Kunde inte hålla fingrarna i styr. Tre löpare inköpta och en beställd. Har blivit ganska betagen i ”de amerikanska tygerna” som de kallas. Nåja, många är ganska gyttriga och lite too much (typiskt amerikanska?) men en del gillar jag verkligen. Så när Julmarknaden hemma i Bygdegården avverkats var plånböckerna tomma. De sista tjugorna gick till fikat.

Vi skulle ju inte handla nåt alls. Skulle bara få lite intryck i största allmänhet, julstämning i synnerhet och sen gick det som det gick… Men man ska ju inte bara spara och gneta, man ska leva också. Nya dukar piggar upp i novembermörkret.   (klicka för större bilder)

- De här berättelserna är alla barns rätt att ta del av, säger författaren Ylva Eggehorn. Det handlar inte om att få dem att tro på vissa saker – utan det här är vårt arv och det är universellt. Det är inte ens svenskt från början. Men ”barn har rätt till andlig utveckling” som FN:s barnkonvention skriver. Det handlar om att se barnet som andligt kompetent varelse, dvs. en person som är kapabel att ställa de stora och viktiga frågorna om liv, död och mening.

Ylva Eggehorns nya bok En vän från himlen är skriven på uppdrag av ärkebiskopen som velat ta ansvar för FN:s barnkonvention där det faktiskt står att barn har rätt till andlig utveckling. Skrivningen är ratificerad av Sverige sedan 1989 men få talar om vad skrivningen avser.

Ylva Eggehorn kände att det nästan var ett självmordsuppdrag, men att ”nån måste göra det här”. Det finns nästan inget skrivet i Sverige om konventionen och Eggehorn funderar över hur det kommer sig att vi inte ens är intresserade av själva frågan.

Det undrar jag också. Sverige är nu så starkt sekulariserat med sitt avståndstagande från religion och kristenhet att nya generationer föräldrar är okunniga om bibeln och därför varken kan eller förstår vikten av att föra dessa berättelser vidare. Då har ju inte ens barnen möjlighet att göra ett självständigt val, att välja eller välja bort. Barnen berövas således både kunskap om vårt arv, allmänbildning och valfrihet. Jag känner att ärkebiskopens och Svenska Kyrkans initiativ är både rätt och viktigt. Kanske kan det bli en välgörande debatt om frågan.

I den nyutgivna boken En vän från himlen återberättar Ylva Eggehorn bibelns berättelser på ett nytt och annorlunda sätt för en ny generation barn och deras föräldrar. Barnen är verkligen huvudperson i boken som är tänkt för barn mellan 5 och 10 år och deras föräldrar. Den är tänkt att passa för skolan och kyrkans barngrupper, som utdelningsgåva i församlingen, för högläsning bland de lite yngre och för tyst läsning när man kan läsa själv. Ämnet var uppe i radioprogrammet Människor och tro, där Ylva Eggehorn är intervjuad.

”Ja, Sverige är absolut redo för böneutrop. Det tillhör vårt mångkulturella samhälle. Jag tycker det är underbart att bli omsluten av andra människors bön!”

Exakt så sa Helle Klein, präst och vänsterdebattör, idag i radions Människor och tro i P1. Men vart hör då prästens egen Svenska Kyrka? Antagligen inte i mångkulturen, för i hennes egen församling smyger de med kyrkklockorna för att inte störa i bostadsområdet.

Så dumt blir det när vi svenskar ska visa underdånig hänsyn. Vi är bra på att backa, be om ursäkt för att vi finns, att inte ta plats, störa eller reta upp. Buga och bocka… åh, ursäkta, vi tar ner svenska flaggan…

Ordagrant sa Helle Klein så här: ”Jag jobbar i Sofia församling i Stockholm som präst. När Hammarby Sjöstad byggdes fick församlingen bygga sjöstadskapellet där och vi är mycket försiktiga med kyrkklockringning där därför att det ligger mitt i ett bostadsområde och faktiskt kan upplevas störande.” (Ljud nedan)

Hon menade visserligen att formerna för hur man kallar till bön ska lösas på det lokala planet och med hänsyn till omgivningen. Men, säger jag… tänk om inte de andra tar hänsyn då? Tänk om de inte backar, inte ber om ursäkt, om de tar plats, stör eller retar upp. Och hissar SIN flagga. Hur blir det då?

