"Ut med det gamla – och in med det nya", utbrast Husbonden i den härligt friska januariluften. Just då så där syrerik och vederkvickande som man bara vill ha maximalt av. Systemen ventilerades grundligt under sagolik snöfallspromenad efter allt innesittande. Efterlängtat.

------------------------- 

Gav upp om ”En pilgrims död” i går. Tänkte verkligen se den. Nyfiken på Leif GW Perssons tankar om Palmemordet. Men i så fall får man väl läsa hans trilogi i bokform. Den titeln ”Välfärdsstatens fall” låter i alla fall betydligt mer lockande.

Mitt intresse för svenska tv-deckare dog för länge sedan. Nu, efter ett nytt försök, undrar jag om alla svenska tv-deckare görs av samma personer. De tycks mig i alla fall exakt likadana - eller härmas de bara. Dystra miljöer, som GP skrev "ibland så mörka att de murriga filmerna om Van Veeteren känns sprudlande och glättiga".

En mångfald anonyma personer vandrande i skumt upplysta lokaler. Ibland tillfälligt hopfösta i mitten av en mörk och ödslig sal vid ett bord - upplyst som på nazitysklands vittnesförhör. Alla rabblade likalydande floskler hela tiden - indiciekedjor till förbannelse. Måste alla säga exakt samma sak, om och om igen. Det är slöseri med tittarnas tid och tålamod.

Därtill förfärligt less på Lassgård som är likadan i varje film. Med lätt dimmig blick som vore han inte närvarande. Är detta signifikant för god skådespelarkonst? Jag vet inte det. Eller så är jag senil, kanske övermåttan blasé och/eller ointresserad av polisens hierarkier.

Häromdagen gjordes rent hus hos kanarierna. Idag var det finkarnas tur. En månad sen sist. Klar lagom till lunch fixad av Husbonden. En utsugsfläkt har gett fantastiskt klimat inne hos fåglarna sen i höstas. Helt riktig investering. Nymferna har ruggat enormt och varit såå trötta hela december – det suger musten ur dem. Nu verkar sista fjädern fälld - vi ökar ljus och utfodring. Dags för städpatrull även där.

Ett lysrör slocknade hos fåglarna i helgen. När vi bytte rör small även det nya. Aha, glimtändaren, tänkte vi och bytte denna. Och lyckades smälla ÄNNU ETT HELT NYTT lysrör (bah!) innan vi insåg att det var armaturens fel. Utryckning för inköp av ny dito. Nu lyser det. (Två nya lysrör åt helskotta, grrr)

Kanariehonan Julia som legat på fem ägg gav upp projektet i går. Iskalla tomma ägg i övergivet rede avlägsnades. Unga honor misslyckas lätt första gången.

Stenskott i bilens framruta idag! Sabla otur. Varför får man aldrig vara riktigt glad. Ny utryckning i veckan för lagning av detta. Avskyr oplanerade utryckningar!

För övrigt ägnas dagar åt verklighetsflykt. Många plikter på tur… bokföring, ny skrivelse till Förvaltningsrätten för AL, borde börja gympingen, borde, borde, borde… Trögt efter julen, kvar i mörkerdvalan. Hemsidesmeckande i datorn lockar mer. Kanske ser jag Stenbeck på tv i kväll – om jag inte sugs upp helt i cyberspace. Senare blir det ’Hitlers tid’ 2/3 – viktigt i dessa dagar.

Här ser vi en som tröttnat på nedskärningar i vården och kanske lyckas få Sveriges första folkomröstning i ett landsting (Västerbotten). Och här är en som lyfte en hel bygd så att den fick femton nya barnfamiljer på två år (Västmanland). En startade ett upprop för att värna det gamla sockenbegreppet (Linköping). En annan fixade hundratals sommarjobb åt bygdens ungdomar – han ringde sina företagarkollegor (Brålanda). Och så där håller det på…

Detta är stimulerande. Tidningen LAND publicerar etthundra ”lantisar” med folk som gjort något betydelsefullt för landsbygden. Undrar om inte Clara Lidströms bedrift med sin blogg ’Underbara Clara’ kan vara den viktigaste. Hon ”skriver så lockande att storstadstjejer börjar drömma om att flytta till mysiga byar i Norrland”. Den som kan få ut 08-orna från ’Fjollträsk’ måste få guldmedalj.

LAND är verkligen landsbygdens röst! Ett måste för oss som vill läsa om positiva och inspirerande människor och händelser. Det finns roliga saker som händer även om övriga medier i Dödsskuggans Dal gör allt för att ta ur oss det hoppet. LAND driver det mångåriga projektet Öppen Trädgård, skriver om landskapsmat & mathantverk, djur & natur, antikt, hantverk & byggnadsvård och svunna tider. Amen.

