Så var det kväll den första advent och första

ljuset tändes till morronandaktens Hosianna.

Kollade inte utetempen men den tidiga promenaden företogs i mestadels uppknäppt rock när gårdagens vindar mojnat. Uppehåll var det också. Våra fåglar var ute på förmiddagen och tjoade. Ingen hök i sikte. Men däremot den lilla gärdsmygen. Den ser vi ibland om vintern. Verkar som om den ställt in sig på växthusklimat och struntar i att flytta.

Marsvinen avnjöt frukost i sina nybäddade lägenheter.

(På bilden Alice, Wilma, Maggan och Bibbi.)

Efter helgens vila och frosseri vid datorn var det dags för skärpning. Veckans skjortor ströks och tvättmaskinen gick, men när Husbonden är borta är det si och så med arbetsdisciplinen;). Det är i allafall roligare med sällskap.

Bläddrade i nyköpta böckerna. Kollade lite på skidskytte, det sprider så trevlig atmosfär i hemmet med ljudet från skidtävlingar på tv.

Löste sudoku.

Åt kött- och rotfruktsgryta (mmm.. ) som tillagats i går. Husbonden fick med sig till jobbet.

- Mycket god, lät han meddela. Man tackar.

Leat lite på kroppen som just tinat upp efter sjukgymnastens behandling. Ujujuj, det har känts av ska jag säga. En känsla av "hård platta sittande mot längdryggen" har hållit i sig ända tills nu. Men det onda i skinkan försvann direkt och inget ryggskott har infunnit sig, så det gick väl bra då.

Därtill har axlar och ryggens överdel fått bättre hållning, känns mindre trötta och ömma och blivit mer rörliga. Aha.... ska nog inte säga henne riktigt HUR bra det blivit, detta kan gott få pågå ett tag. Behöver det.

Tittat en del på Stockholm Horse Show i Globen på tv. Dressyr, hoppning, körning och inte minst islandshästar i tölt och flygande pass med tomtebloss (!) vid hovarna. Effektfullt och .... alldeles underbart. Därtill medverkade den franske killen "vars namn jag inte vet" som dansar och talar med sina hästar. Obeskrivligt, fantastiskt, enastående... man blir alldeles matt.

Och halleluja, den förste advent lider mot sitt slut och Husbonden är hemma igen!

Klappat och klart för advent. Här tindrar vi på. Det är ju först på söndag men vem bryr sig att hålla på det i onödan. Jag släpper alla hämningar och jular på... Loftet ovanför fåglarna har stjärnor i båda fönstren, stake och stjärna inne hos fåglarna samt ljusstake även i garaget. Utöver vår egen enkla boning då.

Vi här uppe i Nordpolen BEHÖVER adventsljusen. Miljön då? Samvetet? Vi flyger ingenstans, faktum är att jag aldrig har flugit i hela mitt liv. Snart 60 år utan en enda flygresa.... då har man hur rent samvete som helst.  So here we go....

Nu kan den komma... JULEN. Vi är redo! Kom an bara...

Tjuvstartade i kväll med ljusslingor utanför husets entré. Passar ypperligt en sådan särdeles mörk och grå novemberkväll som i kväll. Nu är det igång. Det finns ingen återvändo.

Hade ärende till Byhålans butiker idag och där blev man verkligen varse vad som förestår. Det skulle bli julskyltning och grantändning ikväll och ALLA var på benen. Undrade ett slag om det var marknad för det gick knappt att få parkering. Butikshyllorna dignade och gångarna blir trängre för varje dag... men mitt cappuccino var fortfarande slut. Glad att jag bara skulle ha lite samt mina klassiska Shepherd-tofflor hos skohandlar'n - till mig själv. Inge' paket.

Vi köper inga julklappar. Har inte gjort på tjugo år minst. Ler bara åt alla som hysteriskt snor runt och gemensamt ska göra slut på 60 miljarder. Det är vad dom spått att årets julhandel ska uppgå till. Nytt rekord, tror dom. Nä, vi har det lugnt och avkopplat. Lite julmat bara... så mår vi gott.

Nu till På Spåret på tv...

Bloggens läsare önskas en GOD och FRIDFULL FÖRSTA ADVENT!

Nu har vi adventspyntat hos Pappa. Flera ljusstakar lyser upp fönstren och nu har tavlor kommit upp på väggarna också. Oooops, vi glömde visst adventsstjärnan... Pappa har aldrig haft det så mysigt som i den här lägenheten. Det är han väl värd, nu ska han få blodtransfusion i morgon igen. Bara tre veckor sen förra gången. Det blir tätare och tätare, men sjukdomen är INTE dödlig, har läkaren sagt. Just hans blodsjukdom verkar INTE utvecklas till leukemi.

Sådärja, räkningarna betalda för denna gång. Maffigt. En uppsättning nya vinterdäck till två bilar samtidigt... det känns. Men är hursomhelst skönt när det är kirrat. Även om det blir djupa hål i kontot. Ty, "den som är satt i skuld är inte fri", som Göran Persson sa.

