. Usch och tvi!

Tack Thomas Edison för glödlampan! Men jag önskar nästan att den tidiga – och särskilt gedigna – glödlampa som tydligen aldrig kom ut i handeln hade nått oss konsumenter. Den lär visst lysa ännu…

I vår trådlösa eufori slarvades med ersättningen till den som fixa't, och det man inte har i huv'et får man ha i bena'. Rättades i dag. Galenskapen firar triumfer... Då euforin ännu består beställdes på stående fot även en lap! Men först en nap... 

Husbonden väckte med lunchen klar. Lyxigt. Hamstrandet och bunkrandet har tagit på krafterna. Väl pigg igen fixades presentationsbilden i bloggen - för andra gången i år. Ändringen jag gjorde i mars blev inte bra. Tvangs då att förse bilden med ytterligare en ram för att inte Bloggplatsens förkärlek för uppfläskade bilder skulle göra den för stor. Retat mig sen dess. Ruvat på lösning i ett halvår. Nu kom jag på't. Man behöver inte använda Bloggplatsens färdiga mall för presentation - man gör sin egen! Färdigt.

Har också kompletterat min videokanal på You Tube med flera favoritklipp på belgiska kallblodshästar. Inte mina egna filmer alltså. Maffiga pållar! Kan ses av alla som tittar in på Margus Film och där väljer "Utvalda spellistor" i högerspalten. Ojojoj, så fort kvällen gick... natti, natti.

Glädjen står högt i tak. Efter sju sorger och åtta bedrövelser är nätverket i gång i Lilla Huset. Trådlöst. Killen från databutiken har varit och farit. Inget fel på min installation, men... "saker kan hända. Alltid." Han hummade en del, rynkade pannan och knappade på datorn, ställde om några kanaler eller vad det var, lite "refreshing" och... "Nu kan du testa iPhonen igen".

Sagt och gjort. Men då hade Husbonden i ren desperation under vår otåliga väntan knappat in en lösenkod som låg i vägen. Den fick vi också hjälp med att ta bort och sen var det full surf. Nätverket hittades. Hello Wi-fi... here we come!

Nu kan man ju börja fundera på en laptop också, vad det lider...

Kunde väl ge mig den på att det skulle strula. Köpt ny router i Byns databutik. Trådlös, kanveta… Wi-Fi! Bad om hjälp med installationen. "Det skulle då rakt inte behövas! Man bara sätter i kabeln här och kör installationsskivan… klart!" Vis Kvinna vet dock att allting kan strula. Klart det gjorde det….

Äventyret vid datorn startade. Steg 1, steg 2… och sen kom frågorna… abrakadabra… men inget simsalabim. Nätverk hit och dit, namn och ord jag varken kunde eller förstod. PÅ ENGELSKA. Om säkerhet, brandväggar, hej och hå. Gjorde så gott jag kunde och Internet funkar – alltid nåt. Men fortfarande inget simsalabim. iPhonen hittar inte Wi-Fi. Så nu får butiken skicka nån i alla fall. Anade just detta.

Kikade idag på alster från en dockmakare. Säger man så? Tänker då mest på Geppetto som skapade Pinocchio, men det här var modernare. Det finns ju så mycket intressanta material idag, cernitlera och allt vad det heter. Och visst har man snuddat vid tanken på att prova, men inte mer. Nu fick man se hur någon annan lyckats istället. Bilägger några bilder på utställningen.

Skrämskott idag. Stora kameran låste sig…. Error blinkade… inget gick att utföra. Bommat och stängt. Manualen sa att CHR betydde att minneskortet var trasigt. Ut med det, prova annat… fortfarande error…  Hmm… om den ska blinka så där tills vi åtgärdar saken måste batteriet laddas, tänkte jag. Tog ur batteriet, blinkandet upphörde. In med det igen, och vips… var allt som det skulle. Faran över. Och sen låtsades jag som om det aldrig hänt. Bäst så.