Lilla Huset 4.0…

genomgår i övrigt en teknisk uppgradering som aldrig tillförne. Ett visst tekniskt intresse föreligger – det tillstås. Men en nostalgisk längtan tillbaka till en stilla frid på andra sidan sekelskiftet, typ 1960-talet, finns där hela tiden. Då hade vi tid att filosofera, fantisera, drömma, ha tråkigt, avvakta och se. Det fanns tid för nya kunskaper att sjunka in och fördjupas. Det man en gång lärt sig gällde i sisådär tio eller tjugo år innan det kom nya påbud. Kvällens dokumentär "Året var 1963" blev därför ett måste för Lilla Huset. Man får leta efter glädjeämnena.

- Har du Facebook, hojtade grannfrun glatt optimistiskt på telefon.

Det är bra härligt med vetgiriga 80-åriga ’lantisar’ som tänker vara delaktiga i datarevolutionen. Värt all beundran och respekt! Nu hade hon skaffat fb-konto för att hänga med i släktens göranden och låtanden. Och hon är inte ensam, alltfler äldre skaffar dator nu – det ser man i databutiken. Sen har vi ett par andra grannar – i samma ålder - som var först i kön med anmälningar till fibernätet som ska komma till bôggda. Heja, heja...

Nu fick jag tyvärr göra grannfrun besviken. Nej, jag orkar dessvärre inte med flödet på facebook, så är det bara. Blogg och hemsida är vad jag kan bjuda på. Fast en del hävdar att bloggen redan är död. Å, visst inte! Inte så länge folk bloggar. Vi får väl se hur många som håller ut på facebook, tänker jag.

Idag hämtades våran laptop. Fin service med introduktion i butiken. Skyndade hem till Tour de Ski där fläskpannkaka från frysen intogs vid tv-altaret. Tidigare lagd möda på storkok har man igen såna här dagar, för här blev inget vettigt gjort sen. Trådlösa nätverket funkar bra nu, bara att ansluta… och hej, vad det går… En bärbar känns dock tämligen darrig jämfört med en stationär. Ett pilljobb att navigera denna där. Vet nog att man kan sätta dit en mus, men det är väl lika bra att öva utan inför kommande skarpt läge. Så nu är man snart fyrkantig i ögonen, kanske hjärnan också…

Nu har alltså galenskapen brutit ut… nej, vi köpte inget lapskin, men beställde en ”padda” också (iPad = surfplatta). Kvalificerat vansinne!

God fortsättning, därute!

Tuggar en fransk nougat och njuter av att granen är ute. Svårt med gran i litet hus. Bara ljusstakarna är kvar ett tag till. Jisses vad det har regnat. Sjöar överallt där det inte brukar vara sjöar – inte ens vid tidigare översvämningar. Dräneringar är frusna och en stor del av ladans jordgolv är 'sjöblött'. Husbonden har med mannakraft dikat ut det värsta ytvattnet. Ännu en kanariehona har lagt sig på ägg, byggt själv kanveta’, innan vi ens har tänkt på redena. Vinterfåglar inpå knuten vilar och sjunger istället för att bara äta. Ägnar mycken datortid åt efterlängtad ombyggnad av vår hemsida. Det tar tid och får göra så. Planerandet är det roliga!

Helgernas magra tv-utbud har haft sina måsten, bl.a filmen om ABBA. Första delen gruvligt trist med ett evigt analyserande av Dancing Queen, men i del två blev det äntligen fason på grejerna med all historik. 1960-talet var ljuvligt på sitt vis, men musikaliskt otroligt töntigt så här i backspegeln. Populära Hootenanny Singers och Hep Stars som vi ju gillade... Man nästan skäms över att man var med.

Palmeserien var rent deppig. Tog enbart upp Palme ur en kritisk vinkel – inget om hur fantastiskt skicklig, lysande, omtyckt och populär han var. I vänsterkretsar vill säga, men de var ju också dominerande under flera decennier. Med löntagarnas ständigt ökande löner (30% på två år under en period) och kravet på löntagarfonder förstår man ju att arbetsgivare och borgerlighet fick nog. Visst var det ett politiskt mord – vet inte hur, bara att. Det har jag hävdat från timme ett.

Claire Wikholm nämnde i sista avsnittet om en champagnebjudning dagen efter mordet på Palme, där hon frågade värden om orsaken till detta plötsliga firande. Hon fick svaret att Palme ju hade mördats. Vad gjorde hon med den informationen, undrar jag. Själv skulle jag gått raka vägen till polisen.

Vidrigt att återse alla grymma karikatyrteckningar som spreds i medierna på den tiden och som eggade det s.k Palmehatet. Så vidriga karikatyrer har ingen annan – varken levande eller död – politiker utsatts för. De sprängde alla gränser. Tänk att sådan offentlig förföljelse var möjlig. Makten ska granskas, ja – men den som är i stånd att göra så vämjeliga teckningar av någon mår inte bra. Granskades karikatyrernas upphovsmän någon gång av mordutredningen, undrar jag.

