Måste lugna ner mig. Häromdagen ett tjohej om bugeten i riksdagen - och ÄNTLIGEN får högerregeringen rejält motstånd. I kväll har vi som vanligt sett Arga doktorn på SVT som stångar huvudet blodigt i vårdsvängen å behövandes och felbehandlades vägnar. Han sammanfattade "nu vet vi åtminstone vad som menas med sluten vård".

Sjukvården har alltså stängt dörren för de sjuka. Man kommer inte till specialist trots flera remisser. Svepskälen var lika många som flagranta. I tidigare avsnitt har landstinget i Gävleborg skämt ut sig. Nu fick Västra Götaland schavottera. Vi har inte längre en sjukvård värd namnet. Bara det borde få svenska folket att tänka om i regeringsfrågan. Hjärnan kokar vid blotta tanken.

I skrivande stund går Debatt på tv och jag flydde fältet. Av hälsoskäl. Längesen man hörde så uppretade känslor. Äntligen fick högern på nöten för sina skattesänkningar från såväl fattig som rik. Yes... det händer nåt i samhället. Jag beundrar dem som orkar debattera så livligt - för det behövs. Själv får jag nästan sätta på mig hörselskydd för att inte koka över av stämningen.

Skön promenad i fortsatt torrt och soligt väder i dag. I skog och mark. Även här fann vi en stor beteshage med 'nya' kor, alltså inte dem vi ser daglig dags. Det var nog minst 100 djur i flocken, många kalvar. Prövade nya mobilens kamera men begriper mig inte på den. Har fortfarande inte orkat läsa manualen, men det är nog ett måste nu. Helt obehärskat tar kameran både film och seriebilder utan att jag bett om det. Och bilderna är onödigt pixliga. Vad kan då vara mer lugnande än små gnagare vid arbetsplatsen.

Hösten är här. Annan luft i kväll. Kyligt under fullmånen. Det varnas för nattfrost lokalt.

Musten sögs ur mig efter apoteksracet häromdagen. Efter två dagars vila kunde det inställda jobbet i fågelhuset återupptas. Årets finkungar märktes med färgade fotringar för lättare igenkänning. Samtidigt samlades hela flocken in för årlig koll av märkningar och kloklippning där det behövdes. En grannlaga uppgift. Man känner sig inte riktigt ledig förrän detta är gjort. Stor lättnad efteråt – för både fåglar och oss.

Först när ’apoteksvarorna’ hämtats från ICA-posten fick man lugn i sinnet. Men Kronans Droghandel – som tydligen läser bloggar – kunde inte avhålla sig från att maila ’goda råd’ om alla sätt på vilka medicin kan beställas. Jag kunde i min tur inte avhålla mig från att svara att jag ”redan kan ALLA sätt och utnyttjar dem, men att problemen uppstår när läget blir akut och inga apotek numera har lager. Detta är inte Kronans fel, det är SYSTEMET MED FRIA MARKNADSKRAFTER OCH KONKURRENS”. Frustrationen efter händelsen levde ännu kvar i mig så jag drog på med hela arsenalen, hehe. Trots att felet ligger i den förda politiken.

Apeln vid dammen har flyttats in i nymfernas utevoljär. Vi kämpar ständigt med att få levande stamträd in i voljärerna. Som inte fåglarna ska lyckas ta död på! Nu hade apeln blivit så stor att den faktiskt var i vägen, varpå Husbonden gjorde slag i sak. Två små björkar har även planterats hos småfinkarna.

Bara för att det är roligt lägger jag ut ett kollage av Stella-bilder i bloggen. Barnbarnet har varit och fotat för Rabalders höstkatalog. Nu ligger bilderna på nätet HÄR.

Den Ömma Modern har ju modellat i flera år för katalogen. Och när hon nu är hemma med andra spädbarnet har Stella nästan tagit mors plats... Nåja, inte riktigt. Mamma håller än för jobbet, men visst är det kul med en liten tvåårig linslus som stjäl allas intresse. Hon agerar glatt och följer varje instruktion. "Fota" är ett av orden hon använder.

Klicka så bilder bilderna större!

Inbjudningen som vi fick inför tvåårskalaset i somras (t.v.) är inte heller tokig. Vilken attityd...Man undrar om hon lärde sig allt detta i moderlivet...;-)

I morse startade en apoteksjakt i Lilla Huset av aldrig skådat slag. En tankelapsus hade gjort att jag plötsligt stod utan cortison när dosetten skulle laddas för veckan. VA..??!! Detta har aldrig hänt mig förut. Jag beställer ALLTID i god tid. Nu hände det ändå. Och det ska ALDRIG HÄNDA IGEN. Jag lovar.