Packat och klart. Har inte pysslat med julklappar sen… mannaminne... hur gjorde man nu igen… Lilla BRIO-spisen packades upp, monterades och packades ned igen. Jäkligt svår att slå in. Well… lite wellpapp hade inte varit fel. Fann några flyttkartonger i vedbon (brukar bäras ved i), luktade lite fukt, men vad gör man… de torkar nog vid kaminen.

Tre små bilar hade ingen låda. Skar ned gammal kartong till ny - mindre. Voila… har jag gjort förut! Trasslat med blanka snören som inte ville krulla sig sådär fint som de ska, men det fick duga. Ojojoj ojojoj,  ett sånt besvär man har….

Datorn tillbaka. Trasigt minne bytt. Tänk om man kunde byta ut sina egna minnen lika lätt. Njae, inte själva minnena förstås, men platsen där de ligger.

Således behövde inte Windows ominstalleras. Kanske behövs det sen ändå… ifall man drabbas av den där trojanen som sprider sig. Och som drabbar Windows! Den som stänger av datorn och ser ut som om Polisen gjort det, och kräver 100 euro för att man ska få ett lösenord för att få igång datorn igen. En del betalar…!! Hoppas slippa påhälsningen.

--------------

För övrigt är snön borta på vägarna. Konstigt att man på Byn inte tar bort de packade högarna på trottoarerna innan ny snö kommer. Framförhållning…nån.

Har just sett säsongens sista ”Sverige”, ett av mina favoritprogram. Ögonskärpan fastnade på tv-håll, om jag säger så. Dimsyn. Hjärnan klarar inte omställningen från gårdagens köldknäpp med -19,6 till dagens +2,8. Bara too much… Hänger inte med i svängarna. Trött och vilsen hela dagen. 

Äh, varför kämpa emot. Slutar här. Lika bra att invänta kvällens Dowton Abbey när ögonen ändå är inställda på tv-avstånd;-)

För övrigt har Lilla Huset sett flera avsnitt av årets julkalender som är både spännande och rolig. Men jag ser bara en ung Carin Jämtin (sossarnas partisekreterare) i Saga, den ena huvudrollsinnehavaren. Rena avbilden.

Tog mod till mig. Ryckte upp mig. Fattade beslut. Nu ska datorn in på översyn/reparation/ominstallation... what ever. Så länge den fungerar hyggligt är det väldigt lätt att skjuta på 'det onda'. Okej, att den stänger av sig själv emellanåt, och ibland lite väl ofta, men den funkar ju...

Livet gick liksom i stå. Ingen idé att byta routern till en trådlös innan dess. Därmed ingen idé att skaffa en 'padda'. Inte heller laptop. Stilleståndet var ett faktum. Man väntade på kraschen för att själv slippa ta tag. Säkerhetskopieringar var uppföljda, allt var redo. Men jag ville inte. Tänkte på besväret med alla program som skulle in på nytt, blääh.

Behovet av ny router pockade på. Sen är ju julen särdeles lämpad för att installera program. Och i morse stängde datorn av sig två gånger på raken direkt efter starten! Då slog jag till. Ringde datadoktorn som just nu råkade ha väldigt gott om tid. Proppen ur och iväg...

Oåterkalleligen skrivs nu och en tid framöver blogginlägg från Husbondens dator. Dramatiskt... som om det var en en big deal. Man är både bortskämd med och ångestfylld inför tekniken.

-----------------

För övrigt konstateras att Vera Marsvin troligen är blind. Har sett det blå blänket i pupillerna en tid, och undrat... men är det refexer från lampan eller...? Nu är det konstaterat, hon ÄR blå (grumlig?) i ögonen. Och det rätt rejält. Blind, eller starr... eller nåt. Marsvin har i övrigt utmärkta sinnen, hörsel, lukt, känsel - och hon mår prima.  Svårtestat... viftar jag med handen för att kolla om hon ser känner hon ju både vinddrag och lukt. Känns inte heller nödvändigt att veta.