Kära fynd i bokhyllan. Två klisterböcker i brun kartong från tidigt 50-tal. Såna där som man samlade bilder till ur Hemmets Journal och klistrade in själv. Mycket pedagogiskt. Lärde mig mycket här. Undra på att ett medfött intresse för djur och natur stimulerades.

UR SVERIGES FLORA är den ena, den andra heter BILDER UR DJURVÄRLDEN. Båda är kompletta. Man lärde sig vara uthållig och noggrann.

Fascinerande att bilderna är så vackra och välgjorda. Inget hafsverk där. Man gav sig tid förr. Det fick kosta. Det utgjorde ett värde att det blev bra. Inte som idag när allt ska vinstmaximeras. Där är till och med sånt där glansigt papper emellan uppslagen för att skydda bilderna.

Den något ålderdomliga texten för trana återges nedan. Tur att man nu återskapat våtmarker för djuren och värnat tranorna med stödutfodring så texten känns ganska inaktuell.

"Tranan förekommer icke så talrikt hos oss men finns här och var på stora myrar, ända från Skåne upp till Lappland. Genom att myrarna allt mer och mer utdikats, har det blivit svårare för tranan att skaffa föda, och hon blir därför mer och mer sällsynt, särskilt i södra Sverige. När tranorna flyga i flock låta de höra ett egendomligt trumpetande."

På förekommen anledning tillkännages härmed hur jag copyright-märker mina bilder. Har fått en fråga om detta. Ifall det intresserar fler tar jag upp det här.

• Copyrightloggan hittar man i Infoga-menyn från Word, Infoga/symbol. Där hittar man för övrigt mycket användbart och roligt.
• Tecknet finns i fonten Symbol.
• Markera och infoga i worddokument. (Jag brukar ofta kopiera det jag ska använda till ett mail som sparas i mapp i Outlook Express för att det är lätt att komma åt därifrån. Men det är jag det...)

När man lägger in tecknet i epost ändras det nog till ett ã (a med överliggande diakrit, kallad tilde). Det vete f-n hur det går till, men så är det... Den vetgirige kan läsa om tilde i Wikipedia HÄR, det gjorde jag… hehe.

Byt till fonten Symbol så kommer C-tecknet fram igen. Detta fenomen är bra att lära sig för den här växlingen sker även i Photoshop (så att man inte blir lika chockad som jag ;-).

Kopiera in C-tecknet på bilden och välj fonten Symbol OTT för detta.

För övrig text väljs en vanlig font.

När texten är klar måste man gå ur T-verktyget till ett annat innan man kan spara ner bilden.

(Detta är hur jag har lärt mig på egen hand. Det kanske finns fler sätt, och enklare sätt...?)

Info om Copyright finns på Wikipedia HÄR.

Hoppas det blev någorlunda användbart.  Lycka till!

----------------

PS. Här kommer ännu ett knep efter vägledning från Ruth som är en fena på datorjobb.

Alltså: för att få ©-loggan på bilder i Photoshop används Alt och 0211 eller 0227.

För att få fram ©-loggan i word eller bloggen används Alt och  0169.

Alla vägar bär till Rom, även om vägen är lite stenig och krokig, hehe.

Detta PS har lagts till i efterhand.

Den här boken växte jag upp med. Har inte tittat i den på 20-30 år för jag kan den utantill, men förmår inte riktigt fatta ett avgörande beslut om dess hädanfärd. Den är liksom en del av mig, av min personlighet. Tror jag. Det känns så. Att slänga den kanske gör ont…

"En gyllene bok OM VÅR JORD", (Folket i bilds Förlag) blev min bibel om geografi. Att jag haft den sen utgivningen 1953 framgår av några konstiga fyraårskrumelurer (mina). Den är fullkomligt sönderläst.

Här grundlades min världsbild. Här lärde jag mig att vi levde i en vänlig värld, en underbar värld där varje folkslag hölls med sitt i var sina vackra världsdelar, idylliska var och en på sitt sätt. Inte ett ord om krig och ondska. Man växte upp med en tro på en god värld. Jag vill tro det har gjort mig till en snäll människa.

