Kanske är det min vanliga vinterdepp, isolerad av snö och kyla, med minskat sockerintag och för många vårdbesök. Hur kul kan det bli…! Ur gängorna även för att motionscyklandet har måst avstås, pga… tro’t eller ej… sår på skinkorna. Inget vanligt skavsår… dessa måste ha uppstått i samband med koloskopin för ett par veckor sen. Hur löjligt kan det bli…! Blir sååå trött av allt sammantaget. Såren är dock snart läkta.

Lämnades idag blodprov på labbet som uppföljning av mina "giftsprutor". Sker varannan vecka framöver. Fick också med mig en nålförstörare från Apoteket, en liten käck sak på knappt decimetern, att knäcka nålspetsar med för sophanteringen. GRATIS, betalas av kommunen. Man stoppar in nålspetsen i hålet på den blanka ytan och trycker ihop... knäck. Nålen sparas i behållaren. Och i morgon stundar fasansfull mammografi… suck…och aaajj… HUR kul är det! Måste allt ske på en och samma månad.

Dock blev fredagens hårklippning riktigt lyckad trots vikariefrissa, men människan ville plocka mina ögonbryn…! "Nänänä, här plockas inget någonstans! Au naturelle ska det va’".

Ofta framhålls att man ser piggare ut runt ögonen med denna obligatoriska plockning. Kanske för en som är 20 år yngre än jag. På mig skulle det enbart se patetiskt ut. För med naturliga s.k rullgardinsögonlock, såna där som döljer globline, och många rynkor runt brynen så framhävs ju rynkorna…! Resonerar jag, och sitter nöjd med given. Fast rynkor gör sig bäst i färg, så nu gäller brun-utan-sol tills vårsolen au naturelle tittar fram.

Inte för att jag gillar snön men det är ju fantastiskt att februari verkligen blivit den vintermånad som det var tänkt. Landet är snötäckt. Bra för naturen, bra för ungarna och bra för Vasaloppet. "Småvasorna" pågår redan  före den gigantiska kraftmätningen 1 mars. Om allt detta kan läsas på Vasaloppssajten HÄR vilken jag just hittade. Där kan man följa Vasaloppet och kolla historik. Schysst.

Har för övrigt hittat text-tv på webben HÄR. Hade jag ingen aaaaning om. En riktig pärla! Hur bra som helst och därtill med mörk text på ljus botten, vilket är mest läsvänligt. Förstår inte varför text –tv på TV måste vara så olämpligt färgsatt. Gul eller vit text på blå eller svart botten är enligt undersökningar ett sämre alternativ och det KÄNNS när man läser där.

Isabella Rossellini mötte Dean Kamen i ett suveränt program i lördags. Valde detta istället för skränig Melodifestival. Dean är mannen bakom första insulinpumpen för diabetiker och den bärbara dialysmaskinen. Ett sjutusans tekniksnille som uppfinner viktiga hjälpmedel på löpande band. På Wikipedia finns bilder på hans segway och iBOT. Måste ses. Kika in HÄR. Därtill går programmet i repris i SVT2 i morgon den 24:e och den 28:e. Rekommenderas!

Denna befarade gnällblogg blev ändå lite ljus. Men datorn krånglar och hänger sig så jag får stänga av och starta om då och då. Befarar en krasch och vet inte hur jag ska förhindra saken. Och OM jag visste, vet jag inte om jag orkar… Får tänka positivt som Husbonden att "det ordnar sig".

"Ska du ha en stänkare".

Lilla Huset bröt ut i gapskratt när dylikt foto kom via mail. Väninnans äkta hälft hade problem med nacken några dagar. Efter djupdykning i garderoben dök han plötsligt upp med funnen stödkrage: "Ska du ha en stänkare". När de slutligen fnissat klart kom fotot oss till del. De hade till och med kompletterat med den rätta röda färgen på glasögonen. Ungefär så här. Humor hjälper mot allt, hoppas även mot nackbesvären.

Meteorologerna hade alldeles rätt, exakt på centimetern. Dom sa att det skulle komma tio cm snö och det kom tio cm! Och allt blir till vatten i detta nu. Ett ljusfenomen på himlen har uppenbarat sig och det droppar inte från hängrännorna, det SKVALAR. Vindskivor och annat trävirke med stort underhållsbehov ser surare ut än på länge. Vänder bort blicken. Här behövs verkligen mer av vårsol som torkar upp alltihop, annars blir det snart båtturer över åkrarna.

Talgoxarna sjunger sin speciella vårlåt, ja… alla fåglar låter annorlunda. Efter veckor med minus 12 har vi plötsligt plus 6. Riktigt svårt att vänja sig, det är något av en chock för själen att svänga från den snöiga natt till detta flödande ljus. Men snart är mörkret över oss igen, bara några timmar kvar på denna dag.

