Gårdagens utfärd förde oss även till ungdomskamraten Eva-Britt med sina getter. Det är över 40 år sen vi sågs och på den tiden var det ganska intensivt under många år. Först var det gårdarna vi jobbade på under sommarloven, hos varsin bonde, ridturer och allt annat man kunde göra med hästarna (böndernas), korna vi skötte och tog ut och in från betet, höskörden vi deltog i och mjölkflaskorna vi turades om med att köra till pallen. Sen kom killarna från stan ut på sina moppar och stal intresset för en tid. Mycket bilåkning blev det… När allvaret började med jobb och flyttningar skiljdes våra vägar.

Vi har snackats vid på telefon ett par år. Och nu skulle vi ses… som pensionärer. Två skinntorra gamla tanter, hehe.

Vad presentar man med – från en getvän till en annan – om inte med en… get. Den humoristiska geten (sista bilden) från Magnolias produktion i Nossebro har vi redan en hemma och sprider så gärna vidare.

Imponerande att se hennes livsverk, egenhändigt renoverad stuga med speciallösningar t.ex ett hörnskåp, byggd damm, egenhändigt byggt getstall, hagar, sommarhus (lekstuga)… egenhändigt allting. Otroligt, och helt enastående. Och inte ett ogräs så långt ögat nådde. En riktig idyll med bostad, stall och hagar i en skogsglänta. Man kände sig fylld av intryck och... berikad.

Och sen... getterna, vår gemensamma vurm. Har ju haft några själv av den här rasen – svensk lantras. Och jag slutar aldrig att älska dessa djur, intelligenta, lättfödda, härdiga, humoristiska… Bilderna får tala för sig själva.

 

Elisabeth

19 juli 2013 20:16

Vilken fantastiskt duktig syssling man har, kul att se vad hon byggt både hus och damm, duktigt, herregud, hur kan hon?

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

19 juli 2013 21:25

Man blir mållös, och glad å hennes vägnar. Hon har framför allt jättekul under tiden, förstod jag.

 

Ewa

19 juli 2013 21:12

Vilka fina getter!! De är så härligt egensinniga.

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Margus

19 juli 2013 21:24

Precis.

 

skogsfrua på dal

20 juli 2013 23:16

Getter är så tacksamma fotoobjekt och du har lyckats fånga dem så fint. Tyvärr har jag aldrig riktigt fått lära känna någon men vem vet!

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

20 juli 2013 23:59

Älskliga djur, och charmigt egensinniga. Men... din granne som hade så mycket djur på sin tid... fanns där verkligen inga getter? De hade ju tom. renar såvitt jag minns.

 

Erika

22 juli 2013 15:36

Otroligt fint med stallet och allt runt om! Där hade jag velat vara!

http://www.inka.bloggplatsen.se

Margus

22 juli 2013 21:31

Verkligen beundransvärt.

 

skogsfrua på dal

14 september 2013 20:07

Jodå grannen hade getter, ganska många och både dvärg och jämtget tror jag. Men det blev ingen personlig kontakt som man får när man umgås dagligdags.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

15 september 2013 06:10

Nä, du har rätt. Egna getter som man UMGÅS med ger den bästa upplevelsen. Härliga djur med egen vilja och påhittighet. Och med humor - vilket tyder på intelligens. Och födgeni.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...