Här lärde man känna solsystemets inverkningar på våra årstider och dygnsrytm.

Bilderna fick mig att experimentera med lampa i mitten och apelsiner som cirklade omkring för att se hur nattskuggan flyttade sig. Vete fasen hur jag fick ihop det, men ett sjujäkla bygge var det… Ojoj, vilka minnen.

Bilar är till stort bekymmer. Ofta till nytta också, ehuru kostsam sådan. Men mest till bekymmer. Värst är när de inte går alls, som för en av våra grannar när vi bodde i lägenhet på Byn.

Hon hade köpt en gammal bil. En liten nätt modell av sydeuropeiskt märke. Visserligen ålderstigen och ganska medfaren, men… käck. Såg den ut. Det skulle dock visa sig att FIA var ett oerhört trumpet och svårflirtat exemplar. Snart var alla grannarna på gatan engagerade i den lilla bilens väl och ve.

Det började försiktigt med artighetsvisiter på parkeringsplatsen. Små grupper kom och gick och förhörde sig i allmänhet om nytillskottet. Vad har du gett för den här då? Hur långt har den gått? Jaha, den ser ju inte så tokig ut… började det.

- Ja, jo, den är väl bra men… Ja, jag har lite problem med…

Jaså minsann. Intresset ökade. Bil som inte går och hjälplös kvinna är en oemotståndlig utmaning för de flesta män. Det ska vi väl fixa, menade man morskt och grep sig an skrothögen. Den ene efter den andre slöt upp. Man lade pannorna i djupa veck, slog lovar kring fordonet, resonerade, funderade, rev sitt hår, beskrev och gestikulerade.

Sommarkvällarna var ljusa och varma. Som gjorda för utomhusligt umgänge. Kväll efter kväll hölls sammanträden kring den lilla bilen där ett sällsamt skådespel utspelades. Motorhuven stod ständigt på vid gavel, bagageluckan likaså och bilens innanmäte låg mestadels utspritt på marken.

Verktyg hämtades. Man knackade, man klämde, man vred och man vände. Tittade under och tittade över och lade stundom armarna i kors. Men FIA förblev lika tyst och trumpen och vägrade att samarbeta.

Så höll det på kväll efter kväll. Nya teorier framfördes, prövades och förkastades. Snart upptog Bilen allas intressen och undran. Man möttes på nytt efter jobbet till nya överläggningar. FIA var en verklig utmaning. Gatan hade fått ett nytt samtalsämne. En nöt som gemensamt skulle knäckas. Men FIA teg.

Efter några veckor kunde man åter se själva bilen då leden kring den glesnade. Man tvingades ge upp inför den obotligt sjuke och FIA tog sin hemlighet med till bilkyrkogården. Ägarinnan skaffade småningom en bil av annat märke, som går och går och går…

Men tänk, vilka hjälpsamma grannar!

Har hittat en filmande kille på Byn som kanske kan ge mig lite råd och tips. Så var det där med namn, ja... Med stigande ålder blir det rörigt med just namn. Kan det vara så att man redan hört för många ;-)

Dubbelnamn är särskilt knöligt. I alla fall för mig. Var det Per-Erik, Bengt-Erik eller Sven-Erik nån hette? Inga-Lisa, Inga-Lena eller Inga-Britt? Snurrigt. Av efternamn är de värst som börjar eller slutar med lund, gren, berg, ström och såna där vanliga.

En gång lärde jag mig hur man visualiserar namn för att minnas bättre. Man ska tänka en gran uppe på ett berg för att minnas Granberg osv. Låter ju lätt. Alltså ska Högberg ska ses som ett högt berg med vederbörande himself på toppen då. Men Höglund…? Och Högström?

Och vad hjälper det med visualisering på namn som Lundberg… var det Lundberg eller Berglund, Dalström eller Strömdal, Bergström eller Strömberg? Så snurrigt det blev nu då.

Berggren blir extra knepigt att visualisera… en gren på ett berg… eh? Finns ju inte. Eller så kanske man minns bara för det. Äh, jag ger upp.

