Risfåglarna i kungliga sviten är i högform. Deras härliga tjatter och djupa visslingar tränger genom väggarna och de har roligt. Detta är märkligt glada fåglar, de har alltid roligt tillsammans. Man kunde tro att det skulle vara rangstrider som hos nymferna när häckningen närmar sig, men nej då. Visst väljer de väl partner men vi ser inga strider alls.

Genom Fantastiska Fönstret kunde jag idag följa den där härliga parningsdansen för första gången i år. Där de sitter intill varann på en gren och hoppar jämfota och försöker synkronisera sina hopp för att bli så samspelta som möjligt. När synkroniseringen är så gott som fulländad sker parningen.

Är övermåttan nöjd med våra tillskapade kolonier för risfåglarna. Nu framgår tydligt hur koloniberoende de är. De har absolut inget emot att holkarna sitter nära varann. De är tvärtom upplivade. De vet precis vem som hör hemma var, och det verkar inte vara kris om någon kommer fel.
Att de tyckte om att häcka tillsammans i samma rum visste vi, men nu har vi fått en aha-upplevelse. Vi håller tummar och tår för en bra fortsättning. Holkarna nr 6, 7, 8 och 9 tycks vara befolkade hittills, kanske fler... det ger sig. Tre holkar för de grå risfåglarna i kanarierummet är också uthyrda.

Nymfparet Lillis och Isabell blev superintresserade av holkarna som kom upp därinne idag. Isabell blev särskilt förtjust i en där hon hängde i hålet och kikade in länge, länge. Tänkte kanske "först till kvarn"… Flockens kung Pappi har nämligen två år i rad förbjudit henne och Lillis att häcka så dom är nog sugna. Hoppas dom tar mod till sig i år, nu när de har större utrymme. Pappi kan väl inte vara överallt samtidigt.

Även risfågelholkarna kom upp och några såna har nymferna inte bekantat sig med förut. Det blev en egendomlig bostadsvisning denna gång, med hus i alla storlekar och modeller. Det såg för löjligt ut när nymferna satt på taken och kikade in i de små bostäderna. Påminde snarare om lekstugor, för dom kommer ju knappt in med huvudet en gång. Det går väl över.

Tack vare det stora utrymmet i Royal Suite har vi vågat sätta in holkarna tidigare än vanligt. Vi hoppas härmed på färre oroligheter och kollar nu om dom har lust. Det tar förstås tid för dem att vänja sig vid ny möblering i nya miljön. Förr var allt så givet.

Kanariehonan Orange i samma voljär har i flera dagar letat boplats, uppvaktad av Pavarotti. I morse såg jag en eventuell parning mellan dem… Man vet inte så noga med kanarier för det går blixtsnabbt. Men var det inte så blir det väl… Nu är deras reden också uppe.

 ------

Dagen ägnades i övrigt åt veterinärbesök med Gammelhunden som haft nåt åt halsen och/eller nåt åt tänderna. Jodå, två lösa tänder i varig miljö allra längst inne i överkäken. De var små och lättdragna så det skedde på stört när Ulrik ändå var drogad. Ujujuj, han har inte varit glad här i kväll. Stackarn.
Sigrid Polis som väntat snällt i bilen under "sjukhusbesöket" tjatade irriterat under hela hemfärden. Vi hade överskridit middagsmålet med ÖVER en timme. Och det fick man höra! Västgötarna ÄR ena riktiga slavdrivare!

Nymferna tittade storögt under risfåglarnas invasion av Royal Suite. Nu några dagar efteråt kan vi konstatera att det i alla avseenden blev ett lyckat arrangemang. Risfåglarna är fantastiskt anpassningsbara och deppade inte ihop en enda sekund. De tog genast för sig av allt, åt ur nymfernas skålar och studsade omkring som nyfikna skator undersökande varje vrå av den nya tillvaron. Likadant med de pyttesmå astrilderna som liksom spelar i egen liga. Kanarierna verkar också trivas.

