Här ser vi en som tröttnat på nedskärningar i vården och kanske lyckas få Sveriges första folkomröstning i ett landsting (Västerbotten). Och här är en som lyfte en hel bygd så att den fick femton nya barnfamiljer på två år (Västmanland). En startade ett upprop för att värna det gamla sockenbegreppet (Linköping). En annan fixade hundratals sommarjobb åt bygdens ungdomar – han ringde sina företagarkollegor (Brålanda). Och så där håller det på…

Detta är stimulerande. Tidningen LAND publicerar etthundra ”lantisar” med folk som gjort något betydelsefullt för landsbygden. Undrar om inte Clara Lidströms bedrift med sin blogg ’Underbara Clara’ kan vara den viktigaste. Hon ”skriver så lockande att storstadstjejer börjar drömma om att flytta till mysiga byar i Norrland”. Den som kan få ut 08-orna från ’Fjollträsk’ måste få guldmedalj.

LAND är verkligen landsbygdens röst! Ett måste för oss som vill läsa om positiva och inspirerande människor och händelser. Det finns roliga saker som händer även om övriga medier i Dödsskuggans Dal gör allt för att ta ur oss det hoppet. LAND driver det mångåriga projektet Öppen Trädgård, skriver om landskapsmat & mathantverk, djur & natur, antikt, hantverk & byggnadsvård och svunna tider. Amen.

Lilla Huset 4.0…

genomgår i övrigt en teknisk uppgradering som aldrig tillförne. Ett visst tekniskt intresse föreligger – det tillstås. Men en nostalgisk längtan tillbaka till en stilla frid på andra sidan sekelskiftet, typ 1960-talet, finns där hela tiden. Då hade vi tid att filosofera, fantisera, drömma, ha tråkigt, avvakta och se. Det fanns tid för nya kunskaper att sjunka in och fördjupas. Det man en gång lärt sig gällde i sisådär tio eller tjugo år innan det kom nya påbud. Kvällens dokumentär "Året var 1963" blev därför ett måste för Lilla Huset. Man får leta efter glädjeämnena.

 

skogsfrua på dal

8 januari 2013 21:05

Land fick man på köpet när man var riktig bonne och med i semin;-) Nu känner jag inte riktigt igen tidningen men mitt tidningsläsande är väl mest blädder;-) jag hör ju till bokslukarnas outtröttliga skara -även om mina ögon numera har en trist tendens att dimma ner.

Landet i norr med sitt stilla lugn och vita snövägar lockar även en dalbo med alltför nära till västkustväder och Vänerdimma. Men nu är det för sent för så stora förflyttningar;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

8 januari 2013 23:47

Man får finna sig i sin lott och 'gilla läget'. Men så länge skallen funkar kan man ju alltid drömma sig bort - funkar förvånansvärt bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...