Idag granskas makten inte alls. Som Håkan Juholt sa i radion häromdagen så ”står media i givakt inför både Reinfeldt och Borg - som det gullas med dem”. Idag när alla partier snor retorik från varann "vore det verkligen på tiden att medierna istället försökte tränga in och ta reda på vad partierna verkligen står för i grunden". Så sa han, den gode Juholt till tv-chefen Eva Hamilton, rakt ut i etern!  Tankar vid årets början.

Helger, mellandagar, helger … först längtar vi efter lång sammanhängande tid att gå i ide. Trötta som vi är av ljusets frånvaro. Börjar dock få nog redan efter första omgången. Nu väntar en till runt hörnet… nyår. Längtar redan tillbaka till vardagens lunk. Hur vill man ha det egentligen…

Mildvädret är över oss, sydvindar och fem plus. Glashala vägar är snart ett minne blott. Trött på myrgång, eh… det är ju nåt man syr. Skönt att våga ta rejäla steg igen. Längtar efter beställda laptopen också.

Nyår är almanacksbytestid. 365 oskrivna dagar. Då kan man SE att tiden KOMMER – och inte har gått!

För övrigt jobbas det i Photoshop med en digital filmremsa (bild t.v.) - att montera bilder i till hemsida eller blogg. Försökte en gång för flera år sen, la ner. Nu har jag kommit på hur man gör. Lite meckande är det. Här visas en bild, ska ha en remsa på sex bilder. Nästan klar.

En fantastiskt trevlig julafton tillbragtes hos unga familjen. Att se barnbarnet Stella (1,5 år) hänföras av sin första medvetna jul och alla klapparna var en upplevelse. Hon till och med pussade och kramade tomten. Flera gånger. Tack gode gud för att jag slapp se ett uppskrämt barn. Det är annars min fasa när det gäller tomteriet. Att hon troligen instinktivt kände att det var pappa spelade nog viss roll.

Spisen vi haft med blev succé och hon förstod med ens vad den skulle användas till (bra att vi levererade i monterat skick). När kokkärlen packats upp var lyckan gjord. Stekpanna, gryta och kaffepanna plockades upp på plattorna och sen ner i ugnen. Plattor knäpptes på och av. Luckan smälldes igen, och sen upp med grejerna igen. Upp och ner, ner och upp, med allvarlig min och sträng koncentration. Och så höll det på medan lilla rosetten kasade längre och längre ner i håret. Tills någon observerade att hon kröp upp på spisen och tänkte lägga sig där...!

Då var det dags att ansluta till oss andra vid tårtan. Självklart klev den lilla huvudpersonen upp på sin stol och åt själv...! Förundras över hisnande utveckling. Stella har att göra fram till nyår med att prova alla nya leksaker.

Julmaten klarades bättre än befarat för min del. Men... magsjuka tillstötte under natten. Alltid ska det vara något. Sovit hela dagen, borta för världen. Planen var att vila duktigt under dagen, och det gjordes med besked. Fast på fel sätt. Husbonden skötte fåglarna på egen hand och fick äta jullunchen ensam. Själv vågade jag inte smaka något förrän vid 15-tiden. Först nu i kväll känns läget hoppfullt. Julens traditioner ruckar ordentligt på invant vardasgliv. Rena stollaprovet, om man frågar mig.

Jullyktan är tänd och hänger på plats. Ska brinna över hela jul och nyår. Laddad med ett gravljus av ren bekvämlighet - brinner länge och sölar inte. Ett genidrag, menar jag.

Julens busväder har dragit in från västkusten med snö och blåst. Det ryker snö i stora moln från taken. Farstun måste sopas var gång man tittar ut. Julen står verkligen för dörren... Hoppas nu att alla som måste ut och resa tar det väldigt lugnt.

En liten kanariehona har tjuvstartat häckningssäsongen. Redan…! Plötsligt fick vi se henne ligga i boet som hon byggt själv utan minsta hjälp eller stöd. Och fem ägg värpta. Lite för tidigt, för vi har ännu korta dagar i fågelhuset. Kanske får vi tända upp lite tidigare… Vi får väl se om det kläcks något först. Och sen måste boet förstärkas i botten så det inte sker en olycka. Jaså, då var det minst en hona bland årets tre ungar – DET var roligt.

Julmaten är en fasa för den som har Crohns sjukdom. Efter höstens tarmstopp är jag mer nervös än nånsin. Ja, det är nästan så att jag tappat aptiten - så rädd är jag. Får leva på knäckebröd, tror jag. 

Nu återstår bara att önska från oss i Lilla Huset till er alla

EN RIKTIGT GOD OCH FRIDFULL JUL!