Mardrömmen är här.

Staffan Dahlbäck, Hönö, född i Borås 1961, påstods felaktigt av Försäkringskassan att ha invandrat till Sverige 19 aug 2008. Detta uppdagades när han sjukskrevs 2010. Han är född här och har bott och arbetat här i hela sitt liv. Inte ens ett personbevis från Folkbokföringen hjälpte. Fk påstod att deras register var mer tillförlitligt. Efter några veckor ringde en chef från Fk och sa ”grattis du är svensk”. Utan förklaring (!) till vad som hänt, men nu skulle ”allt vara i ordning”. Men när Staffan begärde ut sina handlingar från FK stod det fortfarande att han var inflyttad invandrare – nu från 2009! Nu är Fk anmält till JO för att utreda vad som gått fel. Berättades på Rapport i kväll (10.04 in i programmet). En artikel från Borås Tidning berättade om saken den 13 november. Vi vet ju alla hur sjukskrivna behandlas av Fk, och de har aldrig fel!

En stor statlig myndighet direkt underlydande regeringen – utan kontroll från allmänheten – är en direkt fara för hela folket. Vad händer när denna myndighet hamnar under ’fel’ regering? Vi har redan sett hur en ny regering totalt förändrat regelverk och handläggning i ett enda slag. Vad blir denna regerings nästa drag? Vad blir nästa regerings tilltag?

Illavarslande och riktigt ruggigt när en stor statlig myndighet i regeringens händer opåtalat kan göra så här. Vad som helst kan hända. Detta är en mardröm för den som drabbas och därmed för oss alla. Det kan hända vem som helst av oss. Hur många av oss står det fel uppgifter på? Ett talesätt säger att om man ser en råtta så finns det si och så många tusen. Man är aldrig ensam. Hur många fler svenskar står upptagna hos FK som invandrare?

Om JO inte tar upp fallet till utredning är det än värre. Vågar man sova tryggt efter detta?

En fantastiskt trevlig julafton tillbragtes hos unga familjen. Att se barnbarnet Stella (1,5 år) hänföras av sin första medvetna jul och alla klapparna var en upplevelse. Hon till och med pussade och kramade tomten. Flera gånger. Tack gode gud för att jag slapp se ett uppskrämt barn. Det är annars min fasa när det gäller tomteriet. Att hon troligen instinktivt kände att det var pappa spelade nog viss roll.

Spisen vi haft med blev succé och hon förstod med ens vad den skulle användas till (bra att vi levererade i monterat skick). När kokkärlen packats upp var lyckan gjord. Stekpanna, gryta och kaffepanna plockades upp på plattorna och sen ner i ugnen. Plattor knäpptes på och av. Luckan smälldes igen, och sen upp med grejerna igen. Upp och ner, ner och upp, med allvarlig min och sträng koncentration. Och så höll det på medan lilla rosetten kasade längre och längre ner i håret. Tills någon observerade att hon kröp upp på spisen och tänkte lägga sig där...!

Då var det dags att ansluta till oss andra vid tårtan. Självklart klev den lilla huvudpersonen upp på sin stol och åt själv...! Förundras över hisnande utveckling. Stella har att göra fram till nyår med att prova alla nya leksaker.

Julmaten klarades bättre än befarat för min del. Men... magsjuka tillstötte under natten. Alltid ska det vara något. Sovit hela dagen, borta för världen. Planen var att vila duktigt under dagen, och det gjordes med besked. Fast på fel sätt. Husbonden skötte fåglarna på egen hand och fick äta jullunchen ensam. Själv vågade jag inte smaka något förrän vid 15-tiden. Först nu i kväll känns läget hoppfullt. Julens traditioner ruckar ordentligt på invant vardasgliv. Rena stollaprovet, om man frågar mig.

Jullyktan är tänd och hänger på plats. Ska brinna över hela jul och nyår. Laddad med ett gravljus av ren bekvämlighet - brinner länge och sölar inte. Ett genidrag, menar jag.

Julens busväder har dragit in från västkusten med snö och blåst. Det ryker snö i stora moln från taken. Farstun måste sopas var gång man tittar ut. Julen står verkligen för dörren... Hoppas nu att alla som måste ut och resa tar det väldigt lugnt.

En liten kanariehona har tjuvstartat häckningssäsongen. Redan…! Plötsligt fick vi se henne ligga i boet som hon byggt själv utan minsta hjälp eller stöd. Och fem ägg värpta. Lite för tidigt, för vi har ännu korta dagar i fågelhuset. Kanske får vi tända upp lite tidigare… Vi får väl se om det kläcks något först. Och sen måste boet förstärkas i botten så det inte sker en olycka. Jaså, då var det minst en hona bland årets tre ungar – DET var roligt.

Julmaten är en fasa för den som har Crohns sjukdom. Efter höstens tarmstopp är jag mer nervös än nånsin. Ja, det är nästan så att jag tappat aptiten - så rädd är jag. Får leva på knäckebröd, tror jag. 

Nu återstår bara att önska från oss i Lilla Huset till er alla

EN RIKTIGT GOD OCH FRIDFULL JUL!

Så fyllde vi förråden uti lador och hus. Nu vilar vi ut med tända ljus.

Det blev jul i Lilla Huset efter allt bunkrande. Julgranen är intagen och klädd. Skinkan är bakad och avsmakad i tunnbrödsrulle, vår tradition. Första chokladasken öppnad. Friden har lägrat sig.