Det var lättare förr när jag hade ett s.k hästminne. Jag var som en filmkamera. När jag hade varit på intervjuer spelade jag upp hela besöket efteråt inuti huvudet. Såg ansiktsuttryck, hörde suckar och skratt, mindes exakt hur orden föll. En fantastisk förmåga som nu retfullt bleknat till en liten rudimentär rest.

Så förflöt ännu en dag i vårdvalets tecken…

Morgonstund har guld i mun. Tänker alltid som bäst precis när jag stigit upp. Idéerna rann på som en vårflod, hann knappt med att anteckna. Jo, här skulle skrivas ett brev till myndigheterna också… tanke och handling äro ett... bäst att jobba medan hjärnan funkar. Rafsade i hast ner allt och ringde Byns landstingskontakt för att få adresser. Henne tog jag direkt på sängen, hehe, men även hon var klar i knoppen. Praktiskt med morgonpiggt folk ;-)

Så var jag igång då, innan jag ens hunnit ut till fåglarna. Efter skötseln av dem skrevs osorterade idéer på datorn medan adrenalinet pumpade. Sen ut på promenad. Glatt förvånad att jag nått så långt i min utveckling att tankarna då automatiskt gick till helt andra grejer. Himla skönt.

Det räckte med den hjärtklappning som dunkade på när jag fortsatte med brevet. Snacka om förbränning… hoppas att det syns på vågen sen ;-) Fast det retar mig att jag offrade en vacker förmiddag på sån här skit, ehuru viktig sådan (skitviktig, hihi…).

Postade breven till Hälso- och sjukvårdsnämnden, Primärvårdsstyrelsen samt det påtvingade vårdvalet (se gårdagens inlägg) på vägen till PRO-mötet där filmvisning och trevlig samvaro med glada människor väntade.

Himla kul. Varnade folket där att se upp med vårdvalet.

Försökte nu göra valet på nätet också. För säkerhets skull. Trassel med Bank ID-sidan (förstås) och efter sju sorger och åtta bedrövelser uppstod därtill TEKNISKT FEL. Håhå jaja…

Två dar är just och jämnt vad jag tänker lägga ner på eländet. Har nu fullgjort min medborgerliga plikt och varnat andra för konsekvenserna samt påtalat för myndigheterna. Insändaren kommer visst in i morgondagens Ortstidning. Mer varken kan eller vill jag göra. I morgon flyr jag in i film- och fotobubblan igen.

I närheten ses ormråksfamiljen med tiggande ungar som nu lär sig jaga. Tänk om man kunde smyga sig dit genom skogsdungen med kameran.

Det röda kuvertet kom. Det om VÅRDVALET. Och gissa om jag fick problem... Slängde mig på telefon och jagade upp vårdcentralschefen och vår folkvalda i landstinget. Båda blev lika bestörta. Har även totat ihop en insändare till lokaltidningen, smid medan järnet är varmt.

Regionen hade flyttat mig till Grannbyns vårdcentral TVÅ MIL BORT. Trots att min besöksstatistik är 39-3 till min vårdcentrals favör, på sju kilometers avstånd. Ja, det är ju bara att välja om. Det klarar jag, men jag  tänker på de sjuka, utbrända, synsvaga, handikappade, darrhänta och i övrigt uttröttade personer som måste få hjälp med att upptäcka bluffen. Och dom som ligger på sjukhus och rehab.

För blir det tokigt får vi dyrare vårdavgift om vi går till "fel" vårdcentral i fortsättningen. Och vår vårdcentral får inga pengar om patienterna flyttas till andra ställen. 

Jag trodde faktiskt aldrig att detta kunde hända. Man sa oss att den som inget val gör hamnar på vårdcentralen i hemkommunen. I helskotta heller!

Det försåtliga "förvalet" har alltså skett under falska premisser. Det står: "För att underlätta ditt val erbjuder vi en vårdcentral som ligger närmast din bostadsadress eller som du har besökt minst tre gånger eller som du tidigare har valt."

Underlättat har dom alls inte gjort. Tvärtom. Hela dagen gick åt. Inget av den vackra texten stämde i mitt fall. Och jag är säkert inte ensam. Man är aldrig ensam. Frågan är hur många som flyttats avsiktligt. Vill VG Regionen ta död på min fina vårdcentral???

