Bygdens alla kråkor håller riksdag var morgon i vår skog medan det ännu är mörkt, och ugglorna hoar ihärdigt men avlägset i kväll. Nästan så man inte vill gå in. Vårkänsla!

Julpyntet har nu nått vägs ände, långt inne i snedtaksgarderoben på övervåningen. Äntligen! Man glömmer så lätt av kartongerna när man lämnat övervåningen om morgonen. Nu blev det gjort. Garderobens innersta hörn nås knävägen. Bra ställe – så länge knäna håller…

Annars har det varit svårt med hågen en tid. Tarmkrångel och tillhörande oro gör en lätt modstulen. Många uppgifter står på tur, men det är lätt att smita när humöret inte är på topp.

En kväll när vi ”Skype-ade” med Husbondens syster i Spanien visades en ”blåstjärt” upp på skärmen! Jodå, det hampade sig så att svågern - nu sängliggande - halkat illa på badrumsgolvet och satt sig så hårt på rumpan att hela ändalykten var mörklila. Vilket förevisades oss live! Stackarn.

- Se där, det behövs ingen is för att halka omkring, sa jag lite hurtfriskt. Till saken hör att Svågern skryter så över värmen och försöker tråka oss för att vi är kvar i snö och is, medan de går runt i shorts och linne hela dagarna (fast vi inte vill dit för död och pina). Så kommentaren kom automatisk, hehe. Hoppas innerligt att han inte får några men av fallet.

För övrigt retar jag mig nu mest på att SVT fegar ur och inte vågar sända Stefan Jarls film Godheten för nära valet under förevändning att den är ”för ensidig”. Ynkryggar! Om de nu skaffat sig visningsrätten och inte vågar sända den två månader före valet, vilket var tänkt, så får de väl visa den tidigare då! Hur svårt kan det vara!

Den lär visst innehålla ”systemkritik”. Här framförs systemkritik dagligen och stundligen, av SVT i deras granskning ”#dinröst”, precis som det ska vara i en valrörelse. Om nu filmen innehåller sådant som skulle kunna påverka valet så är det väl av högsta vikt att visa den FÖRE valet. Och inte EFTER !!

Sen när började SVT, vårt public service, sätta munkavle på kulturen !?

Två finska killar skröt i går på tv över sparkåkningens nytta för skinkorna.

Hos oss behövs ingen spark. Vi har en park - med ris från fällda träd. Vilket släpats idag… och det tog!

Asparnas tusental spretiga kvistar som sitter fast i både andra och varandra kämpade emot. Smalare stammar och grovgrenar lyftes och bars, bort och fram, bort och fram. Träningsvärk – och inte enbart i skinkorna.

Ett piskrapp på kinden - och ett rätt över munnen - är smällar man får ta. Rosorna på kinden kom dock inte enbart från detta. Och rishögen växte. Som otränad fick det räcka med 1,5 timmes släpande och bärande. Lugn start tillrådes. Etappträning…

Tomma kalorier

Erfor en ny teori för begreppet ”tomma kalorier”, man tänker så bra när man jobbar. Tomma kalorier är de man bränner vid inomhusträning med redskap, utan utelivets ljusterapi och friska luft, utan naturljud och synintryck samt utan att i övrigt göra ett enda skapandes grand nytta. Monoton kaloribränning. Icke att förakta i nödfall, men likafullt… tomma.

”Kalorier med innehåll” är de man bränner på arbete där nyttiga sysslor uträttas. Win-win. Nu är man visst lite kaxig (tar i trä). Måtte bara min corpus vara mig nådig så jag kan hjälpa Husbonden därute. Mycket jobb länge. Målet är en staplad vedhög lagom till ”marstorkan”.

Liten film ger viss inblick i lantlivet. Inspelad på HTC-mobil. Ljudfilerna också.

Plusgrader, sydvindar, en sol som lyst med sin NÄRvaro, delvis klarblå himmel och röda trädstammar i solnedgången. Man blir uppiggad! Husbonden gav sig ut på rundan men väglaget kändes fel för mig, jag går bara stelt och konstigt då. Tog cykeln och gångbanan på övervåningen igen. Bättre tider väntar! I övrigt inte ett skapandes grand nytta idag – vilodag. Hängt på facebook och snackat i telefon.

Kvällens tv-utfrågning av Stefan Löfven (S) i ”Nyfiken på partiledaren” var bra. Han känns alltid pålitlig, trygg, trovärdig, ärlig och äkta. Fast förankrad i värderingar om människors lika värde. Gjorde mycket riktigt bra ifrån sig. Inget falskspel där. Efterföljande expertanalys bekräftade också hans gedigna förankring i värderingarna. Men man ska inte häckla honom för att "han gör ett nummer av" att ha växt upp i Ådalen. Detta är ett faktum, hur retfullt det än må vara för somliga. Löfven och vänsterns Jonas Sjöstedt (från första programmet) är säkra pojkar båda två, som också vågar slappna av och skratta lite. Levande människor!