Nu ser vi också att nymferna blivit mer aktiva. De kände sig nog ensamma i sin nya stora svit förut. Nu verkar de faktiskt upplivade och gnager på grenar som aldrig förr. Eller är det våren…? Husbonden har ägnat några dagar åt holkbyggande och i morgon blir det uppsättning. Nymferna har inga bestämda häckningsperioder som kanarierna.

Sen kanske Husbonden kan fortsätta med voljärbygget efter kyligt julstillestånd och hastigt påkommen avloppsrensning så som det anstår en fastighetsskötare på eget hemman.

Bilderna är inte bra (ett understatement), men allt annat tycks lovande inför vårens häckning. Detta är också skälet till att inte en enda bild blev skarp… Kanarieflickorna är taggade till max och jobbade så snabbt att kameran inte hann med när reden och bomaterial serverades. Det gick undan! Vårt nya ljusschema tycks ha satt fart på hormonerna precis som vi avsett. Så långt…

Helmut (som är en hona) har väntat och plockat och försökt bygga ända sen nyår. Vi har förlängt dygnet successivt från 11 timmar i november-december till 14 timmar just nu. Hon kastade sig som en furie över kokosfibrer och hundhår så det stod som en sky kring henne. For i skytteltrafik till platsen hon redan utsett. Självklart gick vi henne till mötes och hängde ett rede just där. Perfekt, sa hon och körde som en dumper i grustag. Det är brått nu.

 ----------------

Alla flickor var på tårna. Utöver de äldre Helmut, Nacki och Gretchen var fjolårstöserna Grit, Annagreta, Grynet, Tuvalisa och Menjadå flitigast. Pandora och Piplisa kikade nyfiket på. För att inte tala om pojkarna. Nu när Pavarotti flyttat till annan planhalva lämnades fältet fritt för Bruno, Pricken och Nacka för att se om de kommer överens. Inte så säkert. Sångduellerna vibrerar i luften. Tänk att så små fåglar kan sjunga så starkt. Och tänk att ha denna kanonad i öronen under morgonpysslet. Det är en upplevelse. Spännande tider.

Nymferna har fått sällskap i sin Royal Suite där de en tid sett ganska ensamma ut på den stora ytan. Finkflyttningen blev äntligen av och sviten fylldes av liv. Nymferna som just hade glatt sig åt alla nya leksaker erfor att de inte fick vara ensamma om dessa. De avsevärt mindre finkarna är livliga och tar för sig, särskilt risfåglarna. Sånt är stimulerande för alla.

En milstolpe har uppnåtts. Det bar emot att dela på risfågelkolonin. Men… ska vi ha 104 fåglar får vi ju nyttja de utrymmen som finns. Detta var nåt helt annat än att sälja dem vilket är ett sorgligt bestyr. Nu har vi ju alla kvar! De flyttade inte längre än att de känner igen sig, de kan ropa till sina vänner och flyttade i grupp. Tolv vita risfåglar tydde sig till varann som bussturister på resa.

Pavarotti, äldste och kaxigaste kanarietuppen, fick också flytta. Med sig fick han fyra blekgula kanarieflickor som inte går att skilja åt annat än till namnen efter sina fotringar; Orange (bilden), Lila, Blå och Rosa. Fyra astrildpojkar hängde också med för att inte sabotera kanariehäckningarna som förra året.

Den brokiga skaran vilade fyra timmar innan humöret återvände och sången steg. Nymferna tjoade glatt, klart upplivade över denna happening. Inget är längre självklart, de får till och med motivera sina val av sittplatser för risfåglarna tar man inte där man satt dem. Dom testar alla gränser med sitt vänliga men frimodiga sätt och drar sig inte för att göra fula miner åt de större nymferna.

Njöt således av pippi-tv ikväll; från farstun ser man in genom deras stora fönsterruta. En riktig höjdare att följa installationen minut för minut. Där vilar inga ledsamheter. Astrilderna är oskiljaktiga och sitter tätt ihop. Trevligt att följa hur de vänjer sig bit för bit.