Turligt nog upptäcktes slarvet redan i söndags varpå min dagliga dos av två kapslar kunde delas upp på två dagar. Med hopp om en lösning under måndagen… Vi har ju elektroniska recept.

Byns Apotek är numera Kronans Droghandel. Dess telefonkundtjänst svarade att medicinen inte fanns i lager där. Inte heller på Kronans i Vara, två mil bort.

Vilka andra apotekskedjor finns nu då…? Och på vilka orter…? Inget apotek berättar för kunden vilka apotek som finns i närheten – de KONKURRERAR ju! Och jag visste inte. På Internet berättade Hitta.se att Grästorp (2 mil), Vara och Alingsås hade apotek. Av deras namn och hemsidesadresser insåg jag att det var våra gemensamma statliga apotek - Det Riktiga Apoteket (tack och lov för det).

När jag trasslat med kundtjänstens knapptryckningar för att nå fram till en levande Människa kunde denne berätta att min medicin fanns i Alingsås, tre mil bort. Men då måste den reserveras för mig innan jag ville åka så långt. Det blev bråttom. Någon kunde ju hinna före mig… Här gick jag ut till Husbonden som förberedde ett tänkt jobb för oss i fågelhuset denna dag. ”Bäst vi ställer in detta, nu tar det tid…”, meddelade jag.

För att apoteket skulle ta emot min bokning per telefon krävs personlig kod. Har en sådan sen många år vilken aldrig funkat. Jag "kunde då beställa en ny via hemsidan", berättades det. Men apotekets hemsida har låst sig för mig vid inloggning med Bank-ID förut. Den gjorde så nu också. Moment 22 (medan tiden gick…)

Apotekets kundtjänst slussade mig till supporten som löste upp knuten. Ny kod beställdes. Och sen… kunde jag ringa (på nytt) och beställa min medicin i Alingsås. Som fanns kvar! Puh…

Allt som allt tog bokning med tillhörande strul TVÅ TIMMAR. Och efter en bilresa på SEX MIL (2 x 3 mil) hade jag medicinen i min hand.

SKA VI HA DET SÅ HÄR???

Det är oss ovärdigt att behöva jaga runt för att få tag i våra viktiga mediciner. Vi köper ju inte medicin för ros skull. Det är något man BEHÖVER för sin hälsa. Och det är SJUKA personer som drabbas så här. Hur många av de äldre och multisjuka är bevandrade i Internet och knappvalstjänster? Ingen hjälper till.  

SKA VI VERKLIGEN HA DET SÅ HÄR???

Det var verkligen bättre förr med ett gemensamt apotek som kunde förmedla tjänster sig emellan, och tala om var nästa apotek låg. Visserligen inte så många som nu, men vi visste VAR DE FANNS och de LÅG KVAR. 

Ge mig mitt gamla riktiga apotek tillbaka!

Sista chansen till sommarväder i lördags, spåddes det från SMHI. Vi är inga storgrillare, men bäst att passa på i alla fall… Det blev nog fjärde gången i år. Vännerna kom. Klyftpotatis och rökt fläskfilé intogs vid dammen i sällskap av vår patrullerande slända. Till grodans höstsång sögs det gottaste ur sista sommardagen. Och det var nog tur… Idag kom regnet.

Men morgonen var ljummen och magisk. Som om sommaren sa farväl med ett färgsprakande fyrverkeri i soluppgången. Hela omgivningen var röd… eller gul… eller orange… eller hur det nu var. Kunde knappt ta ögonen från detta ljus. Fönster och dörr slogs upp på vid gavel och kameran jobbade. Svårt göra verkligheten rättvisa. Också här fick man passa på, för det skiftade snabbt. Och slutligen… en regnbåge. En bra start på dagen.

Det milda och ljumma duggregnet var välkommet. Äntligen. För det finns faktiskt innesysslor att ta tag i. Har lite svårt att gå in när vädret är gott. Men nu blev tid för både fotvård och avfrostning av frysen på verandan. Efterlängtat.

Hösten är den tid då man startar nya verksamheter och nya rutiner… liksom startar om, och tar nya tag. Som kyrkoherden menade i kyrkobladet när han till och med önskade läsekretsen ”gott nytt år”.

För egen del har jag vilat, upplevt massor, laddat både batterier och minnesbank. Har förunnats en bra sommar - fri från sjukdomssymptom.  Nu känns det bra att starta upp, dra igång och börja om.

Med lite tur får vi en fin höst också, en mjukstart på den tuffa årstiden.

- Minns du när vi lekte med hönsen och ringmärkte våra favoriter! Jo, det var på ”ditt” ställe.