Värre gick det för Reinfeldt (M) förra veckan… ’Herr Reichfeldt’ var precis lika kall, beräknande och känslolös som vanligt. Inga personliga sidor, ingen värme, ingen mänsklighet… bara en ansvarsrobot. Han satt stelt framåtlutad hela tiden. Med fötterna på exakt samma ställe! Kontrollerad. Totalt humorbefriad.

Vi fick höra om en hård, kall och beräknande tioåring (!) vilken som lillgammal elevrådsordförande främst tänkte ”hur ska jag säga för att få de andra att rösta på mig”. Han framställde visioner och ideologier som något otrevligt. Talade om att tävla, förtroende, ansvar, om att vinna, beräkning… Kallt känslobefriat, robotaktigt kontrollerat. Han tog ”ansvar för ansvaret”. Läs gärna Eva Franchells (AB) suveräna recension HÄR. Hon skriver bl.a ”Han pratar om friheten, men menar att människor måste tämjas och sättas på plats. Det är han som tyglar folket och det tar uppenbarligen på krafterna. Detta måste få ett slut. Någon måste befria honom för allt detta ansvar.”

Vi har representativt statsskick i Sverige. Vi – folket - representeras i riksdagen av folkvalda ledamöter från hela landet. Ett representativt urval av folket, som jag ser det. Därför har vi i alla tider hört dialekter i riksdagen, folk från olika yrken, folk som gör fel mm. De är i vårt ställe och ska föra vår talan. Då vill jag helst också se ’vanligt folk’ i regeringen. Som kan skratta och skämta ibland, känna empati, vara lagom människa utöver det ansvarsfulla värvet. Inga kalla och beräknande robotar!

I höstens val visar det sig om folket väljer varma medkännande riktiga människor till att styra vårt land eller fortsätter tro på en beräknande robot som säger det vi vill höra, men gör tvärsemot.

En skiss över stallet på Göteborgs Ridhus i Böö som det var 1960-61 när jag red där. Tur man ritade den på 80-talet när minnet ännu var intakt. Nu skulle det varit värre. Skissen är gjord enbart efter minnet, med namn och färgbeteckning på hästarna, samt en lista över ridlärarna…  Som framgår, bara militärer!

Att titta, insupa miljön och beundra hästarna var nog det jag gjorde mest. Har aldrig varit den som trängt mig fram för att bli ’skötare’ åt någon häst. Alla hästar var redan upptagna och tjejer kunde vara väldigt elaka om de kände sin ställning ’hotad’. Fast jag fick lov av hästskötaren ”Silver” att komma och rykta privatägda fullblodet Jupiter. Det jullovet åkte jag spårvagn nästan en hel timma för att vara framme i arla morgonstund.

Stallet ägdes av Göteborgs Fältrittklubb (grundad 1894) som hade sina privathästar i halva stallet. Stallet låg här på Bävferfeltsgatan i 40 år. Det var först under 50-talet då armén började avhästa sina regementen som den militära prägeln bleknade. Trots det var alla ridlärarna militärer på 60-talet när jag hängde här; major Roth, fanjunkare Nilsson, ryttmästare Neeman och kapten Palm t.ex

4,50 kr kostade ridlektionen under militärisk drill med minst 30 hästar i manegen samtidigt. Av femman blev det kvar 50 öre till en glass. Att jämföra med dagens pris 140 kr för lektion med max 12 elever. Säkert mer kvalitet på lektionerna nu. Undras om Fältrittklubbens jubileumsbok om de första 100 åren kan innehålla nåt matnyttigt? Får nog ringa och beställa den.

För övrigt…

… måste jag nämna det bästa med Facebook. Har nu gått med i en grupp som heter ”Det gamla Göteborg”. En öppen grupp där 9320 medlemmar laddar upp mängder av bilder och minnen. Fantastiskt att kunna glida runt där och botanisera, där jag förresten lade ut min stallskiss idag.

Har också gått med i ”Göteborgs Historia”, en sluten grupp med 4740 medlemmar, med liknande syfte. De har också en hemsida på nätet HÄR.

Mycket ris att släpa till brasan blev det. Så blir det alltid när man fäller träd. Det är minsann inte bara veden som ska jobbas med. Ordspråket att ”veden värmer nio gånger” (fällning, kvistning, framdragning, kapning, klyvning, stapling, inkörning, hämtning, och eldning) får utökas till elva gånger med släpning av ris samt eldning av detta. Så är det.