Det är trevligt med snälla, förstående och välmenande svenskar, men… vi får inte bli UNDERGIVNA. Nu tycker jag att det spårar ur mitt i all välmenande välvilja. En beröringsskräck där vi inte vågar stå upp för vår egen kultur. Helle Kleins motdebattör Staffan Danielsson (C) var betydligt restriktivare mot att släppa in nya ljud i omgivningen. Debatten hölls för att moskén i Fittja ansökt om att ha böneutrop en gång i veckan. Frågan där är långt ifrån avgjord.

Sitter här och gluttar på bildskärmen med fel glasögon. Lite yrsligt, om jag säger så. Mina ordinarie dito knäckte skalmen idag. Optikern hade inte öppet. Tur man har gamla brillor kvar - flera generationer, mest för bågarnas skull – men de duger. En stund i taget. Den som spar han har.

Full aktivitet i Lilla Huset. Mycket att ta igen när hostan bleknar. Tvättmaskinen gick från sextiden i morse ända in på kvällen. Samtidigt torkades äggskal i ugnen (fåglarnas), lagades lunch i panna och grytor. Husbonden bar in ved och kutterspån till marsvin. Och körde gräsklipparen i Parken. Köket blev till torkrum med tre klädställningar, kaminen puttrade hela dan. Halvtorra bars lakanen upp på trappräcket när nya tvättar kom ut. Möblerna är ännu fullbehängda. Kort sagt, JAG HAR HAFT ROLIGT. I skymningen vädrades hårt, Lilla Huset var då uppe i 24,7 grader. Tänk om man fotat med värmekamera – då skulle huset nog glött av rött.

P1:s Naturmorgon roade under arbetet – som vanligt. Idag klafsade en glad fältreporter ljudligt runt i Gävles kloakbrunnar för att spana in råttor. Dessa lyste med frånvaron men i gengäld hittades källarspindlar med bon som liknade små rislampor – som inte lyste;-) Man vet aldrig var dessa fältreportrar dyker upp. Mitt i svinkalla vintermorgnar kan de stå uppe på nån blåsig bergstopp och meddela hur friskt det är. Radion Mitt i Verkligheten!

Två av Naturmorgons programledare har för övrigt fått Sveriges Radios språkpris. Lasse Willén som ”fängslande folkbildare, som med poetiskt jordnära språk och total närvaro i ögonblicket tar oss till savann och våtmarker”. Jenny Berntson Djurvall som ”en naturbegåvning, som med sitt rika bildspråk får lyssnaren att se morgondiset och förstå arternas samspel”. Måtte Sveriges Radio aldrig sluta med programmet.

Moderna matberedare ser inte ut som matberedare gjort i alla år.

Stora runda skär- och rivskivor har blivit till små insticksjärn, fem gånger mindre. Obekvämt att hantera, pilligt att byta men… de får förvisso lätt plats i en liten låda.

Inget får vara som det har varit. Allt måste ändras – även om det blir sämre. Storleken på rivskivorna kanske är en petitess, det är värre är när resultatet påverkas. Rivjärnens utformning har nämligen också ändrats. Men rivna morötter ska se ut som rivna morötter alltid gjort. Det har med saftighet och hållbarhet att göra. Erfarenhetsmässigt utprovat. Behovet går inte att designa bort.

Lilla Husets invånare blev ofrivilligt något av experter på moderna matberedare. Familjen var på rullande hjul en hel dag. Två resor tur och retur krävdes innan vi fann en värdig ersättare till vår gamle trotjänare. Bosch, Philips och Electrolux testades.

Boschen liknade vår gamla på pricken, men var en katastrof. Den var felkonstruerad och borde aldrig lämnat testköket. Den slängde allt det rivna i ena kanten av bunken medan resten av behållaren var tom. Man hade designat om en fungerande modell men glömt en ’skrapa’ som skulle fördela materialet. Fadäsen upptäcktes av Bosch som åtgärdade felet i nästa modell. Men den felkonstruerade säljs ännu! Dessutom blev det rivna för långt, för grovt och för torrt. Design är inte bara flådigt utseende så nybakade designers göre sig ej besvär – här krävs erfarenhet!

Philips hade de moderna insticksjärnen. Rivna morötter blev antingen för små och blöta – eller jättebreda och träiga. Manualen var en katastrof med urusla teckningar och från vilken man inte fick ledning i vilka järn man skulle ha till vad, eller om det fanns utbytes. Vi gav upp och fick pengarna åter.

Man ska ju inte gå över ån efter vatten… På Byn fanns en Electrolux som faktiskt är ok. Visa av skadan hölls redan i butiken grundlig genomgång av den stora arsenalen av rivjärn. Vi fick med oss helt användbara grejer. Viktigare detalj än man tror. Och manualen är helt begriplig.

En hel dag!

Kunde väl aldrig tro att köp av en liten hushållsdetalj skulle kräva insatser liknande ett husköp.

