Direktlänk till inlägg 26 juli 2015
Höskörden räddad häromkring. Inte till midsommar som brukligt, men ett par veckor senare. När det fina vädret kom var alla ute och kämpade, bråttom, bråttom. Men ”traktorägg” istället för hö är jag inte förtjust i. Inte samma kvalitet som ”forntidens” hässjor som vi jobbade med, men mat blir det väl förstås. Nu gläds vi åt finfina fält med ärtor (massor i år) och spannmål av alla slag.
Landets skörd var förr av högsta intresse för hela befolkningen. Det var då landet strävade efter självförsörjning av livsmedel. Många hade nära band till jordbruket och bekymrade sig för hur skörden skulle bli. Att hjälpa till med höskörd under semestern var en självklarhet. Snacka om att dra sitt strå till stacken… De som flyttat till sta’n kom ofta hem till släkten ute på gården för att hjälpa till. Inom försvaret fanns s.k skördepermis (klicka på bilden intill) så att beväringarna kunde åka till hemgården och skörda. Men det krävdes ett intyg om att man verkligen behövdes till skörden. Hur många stadsbor bryr sig idag om hur det går med skörden för bönderna.
Här där vi bor, nästan på Varaslätten, blir det påtagligt. Vi promenerar mellan fälten dagligen. En skön känsla när allt är bärgat.
Den gamla bilden med beväringarna på skördepermis från Digitalt Museum. Publicerad med CC-licens, Creative Commons. Foto Paul Sandberg, Uppsala 1941.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 | 8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 | |||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 | |||
27 | 28 |
29 |
30 | 31 |
|||||
|