De fyra kanariebarnen som hoppade ut i går kväll är redan på pinne. Högt upp! Vi häpnar bara. Årets första! Vaddå hjälplösa..? Vanligen studsar ungarna omkring på golvet i nästan en vecka innan de tar sig upp, så detta har vi aldrig upplevt. För övrigt slits man mellan hopp och förtvivlan över hur det ska gå.

Har nästan glömt hur lång väntan känns när barnkammarbestyren är igång. Vi går där som kypare med handduk på armen och en till bristningsgränsen lastad bricka varje morgon. Idag blev det rönnbär, ärter, kokt ägg, gurka, äpplen, rivna morötter och nypon. Nya överraskningar i huset var dag.

Tre ytterligare kanariekullar verkar gå helt enligt ritningarna. Gulan och Gretchen har benäget bistånd av respektive fäder. Åh, det är sååå gulligt att se papporna hjälpa till, idogt och målmedvetet. Grit har däremot valt att klara sina själv och hon är en mästare på att köra bort fridstörare från boet.

Hur det ska gå med Grynets tre ungar "svältorna" är en annan fråga. Här var jag ett tag allvarligt bekymrad. Hon kläckte tidigt och matade tillsammans med en hane men sen kom en period då jag undrade om hon bara lagt ner. Såg henne aldrig i boet och det var långt mellan matningarna. Grynet var ute och levde loppan. Inget liv syntes i redet…

En dag samlade jag mig för att ta ut tre befarade "lik". I boet fann jag… tre varma, sprattlande och livaktiga ungar som dock hade förfärligt lite i krävan. Inget läge för avdagatagande. Saken fick bero.

Sen vände det. Grynet hittade tillbaka till modersrollen och matar nu lite oftare. Hoppet tänds på nytt för henne och "svältorna".

Helmut ligger på fyra ägg i nytt bo, såsom kanarieflickor har för sed. Dom flyttar till nytt bo andra gången och därför bör det finnas lediga reden när det pockar på. Annagreta har övertagit Helmuts gamla (vi rev ut det begagnade förstås) efter att ha misslyckats med sina fyra första ägg. Synd, hon som ruvade så träget. Vi håller tummarna för andra gången gillt, nu ligger hon där så trygg igen. Pricken är hennes trogne livskamrat. Han sitter alltid i närheten och matar henne så rart i boet.

 

Ruth

20 februari 2009 18:11

Kikar in en snabbis, kommer inte ihåg om jag har kommenterart, så jag avvaktar till du har godkänt.
Ha en fin kväll

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Elisabeth Alström

20 februari 2009 18:17

Ja det där med kypare känner jag igen. Kommer ihåg hur det var när vi på karantän födde upp moluckkakaduorna. De fick mycket finare mat än vi själva. Vilka fruktfat...det vattnas i munnen...

http://belara.bloggagratis.se

 

Ruth

21 februari 2009 22:59

Mycket sker i dom små ettorna på väggen nu.
Kvirrevitt / Ruth

http://bernamis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...