Dessutom är detta vårdval en löjlig grej. Vi har ju redan valt när vi går till den vårdcentral vi trivs med och har nära till. Varför duger inte vårt val? Varför utsätta oss patienter för detta? Varför utsätta hela samhället för denna maktkamp?

Vårdvalet är bara ännu ett i raden av högeralliansens alla hafs- och lappverk, som endast går ut på att lura in oss i privata vårdalternativ.

Avgå! Avgå! Avgå!

… i medio av augusti konstateras att regnar eller åskar det inte så blåser det. Här är halv storm och planeringen faller. Ideligen. Svalornas antal är lågt i vår omgivning. Häckningarna måste ha gått uselt och man undrar hur många som ska återvända nästa vår.

Endast två myggor och tre getingar har setts vid Lilla Huset på hela sommaren och flugorna är puts väck. Näckrosknopparna knoppar in den ena efter den andra. De vägrar nämligen slå ut i regn. Inte en enda trollslända har setts vid dammen hittills. Just nu är det annars högsäsong för dem och en vanlig sommar ser vi fyra-fem stycken kämpa om reviret dagarna i ända.

Men det blev en del trastungar som oskyggt kalasade på mispelbären. En kull lövsångarungar har vi sett. Annars är det knapert på vildfågelfronten. Men gott om rönnbär lär det bli. Och nypon. Alltid nåt.

 ---------

Friidrotts-VM är igång men Husbonden verkar ha lagt tävlandet på hyllan (hehe) för han följer det inte lika aktivt som förr. Men sprinterfenomenet Usain Bolt från Jamaica måste vi ju se när han slog nytt världsrekord. Vi följde några heat av det där upphaussade 100-meters loppet. Nu är deltagarna löjligare än nånsin.

Retar mig på de barnsliga gester och miner dessa vuxna män sysslar med inför loppen. Under presentationen står de där och vaggar, slår sig på låren och flinar, skelar in i kameran, lägger huvudet på sned, stirrar, visar fingrar i olika varianter, pekar sig mot huvudet och gör korstecken sjuttioelva gånger. För att inte tala om låtsasskjutandet mot publik och tv-tittare. Dvs. när dom låtsas avfyra en pistol eller en kpist mot någon/något. Detta är inget mindre än uppmuntran till våld eller åtminstone ett förhärligande. Fast det är väl bara pojkstreck…

Ja, för så där gör inte kvinnorna i motsvarande situation. Fast Carolina Klüft hon kunde. Åtminstone i början, men då var hon ju "bara ett barn" som hon sa på sin första idrottsgala.

 ---------------

Den samlade hjärntrusten möttes idag i Lilla Huset för att ta itu med uppståndet dataproblem efter min korta sejour med Googleskonto. Det går fortfarande inte att använda mailto-länkar. Vad värre är… det går inte att varken skicka eller ta emot mail från Outlook Express heller, vilket upptäcktes idag. Skiiiit. Tur man har webmail då.

Jodå, Lilla Husets dataguru och hans särbo (som är datasupport, kan veta) rådbråkade sina kunskaper men gick tyvärr bet för stunden. Ja, de skulle bort på middag också men lockades av utmaningen och skulle fundera vidare hemma under kvällen.

Man kan riktigt se framför sig hur de sitter vid var sin dator och hackar i ädel tävlan om vem som knäcker nöten först. Såna där datamänniskor tycker om utmaningar, verkar det. Inte hade man kunnat tro att Googles skulle ställa det så illa. Jag säger bara… varsamhet med kontakterna där.

Själv befinner jag mig i egen bubbla (filmvärlden) och kan därför avskärma mig något från uppståndna epost-problem. Studerar just nu Windows Movie Maker, ett tillbehör till Windows XP, vilket kanske motsvarar mina behov i branschen. Åtminstone på detta stadium… innan jag blir Stor Regissör, alltså ;-) Om detta funkar kanske jag kan avvakta dyrt inköp av redigeringsprogram.