Vilka kronor en del träd har, framför allt aspar! Många, långa och kraftfulla grenar. Som fastnar i andra träd när de faller. Och ställer till det. Men vilket härligt brak det blir! Filmade och spelade in ljud.

Vi hade såklart hjälp som vanligt. Det är bara smala tanor som vi tar på egen hand. Men dessa var stora, höga och tjocka. Träden föll dit de skulle, men ett fastnade på vägen ner. Slog liksom armarna om ett par andra träd. Läget var låst för en stund. Lite dramatik. Det ska loss - utan att någon hamnar under. Yxa, kofot och list fick tillgripas när sågen satt fastkilad. Sex aspar och en fura fälldes i Parken, denna sista vecka av januari.

Plötsligt fanns jag inte! Inte Husbonden heller. Och inte fann vi varann 'därute' heller, hehe.

Husbonden ville plötsligt ha eget facebook-konto. Med eget flöde på sånt han gillar. Okej, vi skred till verket… Att installera fb-konto via hans apple-mobil var onödigt pilligt. Och det såg minsann inte ut på iPhonen som på min android. Men det gick.

Fast leta vänner, blev bökigt. Särskilt oss själva :-D Inget såg ut som jag var van vid. Och inte fick vi ”bli vänner” . I samma stund som han hittat mig, försvann jag från listan, och var sen blockerad (?) i flera dygn. Även han var borta från listan på alla med samma namn.

Försökte Facebook skilja äkta makar åt, eller vad var det fråga om…?? Dramatik vid köksbordet!

Turligt nog hade jag försökt sända ett Fb-meddelande till honom – medan ”han fanns” vilket inte heller godkändes. Med hjälp av den aviseringen kunde jag 'hitta honom' igen. Och plötsligt fanns där en knapp för vänskap. Simsalabim, så fann vi varann igen. Friden har lägrat sig, vi är "vänner" – även i cyberspace :-)  Sen ska vi väl få ordning på resten också…

Tre hela dagar försvann. Tre hela dagar i dimmor. En kraftig huvudvärk som vandrade olika spår i skallen, ömsom ytligt, ömsom på djupet, dunkande och med blixtar för ögonen. Tabletter hjälpte ej. Det var väldigt många år sedan jag hade ont i skallen.

Ispåse hela kvällarna. Lindrade något för stunden. Solglasögon fördunklade ljusintrycken så det gick att se lite på tv. Lite knepigt med två glasögon samtidigt, ett par för tv:n + solglas… Inget av dem satt ordentligt ;-) Likadant när jag skulle lösa sudoku, ett par läsglas + ett par solglas. Husbonden fnissade åt åsynen…

Idag lättade värken något, tänkte mig lite frisk luft. Med solglasögon på. Insåg snabbt att jag inte ville möta någon sådär – på en söndag. Det skulle definitivt ge fel signaler. Nöjde mig då med att strosa lätt mellan uthusen i parken istället. Med svarta brillor. Skönt med egen park då!

Allt medan ljuset långsamt kommer åter i naturen. "Dara länger säk i bägge ännar".

Nej, Maria Lundqvist var verkligen inte fin mot Lasse Åberg när hon försökte pressa honom att visa känslor i Stjärnorna på slottet. Hon såg precis lika elak ut som hennes egna mobbare som hon beskrev på ”sin dag” när de med 'rytmtillbehör' kom dunkande emot henne i barnaåren. Precis lika häxaktigt intrikat såg hon ut när hon försökte pressa Åberg. Det VAR mobbing: Nå hur känner du då? Känner du eufori nån gång? Hur känner du dig när du är ledsen, arg… osv… Hon pressade och pressade. Ville aldrig sluta.

Kanhända var hon producentens ’duktiga flicka’ som skulle leverera lite känslo-tv… vad vet jag? Lasse är alldeles för erfaren för att gå på det. Han bjuder inte på det. Punkt. Den blick han gav henne sa – ordlöst - precis vad han ansåg om tilltaget. Maria kom ingen vart. Han fick henne istället att framstå så elak hon verkligen var – just då. Kanske var hon avundsjuk för att han haft samma partner hela livet…? Nu var jag elak, också ;-) Ja, man undrar ju vad som driver mobbare…

Jag hyser de starkaste sympatier för Lasse Åberg. En del av mig känner lätt igen den tysta, återhållna sidan. Lyssnaren, iakttagaren. Har man bjudit in Lasse Åberg får man finna sig i att han kommer. Som han är!