Häckningsperioden i fågelhuset förbereds vidare, ackompanjerad av kanariepojkarna Pavarotti, Pricken, Nacka, Lille Grå, Muppen, Bruno och Rusty. Kanariesång ÄR så vacker...! Idag städades hos kanarier och risfåglar, något vi sen inte kommer åt på en tid.

Loggboken är up-to-date. Listor med stamfåglar med deras ringmärkning är insatta och en ny almanacka för 2009 har tillverkats i datorn. Gick hur lätt som helst när man redan har en mall. Visst kan man köpa men "självgjort är välgjort" och så blir den ju av rätt format med plats att skriva… varje gång.

Nymfrummet smyckades med nya träd och leksaker för att även småfåglarna ska finna sig tillrätta där när vi flyttar in ett gäng. Nymferna klättrade storögda och förskräckta på varann och låtsades upprörda men i kvällningen såg vi nog att de bekantade sig med nyheterna. Ögontjänare där.

Halkan som tidigare så när kostat mig hälsan har flutit och blåst bort. Stormvindar och tögrader trycker på och jag riktigt tinar upp ända in till skelettet. Ooooo, så skönt… och det ska hålla på och hålla på ett bra tag.

Nu börjar det bli roligt i fågelhuset. Vintermörkret har knappt vänt innan kanarierna går igång. Aptiten ökar i takt med aktiviteten. Husbonden bygger fler holkar i garaget och jag försöker komma ikapp med loggboken. Orkade inte fullfölja de sista noteringarna från i höstas. Det får ske nu innan verksamheten startar på nytt. Lätt städning väntar för att slippa störa sen. Vi byter utmattade lysrör och ökar dagslängden för att pigga på hormonerna.

Enfärgade kanarier är just ringmärkta för att se skillnad på hanar och honor. Det spelas å det väldigaste i fågelhuset, många hanar är det. Helmut (som är en hona) är väldigt häckningsintresserad och letar boplats med små tussar i näbben. Hon uppvaktas mycket flitigt av en brokig unghane vi kallar Pricken. Nacki störtdyker i mitt hår varje gång jag sticker in skallen till dem, hon vill ha hårstrån att bygga med.

Pavarotti är helförb—nad på Bruno och så kan vi inte ha det i kolonin. Några hanar får flytta över till nymfernas 'royal suite', annars blir det slagsmål. De vita risfåglarna får också flytta över. Vi måste slå vakt om rena färger, det blev för många spräckliga förra året. En tid för många val och beslut.

 ------------

Helg på helg på helg… detta är för sjutton inte klokt. Röda dagar följs av en liten fredag innan det är dags för veckoslut. Sen kommer en liten måndag som är dag före helgdag och så har det hållit på ända sen julafton. Nu har jag fått nog. Jag saknar trafikbruset borta på vägen. Vill höra avverkning i skogen. Saknar ’business as usual’. Att höra andra arbeta stimulerar en själv till stordåd.

14,3 minusgrader i morse, fy hundan (glad åt motionscykeln). Juldukarna har packats ned, pyntet likaså. I går åkte adventsstjärnorna ned. Adventsstakarna får vänta några dagar till men för varje dag med solsken ser det allt löjligare ut. Snart är det klart för denna gång.

Adventsstämningen spreds även till fågelhuset. Finkvoljären städades idag. Känner mig lagom blåslagen. Det doftar ljuvligt och nu är det bara att njuta. Och pippisarna gladdes såå. Dom uppskattar verkligen när det är nystädat. I år prövas stjärna och ljusstake på nya platser. Därtill hängs två stjärnor på övervåningen och en ljusstake i garaget. Det är så varmt och välkomnande. Jag tror dom tycker om det. Närmare jul ska jag försöka få in lite grankvistar för doftens och stämningens skull.