Förr var det lätt att handla köksmaskiner.

”Den samlade sjukdomsbilden samverkar i betydande grad för patientens arbetsoförmåga.

[...] Sjukdomarna sammantagna samverkar i så måtto att patienten bedöms helt arbetsoförmögen för resterande livstid.

[...] Några ytterligare behandlingsinsatser från primärvårdens sida är för närvarande inte aktuella.”

Luttrade vi äro, men när vi sugit på ovan citerade formuleringar ett tag spreds en ganska behaglig känsla i våra kroppar - på var sida om telefonlurarna. Kompisen A-L fick idag brev från Försäkringskassan med kopia av nytt insänt läkarintyg (ovan citerat). Nu måste det väl ändå vara klart, sa vi. Vad kan FK begära mer? Här står ju allt de tjatat om – i sju år: Livstids arbetsoförmåga till 100% - ingen behandling aktuell.

Läkaren hade, efter visst konstrande, fått ihop ett nytt utlåtande. A-L och jag hade ju med gemensamma krafter hos läkaren lyckats trumfa in betydelsen av SAMSJUKLIGHET för hennes båda diagnoser (kroniskt trötthetssyndrom ME/CFS G 93.3 och fibromyalgi).

Utlåtandet klargör alltså att det nu måste vara slut på utredningar. Vi kan inte förstå det annorlunda. Utan arbetsförmåga = ingen mening med vidare utredning. Eller hur! Samverksansgruppen (RESAM) har som ett sista krampaktigt försök tvångsremitterat henne till ännu en utredning - en psykutredning för ADHD...! Vilket A-L högst tillfälligt lyckats vrida i annan riktning.

Tja… vad säger man om det nya intyget. Ingen klang- och jubelföreställning, inga klackar eller kors i taket. Bara en stillsam och innerlig förhoppning att slutet på hennes kamp är nära förestående. FK hade dessutom sänt med en blankett för ansökan om permanent sjukersättning (f.d. förtidspension)…! Det har aldrig inträffat förut. Vad kan det betyda? Vi förundras… Nu gäller att göra rätt i varje steg så att hon äntligen kan få ett avslut.

Förkylningen har släppt sitt förlamande grepp. Inte helt återställd, men arbetslusten är åter. Motionscykeln prövad – utan hostattack. Promenad genomförd – samma där. Knappar isydda. Skjortor strukna. Stortrivdes med storkok… i går köttfärssås, i dag pannbiffar. Många middagar klara. Orkade även iväg till Fotoklubbsmöte. Klubben växer. Nya medlemmar har nya idéer. Som det ska vara.

För övrigt har Lilla Huset studerat Amerikas historia i dagarna tre. Om detta vi visste alldeles för lite. Obamas segertal satte igång mig med dess inledande ord om tiden för kolonierna. Va, vilka kolonier!? Sa jag. Presidenten menade förstås de första tretton brittiska kolonierna på USA:s östkust som bröt sig fria från Storbritannien och utropade Amerikas förenta stater 1776. Det ena gav det andra och strax var vi inne på slavhandeln, bisarr och vämjelig… hur kunde mänskligheten? Faktiskt var även svenska skepp inblandade i slavhandeln, förvisso i mindre grad men vi kan inte slå oss fria från det. Alltid lär man sig något.

Idag njuter bloggen av en horsewhisper. En sån där som kommunicerar med hästen på hästens eget språk, så kallat ’natural horsemanship’. Alltså att förstå hästen på ett djupare plan, hur hästen ser saker och ting och hur de uppfattar omvärlden. Känna till att hästen i grunden är ett vilt flockdjur och flyktdjur som kommunicerar genom kroppsspråk - ett naturligt handhavande av hästar.

Tanken är att hästen ska kunna tränas och dresseras utan piskor eller straff och att hästen ska känna sig lugn och trygg med sin ryttare. Genom att behandla hästen med respekt och lyhördhet för hur den tänker kan ryttaren förtjäna ledarskapet. Killen på videon heter Honza Blaha, från västra Böhmen, Tjeckien. Kolla in hans hemsida HÄR.

Natural horsemanship har blivit populärt de senaste tio-tjugo åren men har sina rötter i antikens Grekland. Den moderna Natural Horsemanship-läran har sina rötter i nordvästra USA där cowboytraditionerna var som starkast. För mig är det lite av telepati. Häst och människa i symbios. Och bedövande vackert.

Tackar Väninnan för tipset.

Adressen till YouTube-klippet ifall det plockas bort: http://youtu.be/K5ZmDkhqhW8