Dille på julbonader i år – tack vare Minnenas Journal (tidigare inlägg). Nu skulle alltså den gamla julbonaden jag släpat runt på sen tonårstiden absolut fram – bild ovan. En av de allra mysigaste och mest innehållsrika bonader jag vet: Kyrkfärder med slädar, hästar som vilar med täcke och mat vid elden, rimfrostbehängda träd och snöfall, kyrkan upplyst och välkomnande. Tänk att bilden utstrålar så mycken värme trots all kyla. Trevligt återseende. Den piggar verkligen upp i mörkret. Utgiven av Gerhards Konstförlag, vilket inte tycks vara verksamt längre (logga ovan).

Är nu redigt trött på lampeländet. Från trygga Luma och Osram som man visste precis hur de såg ut och var beskaffade - till hur många sorter och fabrikat som helst. Tror förbaskemej att glödlampan såg likadan ut från mina första barnaår och fram tills detta elände började. I femtio år. Formerna var enkla, ett fåtal att välja på. Man valde bara effekt. Och liten eller stor fattning, sen var det klart.

Vem bryr sig om designen på en glödlampa som ändå inte syns under lampskärmen? En del är så långa att de sticker ut därunder och BLÄNDAS!! Man kunde väl för jisse namn behållit formerna även om de blir energisnåla! Och förpackningarna då… otympliga, inplastade saker som sticker ut och rivs, och med sina olika och skiftande former är i vägen på alla upptänkliga sätt. För varje inköp har det kommit nya som man inte känner igen. Vad var det för fel på vanliga fyrkantiga kartonger. Som gick att stapla i lådor och hyllor.

Sist fick vi tag i en sort med blåaktigt (!) sken. Det framgick inte alls på kartongen att det var BLÅTT. Råkade sätta den i lampan vid den röda fåtöljen (se bilden) och det blev helt fel effekt. Omedelbart byte. Inte heller butikerna fixar röran. De kan inte ha stora lager p.g.a priset. Fabrikat och design varierar så ofta att butikerna inte klarar prismärkningen – för en gångs skull FÖRSTÅR jag dem!

Efter flera år med de energisnåla har vi nu lyckats få in i våra ’dumhuvuden’ att 11W = 60, att 8W = 40 osv. Att E14 står för liten fattning och E27 för stor dito. Då byter handeln till LED…! Nya beteckningar. Nya former. Nya fabrikat…! Är allt detta nödvändigt. Usch och tvi!

Tack Thomas Edison för glödlampan! Men jag önskar nästan att den tidiga – och särskilt gedigna – glödlampa som tydligen aldrig kom ut i handeln hade nått oss konsumenter. Den lär visst lysa ännu…

I vår trådlösa eufori slarvades med ersättningen till den som fixa't, och det man inte har i huv'et får man ha i bena'. Rättades i dag. Galenskapen firar triumfer... Då euforin ännu består beställdes på stående fot även en lap! Men först en nap... 

Husbonden väckte med lunchen klar. Lyxigt. Hamstrandet och bunkrandet har tagit på krafterna. Väl pigg igen fixades presentationsbilden i bloggen - för andra gången i år. Ändringen jag gjorde i mars blev inte bra. Tvangs då att förse bilden med ytterligare en ram för att inte Bloggplatsens förkärlek för uppfläskade bilder skulle göra den för stor. Retat mig sen dess. Ruvat på lösning i ett halvår. Nu kom jag på't. Man behöver inte använda Bloggplatsens färdiga mall för presentation - man gör sin egen! Färdigt.

Har också kompletterat min videokanal på You Tube med flera favoritklipp på belgiska kallblodshästar. Inte mina egna filmer alltså. Maffiga pållar! Kan ses av alla som tittar in på Margus Film och där väljer "Utvalda spellistor" i högerspalten. Ojojoj, så fort kvällen gick... natti, natti.

Bil efter bil halkade omkring i snömodd och hönsskit på bôggda i söndags kväll. Lämmen på en lastbil full med gödslet gick sönder och skiten rann ut på vägen där ett hundratal bilister fick bilarna insmorda undertill.  På sociala medier ropades varningar ut för hönsbajsbältet i Tengene.

Väninnan med make hörde till dem som drabbades. Det märktes först när de klev ur bilen och kände den vidriga stanken. Eftersom Byn inte har någon biltvätt blev det till att ta sig två mil till närmaste biltvätt. Både där och på andra orters tvättar ringlade sig köer av hjälpsökande stinkbomber långa. Inget man vill uppleva.

Råkade själv ut för en liknande grej i våras. Stanken satt i ett bra tag. Men det var 'bara' koskit. Jämförelsevis en fis i rymden.

För övrigt... så har Järntorget i Göteborg för några dagar blivit Sveriges Tahrirtorg. För att tjejer ’hängts ut’ med bild och skymfande tillmälen på Internet. I Sverige används facebook för att kalla till förtalsupplopp. I Egypten för att kräva demokrati.

Glädjen står högt i tak. Efter sju sorger och åtta bedrövelser är nätverket i gång i Lilla Huset. Trådlöst. Killen från databutiken har varit och farit. Inget fel på min installation, men... "saker kan hända. Alltid." Han hummade en del, rynkade pannan och knappade på datorn, ställde om några kanaler eller vad det var, lite "refreshing" och... "Nu kan du testa iPhonen igen".

Sagt och gjort. Men då hade Husbonden i ren desperation under vår otåliga väntan knappat in en lösenkod som låg i vägen. Den fick vi också hjälp med att ta bort och sen var det full surf. Nätverket hittades. Hello Wi-fi... here we come!

Nu kan man ju börja fundera på en laptop också, vad det lider...