Beställda pyssel- och hantverkskataloger från Slöjd-Detaljer och Panduro kom häromdagen. Jag försjönk i dem timmar i sträck. De tjänar som inspirationskälla för kommande stordåd…;-) Det mesta blir aldrig av, men drömmar och roliga tankar håller en gående ett tag. Dessa fick mig att leta upp konstnärssajter där man kan köpa Beckers oljefärger. Nån gång återupptar jag oljemålningen.

Snart kommer även Clas Ohlson-katalogen, då lever vi på den. Nästa obligatorium i Lilla Huset är Gudrun Sjödéns katalog med kläder för kulturtanter. Som en sann sådan är jag störtförtjust i nästan allt ur hennes design.

Avstod just en liten fluffig muffins. Mitt sockerintag har minskat avsevärt. Det funkar så långt. Och ju mindre sött man äter, dess mindre blir suget.

Risfåglarna kläcker sina ägg nu. När man kommer oanmäld ses de små söta "gummorna" kika ut bakom gardin i sina små hus. I går märktes årets första risfågelungar vilket är en grannlaga uppgift, de små mjuka benen och fötterna måste behandlas med varsamhet. Ungarna förses med slutna fotringar som träs på vid 7-9 dygns ålder, annars hinner fotleden bli för grov. Av åtta ungar i en holk kunde vi bara märka sex, två ungar var ännu för små. Vi får vänta nån dag, annars trillar ringarna av.

Fågleriet tar sin lilla tid om dagarna, särskilt i häckningstider som nu. Förberedelser med mjukfoder som hackade kokta ägg, rivande av morötter mm tar väl en kvart för två pers, dubbelt så länge för en. När vi är två tar morgonpysslet hos fåglarna 45-60 minuter och då handlar det mest om att byta vatten, fröer och mjukfoder, diska badkar samt vissa skålar. Samt viktig inspektion och journalföring. (Flertalet skålar tas in i huset för handdisk.) Är man ensam tar pysslet en och en halv timme.

När pippisarna ätit frukost och matat alla ungar kan vi återkomma för att t.ex märka ungar i holkarna under någon halvtimme eller för lättare städning. Framåt kvällen är det dags för service igen. Byte av vatten och mjukfoder kan gå på en kvart om man har bråttom. Just nu när alla kläcker och matar går det åt fyra kokta ägg om dagen.

Det är en lugn hobby, man måste inte passa exakta tider, mår man inte bra kan man skjuta på det en stund och man måste inte vara klar till ett viss tid. Man tar det i lugn takt och kan avbryta när det krävs och… det är inget tungt jobb.

Bilden till höger visar en färgvariant kallad "silver". Vi sparade på Silva när hon dök upp, just för att vi blev förtjusta i färgen.

fotnot

Fåglar som finns på CITES-listan betraktas som hotade och måste ringmärkas som bevis på att de verkligen är födda i fångenskap och inte är vildfångade. Av våra fåglar är risfåglarna de enda som finns på listan.

Nu har Orange och Rosa gjort det igen! Bedårat matte så att hon smälter vid blotta åsynen. Rosa har aldrig gjort skäl för maten på annat sätt än att vara …just bedårande. Orange har skänkt oss ett flertal kullar, dock tveksamt i år.  Men man blir ju så lycklig av att bara titta på dem. Här satt dom alldeles intill mig när jag serverade supé i Royal Suite och poserade så lugnt och fint. Hellegod.

När det orange PPM-kuvertet dimper ner i brevlådan rinner humöret ner i tårna. Lika obegripligt som förut. Och nu har dom allt slagit knorr på sig själva och trodde sig vara pedagogiska när dom garnerade aktstycket med bilder på ORANGE SPARGRISAR. Som om dom kommunicerade med barn! "Varje år du arbetar och betalar skatt tjänar du in till din allmänna pension." Så pass…! Det är de facto inga barn som får pensionskuvert.

Allmän pensionsavgift, hel pensionsrätt, pensionsunderlag, tilläggspension… vem kan hålla reda på vad som är vad av alla dessa begrepp. Inte jag. Och hur fasen ska vi kunna lära oss orden när PPM-beskeden ser olika ut för varje år. De olika ingående delarna sitter inte på samma plats som året innan och de byter namn, ibland redovisas procent av värdeförändringen, ibland inte. Var finns proffsen?

För varje år lär jag mig kanske ett nytt pensionsord. Kanske är jag fullärd när det är dags att få ut pengarna… Om det finns några kvar då. Nä, nu åkte dokumentet in i pärmen som vanligt.

 -----------

Till annat... Har i ett par dar försökt få webbkontakt med HP (Hewlett-Packard) med frågor om deras fotopapper. På sajten finns en länk som inte fungerar, förstås just den länk som JAG behövde. Försökte använda ett annat formulär men där skulle man fylla i några uppgifter med anskaffningsår och produktnamn (OBLIGATORISKA) för att formuläret skulle ens gå iväg. Då knöt det sig i bröstet av vanmakt. Får ringa istället.

Förfogar nämligen över ett litet exemplar av fotopapper i A6 med kalaskvalitét och färgbeständighet som jag vill ha tag i på nytt, men jag vet inte vikten. Och det måste jag veta för att kunna välja rätt ur deras sortiment. För dyrt att välja fel.