Pustar ut efter dagens runda som av någon anledning gick tio minuter fortare än vanligt. Bättre väglag förstås. Det har regnat milt hela natten och när det inte längre är halt slipper man gå som en pingvin, hi hi hi.

Skulle varit på tjejträff i går kväll men värdinnan lämnade återbud på grund av sjukdom. Synd, men skönt ändå. Man hade varnat för blixthalka under kvällen och man satt liksom med hjärtat i halsgropen inför resan som i och för sig skulle varit kort. Vid återbudet åkte hjärtat tillbaka till sin vanliga plats. Det blir väl tjejträff på nytt datum kan jag tro...

Just i kväll känns det bara som om tiden rinner ut...

Ungefär som i sketchen med Sten-Åke Cederhök på ölcaféet i Haga, där telefonsvararen säger "Er tid är ute".

Den tv-serien var verkligen rolig. Och populär blev den. Humorn var bättre förr. Äkta glädje. Mycket var bättre förr, men speciellt humorn tycker jag. Nu är det bara sex, fylla, kiss och bajs. Ingen klass.

Begriper inte vart tiden tar vägen...

---

Har bara handlat lite, mest för att jag ändå skulle till Byhålan för att hämta ett beställt antivirusprogram. Köper det dyrt den här gången. 700 krisch. Orkar inte installera gratisprogram på engelska via nätet. Jobbigt med alla dessa sajter fulla med information som jag inte orkar sortera. Det får bli en annan gång när jag mår bättre. Man måste komma vidare...

Köpte faktiskt ett par nya jeans, vanliga tråkiga mörkblå, mest för att jag bara har sommardito vilket känns nu. Fick också tag i ett par härliga långkalsonger (leggings, tajts eller vad fasen dom kallas nuförtiden).

---

Jo, sen satt jag en halvtimme i en fågelvoljär för att fotografera lite grann. Har inte hunnit titta på bilderna än. Hoppas det blir nåt bra.

Först fick jag installera virusskyddet, betala räkningar åt pappa, hämta annan info åt densamme, stöna en stund över att tiden går, sucka av trötthet, reta mig på att jag inte hunnit fixa hans adressändringar hit och dit. Puuuh....

---

Har dock beställt pappas flyttstädning till måndag. Vad dyrt det blivit. FEMTUSENSEXHUNDRA! För 90 kvadrat. Runt år 2000 har jag för mig att motsvarande pris var 3000 kr. "Jamen hälften är avdragsgillt" sa lilla städmyran.

Jaha! Där har vi det! Alla städfirmor har förstås höjt priserna nu när de rika ska dra av hälften på skatten. HA. Hur många fattiga får då råd att anlita hushållsnära tjänster...???

----

Nä, guud vad trött jag blev. Våra egna räkningar får betalas i morron. Nu ska jag spotta upp mig med kaffe och kika om det finns några käcka bilder i kameran. Kanske man piggar på sig då...

Så var Hemtjänsten ordnad för pappa efter ett trevligt möte med personalen. Inget problem alls att få utökad hjälp. Sjukdomsbilden är tillräcklig, sorgligt i och för sig men ändå vår verklighet. Gick därifrån med lättat sinne. Nu blir livet enklare för honom.

Nu får han städning en gång i veckan, renbäddning av säng, tvätt och strykning varannan vecka, hämtning av sopor nu och då, avfrostning av frys en gång per år utöver hjälp med inköp av livsmedel och hemsjukvård. Annat både vill och kan han klara själv, tack och lov. Därtill är trygghetslarm beställt!

Gissa om jag är nöjd! Och pappa då? Jodå, nöjd han också! Det kan vara svårt att begära hjälp och "ligga samhället till last" och inte minst svårt att tala i egen sak. Men han var också lättad när mötet var klart. "Rena lyxlivet", sa han överraskat.

Nu går jag ännu lättare på promenaderna...

Boskapen dansar i novemberdiset kring traktorn som kommer med ensilagebalarna.  Hungriga skuttar de runt helt upplivade, väntar på frukosten. Kalvarna är gladast. Bonden får stanna traktorn ibland. Mistluren, den äldste, är den ende som är lugn. Håller på värdighet och rang.

På blyertsgrå novemberhimmel dansar kajor i flockar. Hundra i den ena flocken... cirklar skrikande runt... förenar sig en stund med nästa flock... hundra i den också... tillsammans böljar de över nejden, fram och åter. Hälften bryter upp den tillfälliga gemenskapen och drar vidare till nästa flock, ett hundratal kråkor. Den grå himlen är svartprickig av fåglar, högt upp.  Samma dans vidtar. Så där håller det på...

Jag dansar vidare på mitt grusvägsrace i morgonväkten. Det går lätt idag, i mitt älskade novemberväder. Det duggar lätt. Diset dansar fram över fälten.