Lilla Huset har sorg. Marsvinet Mahogny blev allvarligt sjuk för en vecka sen och måste avlivas. Sjuk har hon varit en tid, lilla Maggan, vi har bara undrat hur länge hon skulle hänga med.

Hon började magra av för drygt ett år sen, tappade hår, pälsen blev matt, spenarna torkade och förhornades, hela buken kändes knölig och från luftrören hördes ibland ett pipande. Inga få tecken precis. Men… hon var glad och hade aptit… på livet och maten. Hon var basen för basset i marsvinens bostad, hon klängde ivrigt på nätet när maten kom och så länge hon åt kunde hon hålla vikten. Inte avlivar man ett djur med sådan livslust!

Så länge åldringarna med glädje och förväntan ser fram mot frukost och kvällsmat och tampas med grannarna är det inte dags. Man fick smörja spenarna och ha lite extra äldreomsorg bara. Men vi har varit redo. Så när hon vid en ålder av 5 år och 3 månader plötsligt en kväll slutade äta var det ingen återvändo. Nu ligger hon i "bårhuset" (frysen) i väntan på begravningsväder.

Visst är det tomt för oss med bara tre "rådisar" kvar, men det är nog inget mot vad dom kände. Vilsna är ordet, när ledaren var borta. Vem ska nu ropa efter maten? Vem ska gå fram först och ta gurkan?

Snart kommer en av dem att bli ny ledare efter ett tag. Alice ligger bra till, gissar jag, men det får framtiden utvisa. Och nån gång skaffar jag ett nytt mahognyfärgat släthår, de är så vackra.

Livet har blivit lite lättare för det vilda. Skaren medför att de nu kan förflytta sig och leta föda inom ett större område. Hittills har framför allt hararna varit hänvisade till gång- och körvägar med livet som insats. Lilla Huset fick den stora glädjen att se fyra jössar samtidigt i vår park. De smakade på både hö och solrosfrön och flög över marken med den lätthet man är van att se dem. Även rådjuren trippar lätt på isskorpan som några dagars tö plus den nya köldknäppen skapat.

Skaren medför också att hundarna kan gå ovanpå de uppskottade alpmassiven i trädgården, ja, Sigrid har ägnat sig åt ett flertal bergsbestigningar i dagarna.

Vi hade minus 18,2 den gångna natten och nu i kväll fryser det väl på igen. Själv går jag i däck mentalt och funkar absolut inte. – Men fryser du då, frågar Husbonden som inte har samma bekymmer. – JA, I SJÄLEN, svarar jag och håller mig i den absoluta närheten av kaminen. Och väntar… väntar… väntar på de få plusgrader som komma skall.

Tänk att 20 fartyg, bland annat isbrytarna (!), sitter fastfrusna i Östersjön, medan vår största isbrytare Oden är i Sydpolen och letar olja. Man tar sig för pannan. Fast jag begriper inte vad passagerarfärjor ska ut och göra i dessa farvatten. Varför åker man båt när isvallar på 25 meters djup rapporteras. Kanske är det ett nytt upplevelsejippo.

Hundarna är lyckliga igen. Husbonden har gjort en heroisk insats och skottat för hand så att de gamla rastgångarna i trädgården fungerar. Nu kan Sigrid och Ulrik kuta runt huset igen. Ulrik har kastat längtansfulla blickar över snöhavet mot sin gamla toalettplats och gissa om han blev nöjd när vägen var öppen. De såg så nöjda och tillfredsställda ut. Dessutom har snötäcket pressats ihop av gångna dagars tö och regn så att de åter har fått vidgade vyer.

Särskilt spännande blev det häromdagen när grannens två chihuahualiknande hundar kom kutande på skaren utanför staketet. Illvrålandes av skräckblandad förtjusning, ja – så gott de kunde med sina små stämband. De var så lätta att de flög ovanpå snön och var verkligen långt hemifrån. De hade även tagit sig över en bäck (puh…), frusen förstås… men det visste de ju inte på förhand. Deras matte måste ha känt sig maktlös när dom stack. Pulsa efter till fots var ju inte att tänka på. Det var bara att hålla andan och hoppas på det bästa. De små rackarna fick plötsligt nog av spänningen och återvände välbehållna.

Efter en ovanligt lång och insnöad tid stakade vi oss upp ur snögrottorna och åkte på eftermiddagskaffe hos vännerna som nu vädrat ut pesthärden efter genomgången vinterkräk. Utbyttes som vanligt fiffiga tips för hur man bäst lirkar sig fram i ett allt snårigare samhällssystem samt håller allt fräckare månglare på avstånd. Irritationsmomentet Kronans Droghandel som Byn fått på halsen avslöjades med att redan ha höjt priset på en ansiktskräm med 50 procent i sin första annons där de annars bedyrar att 'allt ska vara som vanligt'. Vi saknar vårt statliga Apotek outsägligt. Ska fortsätta att beställa mediciner och andra varor hos Apoteket på Internet. I ren protest.