Det slutade med att invånarna i Lilla Huset försökte räkna ut vad en A0 (kvadratmeter) av detta papper skulle väga. Efter otaliga operationer sket det sig totalt och vi hamnade på 26 kg (!). Ha, det borde varit 280 gram… hehehe. Där fick jag släppa de matematiska övningarna för avfärd till frissan.

Med tre dagars huvudvärk känns övningarna …eh ...motiga. Det är nog cellgiftet. Eller snön…

De fyra kanariebarnen som hoppade ut i går kväll är redan på pinne. Högt upp! Vi häpnar bara. Årets första! Vaddå hjälplösa..? Vanligen studsar ungarna omkring på golvet i nästan en vecka innan de tar sig upp, så detta har vi aldrig upplevt. För övrigt slits man mellan hopp och förtvivlan över hur det ska gå.

Har nästan glömt hur lång väntan känns när barnkammarbestyren är igång. Vi går där som kypare med handduk på armen och en till bristningsgränsen lastad bricka varje morgon. Idag blev det rönnbär, ärter, kokt ägg, gurka, äpplen, rivna morötter och nypon. Nya överraskningar i huset var dag.

Tre ytterligare kanariekullar verkar gå helt enligt ritningarna. Gulan och Gretchen har benäget bistånd av respektive fäder. Åh, det är sååå gulligt att se papporna hjälpa till, idogt och målmedvetet. Grit har däremot valt att klara sina själv och hon är en mästare på att köra bort fridstörare från boet.

Hur det ska gå med Grynets tre ungar "svältorna" är en annan fråga. Här var jag ett tag allvarligt bekymrad. Hon kläckte tidigt och matade tillsammans med en hane men sen kom en period då jag undrade om hon bara lagt ner. Såg henne aldrig i boet och det var långt mellan matningarna. Grynet var ute och levde loppan. Inget liv syntes i redet…

En dag samlade jag mig för att ta ut tre befarade "lik". I boet fann jag… tre varma, sprattlande och livaktiga ungar som dock hade förfärligt lite i krävan. Inget läge för avdagatagande. Saken fick bero.

Sen vände det. Grynet hittade tillbaka till modersrollen och matar nu lite oftare. Hoppet tänds på nytt för henne och "svältorna".

Helmut ligger på fyra ägg i nytt bo, såsom kanarieflickor har för sed. Dom flyttar till nytt bo andra gången och därför bör det finnas lediga reden när det pockar på. Annagreta har övertagit Helmuts gamla (vi rev ut det begagnade förstås) efter att ha misslyckats med sina fyra första ägg. Synd, hon som ruvade så träget. Vi håller tummarna för andra gången gillt, nu ligger hon där så trygg igen. Pricken är hennes trogne livskamrat. Han sitter alltid i närheten och matar henne så rart i boet.

Dagens Stora Eftersök gav ett roligt fynd; åtskilliga läroböcker från min utbildning till verktygsmakare. En jättehög. Där var böcker om verktyg för klippning, pressning, bockning, om jiggar och fixturer, formverktyg för plast och gnistberabetning. Kära nån vad mycket man kunde. Mindes nu att jag faktiskt tillverkat kugghjul (bilden). Som fungerade. Ett fasligt räknande på vinklar var det.

Men dessa böcker slängs nu. På annat ställe har jag redan sparat andra böcker till minne. Man kan inte samla på allt, man måste gå vidare i livet.

-----------

Suck. Det jag EGENTLIGEN sökte efter misslyckades. Efter en månads eskalerande sug efter mina gamla diabilder tog jag mig i kragen och startade Stora Eftersöket. Hade väl ett hundratal gamla bilder monterade i plastramar och prydligt placerade i stabelbara boxar. Senast jag såg boxarna var när vi röjde ur förrådet för att skapa fågelrummet 2005. Sen är dom puts väck…

Påbörjade ett metodiskt sökande. Grundligt trevade jag mig fram i garderobens innersta vrår, kände på varje pryl. Tyghögar, skor, gamla tidningar, tröjor som inte används… herregud vad mycket som ska röjas till sommaren. Men inga boxar. Alla skåp och lådor i Lilla Huset granskades. Inget resultat. Retfullt! Gick vidare till Loftet i fågelhuset. Borta. Till och med garaget kollades. Har jag varit så sinnesförvirrad att jag slängt dem? Har de blivit kastade av misstag? Ingen vet.

Har nu nått insikten att jag inte vet var jag ska leta. Bäst att låta bli. Man kan ju inte bli manisk. Väldigt tråkigt är det. Där fanns gamla bilder på mig, mamma och pappa, finfina bilder på älgar från Hunneberg och inte minst englandsbilderna! Men, men… är dom borta så är dom.

Sommaren 2009 ska bli ett Röjningens År i Lilla Huset. Det är bestämt sen tidigare. Tills dess släpper jag projektet. Då kanske dom bara dyker upp av en slump. Så är det ju ibland.