Så där lät det när barndomsvännen Eva-Britt var på besök i går. Det var mitt och ditt ställe, mina kor, din häst och min sadelkammare om vartannat. Man kunde tro att vi haft ett förflutet som godsägare båda två. Så snälla var bönderna. Som lät oss hållas med deras ägodelar. Men för att återgå till hönsen…

- Jo, vi satte såna där påsklämmor av papper om benen på dem och så skulle vi tjudra dem för att våra favoriter skulle få komma ut på grönbete. Och där stod de helt förskräckta när de kom utanför hönsgården och flocken. Med flaxande vingar, på ett ben och det andra fast i en sträckt tjuderlina… ka-ka, ka-ka…

Detta hade jag förträngt men Eva-Britt härmade med inlevelse och såg i detta nu ut som en vettskrämd höna. Husbonden och jag skrattade så tårarna rann. Vad allt hade vi inte för oss med djuren på den tiden. Oftast välment, men en del feltänk blev det ju i iverns hetta. Och fast i djurvärlden blev vi för evigt - båda två.

Var hos Eva-Britt i somras utanför Örebro, se HÄR. Nu skulle hon hälsa på sin mamma i trakten och kom sen till oss. Och stannade hela sex timmar. Efter rundvandring bland fåglar, växter, husesyn och kvällsmacka blev det albumtajm med bilder på katter, getter, marsvin, hästar och hundar vid köksbordet. Så knöt vi ihop säcken efter 40 år. Mycket vatten har runnit under broarna. Husbonden njöt av fotboll på tv.

När vi sen kikade på tredje kompisens blogg som dagen till ära hade med "sin" häst från "sin" gård lät vi lika förtjusta i kör "Åh, gamla Pärla... och titta... vårat mjölkbord... hellegod, och där går vägen till Fiskebäck.... "

Och självklart kommer man efteråt på vilka bilder man glömde visa… men det finns ju mail.

Rött är en farlig färg i tvättsammanhang. Detta är väl känt. Men det finns plagg som inte fäller, varken i tvätt eller som torra. De som fäller i tvätt kan man ju anpassa sig efter. Alltid finns det nåt annat rött som kan gå samtidigt – eller så kan de tvättas separat. Hver gang. Men vad gör man åt torrfällning… Man kan inte sitta i vita möbler, inte ha vita underkläder… you name it.

Nu har jag råkat ut för såna jeans. Vita trosor blev knallröda i grenen efter en dag. Vita (svindyra) stödstrumpor fick en rosa anstrykning. Färgen som torrfällt var så stark att trosorna blev helt infärgade i kraftigt rosa vid tvätt i maskin. Det var så starkt att de förut vita trosorna inte ens blektes av utspädd klorin. Stödstrumporna har en svagt rosa ton efter tvätt.

Nu blir det separat blötläggning i REN klorin av de båda – VAR FÖR SIG.

Jeansen ska tvättas MÅNGA gånger i maskin – med vita tvättlappar för koll av färgning. Samt gnuggning mot vita föremål efteråt. Innan jag vågar använda dem igen. I skrivande stund blev 3:e tvätten av jeansen klar. Den medlagda vita lappen från ett gammalt örngott blev, som synes, kraftigt rosa. Nu går 4:e tvätten. Ingen idé att lägga med någon tvättlapp förrän efter åtskilligt fler tvättar. Dyra byxor, detta.

Butiken är varskodd, men hade hunnit sälja 12 par redan. När alla dessa byxkunder ska tvätta och bleka som jag gjort undrar man hur naturvänligt detta var. Hur ska avloppen – och naturen – klara sånt här…

Även jag åkte dit. På en smartphone. Min ”gamla” mobil (3,5 år!) Sony Ericsson kändes verkligen gammal. Efter routerns och det trådlösa nätverkets intåg i Lilla Huset har vanorna ändrats. Viktigaste skälet till ’uppdateringen’ var Google Maps-appens GPS vilken kom till glädje i Göteborg. Kan till och med användas som kompass! Och man kan navigera sig fram med hjälp av den.

Tillgången på nya kartor (ständigt uppdaterade) över hela Sverige, ja - hela världen för övrigt, var ännu ett skäl. Även om Husbonden och jag gör det mesta tillsammans numera, så händer det faktiskt att man är på egna ben nånstans. Och en smartphone är lika personlig som vilken mobil som helst. Alltså behövdes en egen.

Önskemålet var en RÖD redan 2010 - men det blev en blå. Nu tog jag igen det: en RÖD, ”glamour red” HTC One – ett flaggskepp, så kallat. Det var den tredje storaffären i går. Idag skrevs manualen ut på 186 sidor. Återstår massor att lära sig. Resten av livet, förmodligen…