Nu går drevet mot sossarna igen. Dagens AB gör en stor grej om att S-eliten använt sig av avdrag för städtjänst. Ett ’avslöjande’ av offentliga uppgifter. Man kan tro att det handlar om Nixons Watergate. Jamen… medan avdraget är tillgängligt FÅR det utnyttjas av alla - ÄVEN av socialdemokrater. DET VIKTIGA är ju att de VILL AVSKAFFA det. So what…?

Mona Sahlins svar var pricksäkert: "Du menar att en kristdemokrat som är för vårdnadsbidrag inte får använda den kommunala barnomsorgen då?"

Andra utfrågade gav helt logiska svar, typ: 1) Det är samma som med jobbskatteavdraget för de med höga inkomster, det vill jag också avskaffa. 2) Vi behöver ha den här personalen i andra delar av samhällets vårdverksamhet, inte minst för de äldre och handikappade.

Just vad det handlar om. Man borde kunna diskutera sakfrågor i svenska media, utan att röra ihop sak med person. Men detta kanske ingår i en nyvaknad Mosa-Mona-kampanj? Medan media i förra valet gullade stort med Alliansen och dagligen smetade deras kampanj på oss genom tv så ska sossarna förföljas och förlöjligas, särskilt Mona Sahlin.

I kvällens Aktuellt visades vilket 'jobb' murvlarna lagt ner på att jaga ’offren’ i riksdagshuset. Om de lagt lika stor möda på att jaga högern för den terror de utsätter sjuka för skulle jag inte reagera. Det är faktiskt orimligt att ställa andra krav på socialdemokrater än på andra partier.

Men, jodå… Margit Silberstein i Aktuellt kunde. Som vänster/socialist/röd får man tydligen inte heller sälja sina hus eller bostäder med vinst. Vete f-n om de får ha villa? Och man använder ord som "drar sig inte för att…" i avsikt att smutskasta. Vad är detta…? Är just sossar livegna på något sätt?

Att några av S-höginkomsttagare utnyttjat avdragen har ju ändå bidragit till att VISA att det är just de som KAN använda det. Faktiskt lite fiffigt, om man ser det så. Och nog är det liiite ädelt att vilja avskaffa något man själv får ekonomisk vinning av, även om man utnyttjar det medan det finns.

Många vänster- och miljöpartister i EU skänker bort delar av sina höga ersättningar. Goda exempel, men frivilliga val. Pigdebatten handlar dock inte i första hand om moral utan om att det finns LÅNGT BÄTTRE OCH VIKTIGARE SÄTT ATT SKAPA FLER JOBB FÖR SKATTEBETALARNAS PENGAR.

Enligt SCB:s rapport är det "endast 6 promille av låginkomsttagare (årsink. 200 000) som utnyttjat skattereduktion för hushållsarbete. Bland de fem procent av befolkningen som hade över en halv miljon i årsinkomst var det betydligt vanligare. Drygt sju procent av dem hade reduktionen. I kommuner med många höginkomsttagare är det betydligt större andel." Här nämns Danderyd och Lidingö med 6,6 respektive 4,5 procent. SCB:s grafik nedan.

Dagens grej är väl Almegas vidriga förvrängning av SCB:s statistik över utnyttjandet av hushållsarbete. Här ska inte vidare spridas de falska siffrorna, bara citera dårskapen: "SCB:s undersökning visar att det är en ganska jämn fördelning mellan de olika inkomstgrupperna." (Rapporten HÄR.)

Det värsta är att Ekot tutat ut det flera gånger i dag och P1:s Studio Ett ifrågasatte - med Almegas falska siffror som grund - de Rödgrönas beslut att dra tillbaka avdraget. Trots att Ekot, precis som alla nyhetsredaktioner, tog del av SCB:s egen rapport 11 febr. vilken visar motsatsen. (Almega är f. övr. en arbetsgivarorganisation.)

Vad sysslar journalisterna med? Är de inte läskunniga?

Varför ställer de upp på denna massiva propagandaapparat för att göra RUT (pigavdraget) så populärt?

JOURNALISTER SKA ARBETA OPARTISKT MED UNDERSÖKANDE JOURNALISTIK I ALLMÄNHETENS TJÄNST.

Enligt SCB är skattereduktionen för hushållsnära tjänster en relativt liten skattereduktion. Vi bör lätt kunna avvara denna grovt orättvisa klasspolitik. Fattiga skattebetalare, t.ex sjuka, arbetslösa och pensionärer ska inte betala för överklassens städning. Jobb skapas lätt inom hemtjänsten om man vill. "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov." Lätt fnissande hittar jag denna gamla slogan i AiP.

Jag är stum. Lever vi i en diktatur?

Nu har handläggarna på arbetsförmedling och försäkringskassa äntligen kommit med saftig kritik mot regeringens rehabkedja. En riktig käftsmäll, där man menar att 61 procent av de utförsäkrade är i BEHOV AV VÅRD ISTÄLLET FÖR ARBETE. Regeringens bedömning är 10 procent. Ja, handläggarna påstår faktiskt, fast med andra ord, att REGERINGEN LJUGER. Så här står det bl.a:

"Långt fler av de utförsäkrade än vad regeringen bedömt är så sjuka att de behöver vård i första hand. Det gör att regelverket och Arbetsförmedlingens insatser inte är anpassade efter deras behov. Därtill sänks ersättningen för dem som deltar i Arbetsförmedlingens program – tvärtemot regeringens utfästelser."

Facket redogjorde i morse för rapporten på DN Debatt. Den bemöttes genast av Littorin och Husmark-Pehrson: Ekot har fel. Alla har fel. För tidigt att göra en utvärdering. Såklart dom tycker det. All kritik av regeringen är för tidig om de får bestämma. Ingen kritik mot regeringen får förekomma.

Det som gör mig orolig är att inga journalister på SVT har tagit upp denna dunderkritik. Kompakt tystnad råder.

Att regeringen ljuger är faktiskt en jättegrej. De enda som mig veterligt har haft något om det är Ekot och TV4:s Nyhetsmorgon. Tyvärr fortsätter Husmark-Pehrson att ljuga tv-tittarna rakt i öronen med hur lyckad rehabgarantin är och LOVAR att de sjuka ska få vara sjukskrivna.

Varför jag vet att hon ljuger? Jo, min kompis har blivit grundlurad. Hon har lovats en arbetsprövning i lugn och ro - i sin egen takt… bara för att känna sig för. Så hon anmälde sig till arbetsförmedlingens program. Hon har arbetsprövat två halvdagar i veckan (hennes max) under sex veckor och nu fått reda på att Fk stjäl hennes SGI (sjukpenninggrundade inkomst) och drar in ersättningen den 1 april. Därtill har hon uppmanats att skyndsamt gå med i facket (för vems pengar?) och SÖKA JOBB! Trots att hon är sjuk och har läkarintyg på att inte utsättas för stress!

Handläggarnas kritik kommer finurligt nog genom deras fack, som man låtit göra en enkät bland handläggarna. Där har de kunnat svara anonymt, utan att riskera vare sig jobb eller trakasserier. Trots detta och trots vidriga arbetsförhållanden med oklara regler och att tvingas tortera sjuka människor var svarsprocenten bara 38 procent! Hur stor del har högerregeringens skräckvälde i detta?

Rapporten kan läsas eller hämtas hem HÄR.

Sossarnas Veronica Palm har bemött det hela HÄR, men VAD GÖR JOURNALISTERNA I PUBLIC SERVICE UNDER VÅR NYA DIKTATUR?

Kikade i bloggen för exakt två år sen. Då såg det ut så här vid fiskdammen. Otroligt att se tillbaka på nu när hela omvärlden är vit. Dammen syns inte ens idag när snön når upp till överkant räcket - en meter över vattenytan.

Jag tyar inte mer. Tur att OS är slut, det har varit kämpigt med alla sena sändningar. Men jag tänkte minsann inte lämna skidkillarna i sticket sista dan. Följde hela femmilen i en härligt naiv och orimlig optimism om att vi (dom) skulle ta alla medaljerna; guld, silver OCH brons. Det blir roligare så ;-)

Kroknade på slutet i stark oro för att det inte skulle bli någon alls. Tills Johan Olsson räddade nationen med sitt välförtjänta brons, Sveriges elfte medalj. Fantastiskt. 5 guld, 2 silver och 4 brons. Många nya favoriter har man fått. Den stora floppen är väl ishockeylaget.

Nu stänger jag OS-butiken. Det har varit välgörande med lite verklighetsflykt mellan nedvräkande snömassor. Nu återgår livet till det normala när vi samtidigt går in i VÅRMÅNADEN MARS med nytt hopp. Snön har packat ihop sig en aning av alla plusgrader. Återstår att staka sig upp ur vinterdeppens djupa snögropar och insupa mycken syre till hjärnan.

En klurig uppgift är att städa inne hos fåglarna utan att störa för mycket i häckningarna.